sep 22 2011
Nu leker livet för…
…jag har fått tillbaks min mus, inte för att den varit försvunnen inte, nej den har bara inte fått plats tillsammans med D-linken i min dator. Jag har alltså varit tvingad att använda pekplattan, och det mina vänner är inte roligt, jag kan bara inte komma överens med den. Det finns normalt en förlängning till D-linken men den har jag tappat bort, liksom en del andra sladdar och kablar som jag skulle behöva, t ex USB-kabeln för överföring av bilderna från min kamera och laddaren till en av mina mobiler. Jag har en mobil som har gett upp, Nokia, men till den finns minsann alla kablar kvar. Tack och lov så är även kablarna än så långe kvar till den mobil som jag normalt använder men reserven är en reserv utan egna kablar. Det är underligt att det alltid ska vara något som man glömmer eller inte fått med, förra vintern var det börsen med Visakortet och kontantreserven, den som spar den har reserven kvar, kunde jag säga. Men nu har jag alltså fått tillbaks musen och slipper pekplattan, detta under skedde i går när vi var till Eroski för att handla, den affären har det mesta, så även en USB-kontakt (vet inte om det heter så) med fyra kontaktställen så nu är vi, min dator och jag, mer jämbördiga, visst har den fortfarande ofta övertaget speciellt när den visar sin maskulina sida och inte ens gör ett försök att efterkomma mina önskningar utan bara efter en lång väntan upplyser mig om att ”sidan kan inte visas”, men nu bråkar jag inte med den utan stänger den sidan och roar mig med något online-spel för när han, datorn alltså, har fått tjuras en stund brukar han ha gett upp och så kan vi samarbeta ett tag igen.
Kan väl inte skryta med att jag är särskilt aktiv det blir mycket att slöa i solen, bada i havet där jag faktiskt i alla fall försöker kosta på mig lite vattengympa, eller ett dopp i poolen där jag bara flyter runt lite för att svalka av mig. Någon cykeltur till närliggande stad, Benicarlo för att handla blir det också ibland, men inte heller det är på något sätt betungande eftersom vi har el-cyklarna, med- eller motvind det kvittar, det går lika lätt hur som helst.
Att det här är den fullaste campingplats jag varit på det kan jag konstatera på våra kvällsrundor, inte så att det är campinggästerna som står för fylleriet, nej men varenda plats på campingen är belagd. Varje eftermiddag så går det ut ett meddelande över högtalarna på franska, engelska och tyska och om jag inte helt har missförstått det så är det en vädjan om att de som tänker åka dagen efter ska komma till receptionen och meddela detta. Det är nämligen flera som varje kväll står i kö för att få en plats kommande dag. Nu är det fortfarande många spanska och franska campar här och det är väl möjligt att de börjar dra sig härifrån inom ett par veckor, många av dessa är absolut inte pensionärer. Vi har fått information om att det är ganska många svenska ekipage som redan är på väg eller kommer att starta resan inom den närmaste tiden.