Ainas blogg

… hjälpa mig och förstå när mördande på grund av religion kallas terrorbrott. Om man t.ex. ansluter sig till IS, som ett icke ringa antal s.k. radikaliserade gjort, reser till krigszon och dödar och plågar människor på ett fruktansvärt och bestialiskt sätt då är det inte terrorbrott men om man spränger, eller som i Sverige, mejar ner ett antal människor med ett motorfordon då är det terrorbrott. I det första fallet, som jag om jag är snäll kan kalla, krigslyckan vänder och risken för att själv bli tillfångatagen är överhängande, då väljer man att återvända till Sverige, ett Sverige och svenska lagar man helt vänt ryggen. Vad gör då Sverige för dessa stackars i nerverna söndertrasade personer som efter att ha sett allt detta fasansfulla men som naturligtvis aldrig själv deltagit i något mördande utan bara varit där som volontär och jobbat som hjälparbetare inom sjukvården? Sverige gör allt, rehabilitering, bostad och försörjningsbidrag medan det i det andra fallet, om ”terroristen” överlever blir, vad vi förväntar oss och anser helt rätt, fängelse och utvisning om vederbörande är av utländsk nationalitet. Som jag sagt tidigare, Sverige är unikt, så även i detta fall, tror mig inte veta något land som med öppna armar tar emot de som beslutat att vända landet de bor i ryggen för att ansluta sig till en terrorgrupp i ett krigshärjat land. Jag vet med bestämdhet att det, åtminstone i vissa länder, innebär att de, som invandrare förlorar sitt medborgarskap om de har hunnit få det.

Nåväl, nu har vi alltså ett antal återvändande ”terrorister” som alla har arbetat som volontärer i hjälpverksamheten, men vad gör man om känner obehag av vetskapen om att man kanske har någon av dessa personer i sin närhet eller man kanske inte vet utan bara att de finns i landet är nog för att skapa obehagskänsla?

Ingen fara anser myndigheterna, de går ju i terapi och vi har fullständig kontroll. Jo men visst, samma kontroll som myndigheterna har på alla som avvisat från Sverige och som nu är försvunna, men det är lugnt, de kommer inte att lida nöd för bidragen betalas ut i vanlig ordning. Visst de återvändande från terrorkriget går i terapi, men efter att ha arbetat ca 25 år inom psykiatrin ställer jag mig frågan….varför har inte psykiatrin lika förträffliga psykologer och terapeuter som staten kan erbjuda dessa återvändande radikaliserade krigare/mördare? Nej mina minnen från min tid inom psykiatrin är, att visst blev en del hjälpta och i princip friska men, flertalet hade nog ganska många återfall i ohälsa. Så alltså hur ska man då kunna känna sig trygg, det är när man inte ger med sig accepterar och känner sig ”trygg” man får veta att man är rasist. Jaha, inte gör det mig tryggare, tvärt om, är det mig som det är fel på, är i stort sett alla svenska medborgare utom jag trygga i det svenska samhället som det ser ut i dag, Är alla återvändande ”IS-krigare” avradikaliserad och numera införlivade i det svenska samhället.

Man kan fråga sig om många av dessa personer redan innan de anslöt sig till IS hade en benägenhet att glamorisera krig och våld, att de redan då fanns en avvikelse i deras psykiska hälsa. Finns det inte en uppenbar riska att vissa av dessa kommer att hamna inom tung gängkriminalitet, även om staten och vissa kommunerna påstår sig ha full kontroll

Visst kunde man önska att Sveriges politiska partier kunde komma till en gemensam och vettig lösning som i stort sett sammanfaller med andra länders hantering av problemet. Det skulle i alla fall kunna hjälpa en velande väljare att slippa vara partilös nu inför valet

Trackback URI | Kommentarer RSS