jan 24 2012
Tisdag morgon och..
…snart tid för morgonpromenaden, först den korta till en byggnad med många små rum där man får sitta i sin ensamhet och meditera och sedan den längre promenaden med Yvonne ute i det fria, det brukar bli ner mot havet. Båda promenaderna har sin tjusning och en av dessa är ett absolut behov och den andra har väl nästan blivit det.
Det är alltså tisdag..igen. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen, vart tar alla skenande dagar vägen, vem sa att tiden står stilla när man blir pensionär, man bara sitter där på sin bänk och väntar. Väntar på vad då? Döden..jag lovar den kommer utan att man behöver sitta och vänta, det fick vi bevis på för ca en vecka sedan. En tysk dam avled helt plötsligt här…i diskrummet, men hon satt inte och väntade, nej hon levde ända till slutet, det är att vara pensionär och ta vara på den tid man har fått sig tilldelad, utnyttja den till vad du vill och kan göra, sträva inte efter det som inte kan nås men vet också att mycket av det man vill men inte trodde var genomförbart går att genomföra, åtminstone delvis. Jag har definitivt inte råd och möjlighet att bo på lyxhotell på Bahamas stora delar av året men jag lovar att husbil i Spanien är absolut inget att förakta. Nej begränsningarna sitter nog mer i ens eget tänkande och oförmåga att komma till beslut.
Tiden kan man bl. a utnyttja till att spela boule, och det gör vi, med skiftande resultat, många förluster men även en del vinster. Spelkompisarna har blivit fler, först anslöt ett svenskt par, Ingrid och Christer och nu i går blev spelandet på mer internationell nivå, en tysk dam och en finsk herre anslöt också, men lagsammansättningen är densamma, damer mot ”gubbar”. Resultaten har också varit rättvisa de senaste dagarna, oavgjort 1-1…tror jag i alla fall.
Kanske inte Bahamas, men för mig räcker sådana här vyer långt.
Så skönt att få leva tills dess man dör och att få tillbringa sina sista dagar i härliga Spanien. I husbil dessutom.. Ha det skönt och lycka till med boule-spelandet.