dec 01 2010
Fortfarande snö och kyla
Vår resa kunde mycket väl ha slutat redan efter bara några dagar för vår del, noga räknat i norra Tyskland. Vi skulle kör om en långtradare som tyvärr visade sig hade is på kapellet och som när vi körde om och han samtidigt, för att ge oss mer plats, svängde in mot kanten tappade stora isbitar över oss. Isbitarna träffade oss både på taket och vindrutan, tack och lov höll rutan men vi kunde omedelbart konstatera att höger backspegel fått en ordentlig smäll och att plasten på baksidan av spegeln till stora delar var borta. Tyvärr upptäckte vi också att glasrutan i tacket fått ta emot en ordentlig smäll och var sprucken men tack och lov så är den än så länge ”bara” sprucken men det är så pass mycket att man får vara rädd att den ska totalhaverera, och vad vi då ska göra får vi ta då. Förhoppningsvis håller den
tills vi är hemma men vi får ta det varligt. Backspegeln lagades provisoriskt med silvertejp. Långtradarkillen märkte nog ingen, i alla fall reagerade han inte på något vis. Ni kan kanske fatta hur rädd jag blev men tack och lov så höll Rune bilen på rätt kurs så det slutade utan ännu större missöde. Resan kunde alltså fortsätta som planerat för vår del, antagligen också för tradarchauffören.
Ja inte har vi kommit undan snön och kylan trots att vi nu har kommit ner till Moseldalen, nej i stället har det lagts till en hård byig vind. Vi står i natt i en mindre stad som heter Polch, hade aldrig tidigare hört talas om den men lika fullt så fanns den plötsligt där. Nej riktigt så var det inte vi skulle övernatta där och ställde in våra GPS- tanter på det målet, men någonstans under resan blev tanterna oense om hur vi skulle åka och mitt i den förvirringen som uppstod körde vi naturligtvis fel. Vi hamnade efter en smal väg och plötsligt var tanterna överens igen. Visst fick vi se en del av Tyskland som vi inte annars fått se. Genom mindre samhällen med ytterst smala gator, hela utflykten slutade med att vi klättrade uppför i en minst sagt serpentinväg, kurvorna var så tvära att det kändes som, att jag från passagerarstolen, där jag satt, kunde se bakdelen på husbilen när vi smög runt i kurvorna. Naturligtvis fick vi möte i stort sett varje kurva, blev riktigt spännande när vi plötsligt, i ordets rätta bemärkelse, stod öga mot öga med en större lastbil av tradarmodell.
Nu ska vi sova här en natt och sedan dra vidare via Luxemburg och in i Frankrike, hoppas att vi äntligen ska slippa snö och blåst och kanske till och med få plusgrader, vore inte en dag för tidigt.
