maj 31 2011

I går träffade jag äntligen..

Skrivet av kl. 22:03 i kategorin Allmänt

…den man som har det som jag sökt en tid nu, möjligheter och framför allt viljan att försöka uppfylla mina önskemål… Marcus Karlsson…fastighetsmäklaren. Han kom, han fotade, han försvann. Visst han informerade också om hur det hela skulle gå till, lämnade en del papper för oss att läsa och drog vidare med orden, ”nu åker jag in till kontoret och filar på texten”. I dag ringde han och meddelade att nu var filningen klar och ett förslag låg på min mail med både text och bilder, jag tycker att han lyckats bra, om jag inte redan var ägare till huset skulle jag faktiskt kunna åka för att kolla upp det, förutsatt att jag skulle vilja ha ett hus vilket jag inte vill, därför säljer jag.

Nu är det alltså satt i rullning och jag hoppas att det rullar rätt och fort. Rune har tagit sig an garaget med en hel del skrot varvat med maskiner och verktyg. Vissa av dessa har jag ingen aning om vad de ska användas till vilket är en stor anledning till att de är kvar, jag slänger ogärna saker jag inte vet vad de ska användas till, åtminstone när det gäller verktyg och el-maskiner.

Första visningen av huset är satt till nästa torsdag så nu kan man säga att man har piskan över sig vad det gäller städa ut förråd och ställen som har blivit undanstuvningsställen. Besöken på sopstationen och Myrorna har blivit så frekventa att risken är väl att de efterlyser oss om vi inte visar oss en gång per dag eller åtminstone med någon dags mellanrum. Det är i det närmaste osannolikt vad man sparat. Varför inbillar man sig att det man ratat en gång ska bli något man återanvänder och då menar jag inte bara kläder, nej det är allt från tomma plastburkar, typ glasslådor till pannor, porslin, bakformar och en hel massa underliga potatisskalare eller andra ”designade” helt oanvändbara redskap. Ätpinnar är ett annan onödig platskrävande redskap, visst de tar inte särskilt stor plats så länge man har de antal man kan förväntas behöva men när det börjar vara i klass med årsförbrukningen av ved till min kamin då är de för många (medger att jag överdriver). Dessutom äter jag aldrig med dessa redskap, kan inte konsten att hantera pinnarna.

Gardiner har jag inte ont om heller, jag har genom åren samlat på mig ett ansenligt antal uppsättningar, samma sak där, jag behåller så jag har dubbla uppsättningar för ca tio fönster, plus ett antal meter osydda gardinen, ni vet kan vara bra att ha mentaliteten. Till Myrorna blev det en hel stor sopsäck med gardiner och en del fick gå till soporna, man får inte glömma sopstationens tribut.  Det var eftermiddagens sortering, det blir att göra i morgon som vi gjort i dag Myrorna och sopstationen på förmiddagen och hem och ordna en ny transport för torsdag förmiddag.

Till råga på allt har jag förlorat rösten, nu är det inget ovanligt, det brukar drabba mig då och då, men att inte kunna beklaga sig för vänner och bekanta över hur mycket man har att göra, hur stressigt det är och hur slut man blir är illa, för hur ska man då få någon form av medlidande, Rune tycker väl att det är ok så länge jag inte har ont, för det har jag inte, han bara förbjuder mig att prata.

Inga kommentarer

Trackback URI | Kommentarer RSS

Kommentera