aug 22 2015
Nu får det vara nog..
..med mina skriverier om den skenande kostnaden för de, i många fall, undermåliga flyktingförläggningar, mesiga och rädda politiker som inte vågar ta tag i en mer och mer krisartad situation vad det gäller flyktingpolitiken och som av rädsla för att bli kallad rasist helt blundar för att det faktiskt för många kommuner börjar vara ohållbart. Att just deras attityd och oförmåga att ens försöka göra något åt detta ger näring åt flyktingfientlighet och tiggarförakt och, inte att förglömma, ger pluspoäng åt det enda parti som öppet pratar om detta problem, som dessutom har förstått att underblåsa och använda oss vanliga människors rädsla och frustration över de försämrade villkoren inom den sociala välfärden, inom skola, sjukvård och omsorgen på ett för det partiet positivt sätt, om inte med direkta påståenden om att orsaken är flyktinginvandringen så i alla fall på ett sätt som får oss att, undermedvetet eller medvetet, lägga skulden till nedgången i välfärden på just detta.
Nej det är inte flyktinginvandringen som gör mig frustrerad, tiggeriet på våra gator är visserligen en källa till frustration för mig, jag anser att det borde finnas möjlighet, för t ex romer, att slippa sitta i ett ogästvänligt land och förnedra sig på det sätt som det blivit. Vad jag förstår så finns den möjligheten om bara EU ser till att det som avsätts för att romer, eller för all del, för att varje medborgargrupp i EU-land ska kunna få ett drägligt liv i sitt hemland, både vad det gäller utbildning och försörjning kommer dit det är meningen. Visst kan jag hålla med om att det kan verka som om det i vissa fall saknas viljan till det liv som erbjuds, men det är fortfarande hemlandets uppgift att informera om varje medborgares rättigheter och skyldigheter bl. a skyldigheter att så långt möjligt ge sina barn möjlighet till bättre levnadsförhållanden än vad de själva haft, ett första steg i den riktningen borde vara att se till att barnen får ta del av den utbildning som erbjuds kostnadsfritt i de flesta EU-länder. Visst kan det kännas humant och visst kan man slå sig för bröstet och säga att jag har empati och förståelse för andra människors lidande…tyvärr kan jag inte se det så. Jag kan inte tycka att ge en slant då och då, som efter en heldags ”jobb” kanske bara räcker till lite mat och cigaretter kan kallas hjälp. Med hjälp menar jag att långsiktigt förbättra någons levnadsförhållanden och det kan vi nog bara göra genom att sätta hårda krav på EU och hemlandets politiker, vilket innebär de som har möjlighet och ansvar ser till att EU-pengarna kommer de till godo som de är avsedda för.
Men som sagt var jag kommer att sluta engagera mig i vad som mer eller mindre inkompetenta och rädda politiker gör eller egentligen inte gör, men jag måste i alla fall som en parentes infoga att de är snabba och duktiga på att höja varandras löner och pensionsrättigheter, en parentes alltså. Jag har insett att jag inte på något sätt kan påverka ”historiens gång” nej det enda som jag kan påverka och som jag får ut av min ilska…är högt blodtryck. Så vad mig anbelangar blir det tillbaks till ”lallandet” om blommor och boule i Spanien. 