feb 01 2011
Tvättdag på campingen
- Vid tvätt- eller diskbaljorna
Tisdag 1 februari är en i alla avseenden perfekt tvättdag, sol och ganska blåsigt på förmiddagen. Vi var många som ansåg att i dag skulle det tvättas, tror faktiskt att det är första gången det har varit väntetid för att få plats vid tvättbaljorna. Jag hade väl inte några mängder att tvätta, ett par jeans, några t-shirt och trosor och kalsonger, så det var snabbt överstökat när jag väl fick plats vid baljorna. I övrigt har det väl inte varit någon större händelse här, om man inte vill kalla att jag fick slut mjölk till kaffet för en stor händelse, och att det sedan var stängt på ”lillbutiken” när jag gick dit för att köpa, men antagligen är den händelsen försumbar.
En annan, för mig personligen, angelägen händelse har i alla fall skett i dag, jag fick mail från min chef, före detta chef noga räknat, som ville veta vilka nätter jag var villig jobba till sommaren. Jag lovade i den allmänna glädjeyran när jag gick i pension första september i höstas, att jobba under sommarens semesterperiod. Då kändes det helt OK, ja jag till och men kände att det skulle bli trevligt att få jobba några nätter…….!!! Det var då det, nu känns det inte riktigt lika motiverande, men lovat är lovat så jag satte mig ner och gjorde ett schemaförslag som jag nu har sänt iväg innan jag ångrar mig.
Nu under eftermiddagen har blåsten ökat ordentligt och tydligen är det något som kommer att fortsätta även i morgon enligt väderspåmännen. Vi har planerat att åka in till Benicarlo för att gå på marknaden i morgon och även då besöka Mercadona för matinköp, det är en stormarknad som vi aldrig varit till tidigare, åtminstone inte jag, eftersom det är så svårt med parkeringar i närheten.
Jättetrevlig blogg du har…skönt att höra av era upplevelser därnere i södern!!!
Britta hälsar efter ett kvällspass ..sen 2 nattpass!!!
Kul att du läser den. Efter 2 månader här är jag fortfarande som ett barn i en gottaffär, allt är som ”spunnet socker” fortfarande. Hälsa Britta så mycket, jag tycker du ska börja bearbeta henne att skippa jobbet så fort hon får chans till det och kasta sig in i det ”ljuva livet” här på varmare breddgrader.
Jag förstår att det inte känns så motiverande att jobba nu när du fått känna på hur härligt det är att vara pensíonär. Jag håller även med dig om ditt svar till tidigare kommentar, det gäller att ta vara på tiden så fort man har en chans till det, tids nog kanske man får diverse krämpor så man sitter där man sitter. Själv fick jag en chans att gå i förtid vid 60 när man skulle dra in på personal, min Anders valde då att frivilligt gå i förtid och det har vi inte ångrat.
Ha det gott!
Jag tillhör de som har jobbat fram till 67 år, nu är väl inte det något som jag ångrar egentligen, möjligheterna till det här livet har inte erbjudits mig tidigare. Vad som gällt för mig har varit charterresor två tre gånger/år under 2 veckor, i bästa fall 3 veckor.