Ainas blogg

En av många spektakulära soluppgångar i Peniscola

…vad tiden har bråttom, jag önskar verkligen att man skulle kunna trampa på en broms ibland. Nyss var det Lucia och nu är det inte många dagar kvar innan det är tid för tomten, och sen hinner man väl bara dra efter andan, plocka bort julglittret och tomtar innan det är dag s för påskkärringar och kycklingar, då är vi inne i april och….hemska tanke, då är det snart dax att börja planera hemfärden, visst förstår ni att det skulle vara bra med en tidsbroms ibland.
Nu har jag inte någon förmåga att bromsa tiden så det är bara försöka hänga med på bästa möjliga sätt, det innebär bl. a att vi, tillsammans med Yvonne och Gunnar, drar upp tältspikarna, rullar ihop markmattan och backar ner från nivåklossarna för att efter nyår dra vidare till en för oss helt okänd camping. Campingen heter LO Monte och ligger ungefär 45 mil längre söder ut. Det är en rätt nyöppnad camping men verkar trevlig åtminstone på den reklam som finns på nätet, där finns det mesta som man kan behöva, eller om jag säger allt vad vi har här plus tvättmaskin, torktumlare, inomhuspool och gym. Vid min första förfrågan om plats fick vi nobben, det var fullbokat och så var det även under hela 2012 och 2013, åtminstone när man ville stanna en längre period, jag beklagade det och ansåg att det var avslutat. Men så i går fick jag ett mail där de kunde ordna två platser om vi var beredda att ha lite omak. Besväret bestod i att vi skulle måsta flytta från en plats till en annan och att vi under en tid inte skulle ha tillgång till ström. Campingens övriga utbud skulle vi kunna nyttja. Efter ett kort rådslag beslutade vi att acceptera detta förslag så den 3 januari åker vi härifrån. Ska ärligt säga att när funderingarna först dök upp slog jag ifrån mig, kunde inte tänka mig lämna Pensicola och den toppenplats som vi har här på Eden camping men nu när det har slagit rot hos mig så känns det helt ok. Visst känns det vemodigt att lämna det här men det känns himla spännande att testa något nytt, så nu vill jag nog påstå att jag ser fram emot det.
Yvonne och Gunnar åker hem i morgon, för en familjeangelägenhet, men är tillbaks den 2 januari och då ska vi vara packade och klara, de har gjort klart den biten nu innan de åker, så det gäller för oss att vara klar för avförd när de återvänder. Nu blir det en paus i Yvonnes och mina morgonpromenader och det kommer att innebära att det inte bli lätt för Rune att komma undan promenerandet, inte morgonpromenaden, så hård är jag inte, men åtminstone vid ett tillfälle under dagen och minst en timme. Det innebär också att det troligen inte blir några mer dramatiska soluppgångar fotade, men jag har vid det här laget rätt många. Det innebär även att boulegänget krymper ytterligare, vi blir, vad jag i nuläge vet, bara fyra kvar.

Trackback URI | Kommentarer RSS