Ainas blogg

….Sverige, och Svarttjärn. Vi har nu varit hemma en hel helg, en helg som inte började så lovande, redan första natten snöade det så att marken blev vit, men någon högre makt måste ha tyckt liksom jag att nu är tiden ur led, så med solen hjälp försvann snön tidigt på förmiddagen och efter det försöket har kung Bore hållit sig borta. Fortsättningen av helgen har varit solig och ganska varm åtminstone dagtid och i dag på morgonen, redan vid halv sju tiden var det…PLUS 13 grader, inte illa alls och naturligtvis skiner solen som den bör. 

När man har varit borta sedan före jul så lovar jag att det finns en hel del att ta i tu med. Redan vid entrén på bron möttes vi av det första som behövde en akut insatts, där stod nämligen herr och fru Snögubbe ett, när tiden är rätt, lysande ca 60 cm högt par, tack och lov så var de i alla fall mörklagda nu, så var också de julstjärnor och adventsstakar som stod i fönstren inne, men fullt synliga var de i alla fall för förbipasserande. Vad som fortfarande var ”lysande” var den slingan med istappar som hänger runt bron och altanen och dessutom den ljusramp som ligger under taket i husets hela längd. Allt detta ”glitter” är nu mörklagt och ordningen vad det gäller årstidsbunden dekoration förpassat dit det hör hemma.

Helgen har också inneburit en del städning av husbilen, i första hand garaget som fick ta emot de saker som vi lyckats få in i husbilen vi bytte in. Det är förunderligt att det kunde rymmas så otroligt mycket, i en bil som inte rymmer någonting av det som vi absolut behöver. Jag kan bara konstatera att antingen behöver vi mycket mer än vi tror eller också är det fel i prioriteringen, det senare verkar troligast. Vi har också börjat kolla, kasta och elda upp skrot och skräp som vi bara stoppat in i uthuset med förklaringen att det kan vara bra att hitta senare, kanske vill barn eller barnbarn ha något av det, vilket naturligtvis är uteslutet, varför skulle de vilja ha det vi för länge sedan har ansett som värdelöst, nej sanningen är nog den att det var lättare att stoppa in det där så slapp man göra nåt mer arbetskrävande med skrotet.

När vi åkte hade jag ett växthus, som i och för sig tarvade en hel del upprensning, vilket det fortfarande gör men av ett annat slag, det har nämligen behagat ”säcka ihop” i vinter under snötyngden. Jag lovar att ett växthus innehåller en hel del glas även om rutorna är hela men i det skick som det nu är så är glasbitarna tusentals i olika storlekar och dessutom spridda på ett ganska stort område. Dagen kommer att ägnas åt att plocka glas innan någon skär tårna av sig, vi hoppas ju på en kommande barfotatid och jag har ju barnbarn och grannen har hundar.

Det är bara att konstatera att tillbaks i verkligheten är vi och att verkligheten är sig lik…..egentligen är det nog inte så dumt när jag tänker efter för det innebär att jag uppskattar tiden där emellan än mer…att kunna välja mellan verklighet eller någon form av drömtillvaro, att själv kunna bestämma när och var, det är inte illa.

Trackback URI | Kommentarer RSS