Ainas blogg

…sparkat av en tå alltså. Den här gången lilltån på höger fot, ytterst oskönt. Tidigare har det varit någon tå som har varit placerad i mitten ungefär och visst har det varit smärtsamt men jag lovar att det är värre med en tå som är liksom kantplacerad. Att ta på och av skor är inget nöje och om det inte var frågan om foppa-skor skulle det vara absolut omöjligt att ens försöka. Rune, som snabbt som ögat tog på sig någon form av läkarroll ordinerade stödbandage och gärna en spruta i tån. Injektionen kunde han naturligtvis inte stå för så det var troligen bara gripen ur luften på grund av hans spruträdsla men stödbandaget tog han nog gärna på sig att fixa…med silvertape, naturligtvis, vad annat. Det är ju så att inte förrän det inte går att laga med silvertape så är det trasigt och eftersom tån bevisligen sitter kvar så går den troligen laga, med silvertape alltså. Nu är Rune inte läkare, nej inte ens kvacksalvare, och jag är nog själv den som är det närmast sjukvården vi kommer så jag avböjde behandlingen och meddelade att man åtgärdar inte en bruten tå den självläker, men ont är det och vackert blålila är den dessutom har den börjat ta större plats i skon, den har liksom ökat i omfång.
I dag blev det en cykeltur till Lidl för i första hand köpa ost som de hade på extrapris, ca 40 kr/kg, ost är annars en ganska dyr ”delikatess” här. Utifrån reklambladet för nästa vecka kan vi förstå att vi går mot höst/vinter här. Stövlar, paraplyer, vinterskor och varmare jackor var innehållet i kommande veckas reklamblad, ja, ja spanjorerna och vi ser ju lite olika på höst och vinter.
Det här med tån kom annars lite olägligt för jag hade tänkt bjuda ut Rune på mat, tapasbuffe, i stan imorgon nu vet jag inte riktigt om jag fixar att gå dit och eftersom jag har meddelat att cyklarna inte får användas åt det hållet kan det bli lite kymigt, men vi får se. I värsta fall får jag väl ta en värktablett och bitaihop.

Trackback URI | Kommentarer RSS