Ainas blogg

..nu är vi på banan igen fullt ut….näst intill i alla fall. Det är ett tag sedan jag var på den här sidan men det har varit fullt upp med både trevliga och mindre trevliga saker och dessutom har jag varit lat och omotiverad.

Men för att ta de trevliga sakerna först, om jag ska rangordna dessa så kommer besöken av barn och barnbarn som klar etta. Först ut var Runes dotter med sin familj som kom hit under hösten, det har blivit en tradition, om man nu kan säga att något som bara har hänt några gånger är en tradition, vi vill i alla fall se det som en återkommande tradition eller åtminstone återkommande vana. Sedan, nu efter påsk, kom min dotter med familj, dock inte hela familjen då de två äldsta barnen är utflugna och har egna jobb att sköta, men även detta besök vill jag kalla en återkommande tradition. Ytterligare en tradition som jag hoppas vi kan få hålla vid liv är besöket här nere av våra vänner från Byske, tyvärr snålade de till det hela den här vintern då höstbesöket uteblev och vårbesöket blev kortare än vanligt, men kort besök är definitivt bättre än inget besök.  Tyvärr uteblev besöket från min bror och svägerska, men de kommer hit till hösten om allt går enligt de bokade planerna.

På campingen har det varit i stort sett som vanligt, boule med våra svenska vänner, till det gamla gänget har det tillkommit några nya boule-entusiaster. I Europaligan har vi tyvärr förlorat en av de verkliga entusiasterna, tyvärr måste jag säga, för han var verkligen en ”dr Jekyll och Mr Hyde”, utanför boulebanan en mjuk och glad man men på banan en ytterst temperamentfull spelare, han kastade sina klot med sådan kraft att han av bara kraften och farten i utkastet följde efter sitt klot halvspringande flera steg, jag kan uppriktigt säga att jag saknar hans temperament och glöd under spelet, men tyvärr kunde de inte komma i höst då han var alvarligt sjuk och tyvärr avled han till följd av sin sjukdom.

Nu det mindre trevliga eller ska jag säga dramatiken som drabbade oss, Rune blev akut sjuk en natt med svår andnöd. Han hade före jul en rätt kraftig förkylning men blev så småningom kvitt den tyckte vi båda. Men så här efteråt har jag börjat fundera om han inte ändå fortfarande hade sviter av den för jag upplevde att han hade en ganska besvärande hosta. Jag påpekade detta vid ett flertal tillfällen men han förnekade att det skulle vara värre än tidigare. Tyvärr så lät jag mig nöjas med hans svar och vi är ju båda medvetna om att han faktiskt har en KOL-diagnos. När han väckte mig mot morgonsidan den natten när han hade akut andningsproblem stod det helt klart för mig att nu är det ganska brottom. Tur att vi bor som vi bor, på camping. Jag tog snabbt kontakt med nattvakten som ringde efter ambulans sedan följde han mig till vår husvagn för att kolla om det var något han kunde hjälpa till med. En viss koll på situationen hade jag i alla fall och nattvakten återvände för att lotsa ambulansen till oss, Med en viss koll menar jag inte att jag på något sätt kunde underlätta andningen för Rune utan i första hand försöka att vara lugn själv för helt klart är att om jag flippat ut och blivit hysterisk så tror jag inte att han mått bättre av det, snarare tvärt om, nej ”med viss koll” menar jag att jag faktiskt kom ihåg att ta med alla papper och handlingar som gällde Runes medicinering, tidigare hjärtoperation, padron och både spanska sjukkort och det svenska EU-hälsoförsäkringskortet.

Ambulansen var snabbt här och det blev en mellanlandning på vårdcentralen i Pilar men de kunde inte få ordning på hans andning så det blev vidare transport till sjukhuset i Torrevieja .  Runde blev kvar på vad jag kallar akutintagets IVA-avdelning i två dagar, innan han blev flyttad till vanlig vård-avd.   På sjukhuset blev han kvar i tretton dagar innan de ansåg att de kunde skriva ut honom. Tur var väl det för Rune var beredd att rymma, vilket i och för sig skulle ha varit intressant för med den fysiska kapaciteten han hade då hade han troligen inte en kommit sig ut i korridoren än mindre förbi ”sköterske-expen” .  Om han inte hade blivit utskriven den dagen hade han blivit kvar över påsken och då vete sjutton om jag inte hade fått ta till min gamla sjuksköterskeroll, den som psyk.syrra, för han började verkligen visa att han rent psykiskt inte mådde så bra, vilket man kan förstå, ingen av personalen pratade engelska och Runes spanska inskränker sig till några få ord och inget av dessa ord hade med sjukvård att göra. Nej så på skärtorsdag fick jag så hämta hem Rune, en tio kg lättare Rune och bara en fjärdels Rune vad det gällde ork, om ens det. De förlorade 10 kilona är väl ingen förlust som man saknar och de berodde inte heller direkt på sjukdomsbilden utan på sjukhusmaten, som i huvudsak bestod i kokt fisk och överkokade grönsaker, utan vare sig salt eller kryddor, enligt Rune och tyvärr måste jag hålla med honom, jag såg maten och den såg verkligen inte aptitlig ut, det var en tallrik i färgskalan från gråvitt till diffust grågrönt.

Men nu är han i alla fall hemma och jättemotiverad vad det gäller att komma i form igen, och redan nu är han nog snart i kapp den form han hade innan han blev sjuk och jag tror att han kanske kan bli snäppet bättre än hur han kände sig efter förkylningen i höstas, bl. a hostar han inte längre. Personligen tror jag att han hade dragits länge med infektionen i lungorna som till slut däckade honom och som också orsakade ett lättare hjärtflimmer.  Jag håller tummarna för att vi trots allt kan fullfölja det vi planerade att göra inför kommande säsong här nere och framför allt att Rune och för all del även jag håller oss friska så det kan bli en nästa säsong.

Ja det här blev långt men det har ju gått rätt lång tid sedan förra gången jag skrev.

Trackback URI | Kommentarer RSS