Ainas blogg

..sur på vädergudarna. Natten mot måndag kom min dotter, Kali, hennes man André och minsta barnbarnet Cornelia hit för att hälsa på och få fem dagars vila, med sol och värme, men icke så. Efter att i flera veckor varit bra väder, blåsigt men med en trogen sol och i lä bakom vinskydden har det varit helt underbart skönt, så beslutade solen sig för att mer eller mindre ta siesta större delen av dagen. Måndag var skaplig så det blev en skön promenad ner till marinan för en paus i solen men bl. a glassätning, säsongens första för mig, och jag kan intyga att mina smaklökar är intakta, gott, gott, gott. Men tyvärr tyckte tydligen vädergudarna att nu fick det vara bra med den typen av väder så dagarna efter måndag blev inte vad vi brukar skryta om, nej de dagarna var både kalla, blåsiga och solfattiga. För vår del hade väl vädret inte någon större betydelse för nog får vi uppleva sol och värme men synd för våra besökare som borde ha kunnat få njuta av några dagar sommar, jag njöt ju av att de var här och av att få träffa Cornelia.”Barnen” åkte hem på fredag eftermiddag, naturligtvis har vädret här varit betydligt mer sommarlikt än det väder som normalt härskar i norra Sverige vid den här tiden, men vad som gör mig besviken är att i dag, dagen efter de åkt, då har vi minsann sommar igen. Efter att i fem dagar gått i långbyxor kofta och fleecejacka och ändå känt mig frusen är det åter igen shorts och linne som gäller… surt tycker jag. Men jag hoppas att de kan göra om besöket vid något annat tillfälle, förslagsvis på hösten, september eller oktober är bra månader tycker jag.

Fredagen var annars överraskningarnas dag åtminstone vad det gäller eftermiddag och kväll, Gunilla och Tommy som vi väntade hit under de sista dagarna i mars knackade på dörren redan i går kväll, surprise, surprise. Visserligen hade vi fått information om att de var på ingående och bett att vi om möjligt skulle fixa en plats tills idag lördag, de tänkte övernatta i Peniscola för att sedan komma hit under dagen, SMS:et fick jag på eftermiddagen. Ordnade så att det fanns plats tills i dag lördag, men så bara fyra- fem timmar efter att jag meddelat det så knackade det på vår dörr… och där stod de, Gunilla och Tommy.

Så efter att ha startat sin resa från Byske utanför Skellefteå den 3 mars och pratade om att ta det verkligen långsamt genom Europa så stod de alltså här den 14 mars. De ca 28 dagar de från början planerade att resan skulle ta krympte till 14 alltså bara halva tiden. Jag kan väl egentligen inte säga att jag är främmande för det fenomenet, vår resa hit brukar vi planera ska ta ca 14 dagar men det har alltid stannat vid sju eller under, hem kan jag kosta på mig att ta det lugnt. Under alla förhållanden så är vi jätteglada att de är här, att resan har gått bra och om nu vädergudarna skärper sig så kan vi inom inte allt för många veckor börja bada i havet, i alla fall senast när min svägerska och bror kommer i mitten av april.

Trackback URI | Kommentarer RSS