Ainas blogg

…i startfållan, kan man säga och jag känner mig som en stressad galopphäst. Jag har väl ingen startgrind som måste flyga upp för att jag ska kunna ”vräka” mig i väg men vore det inte en del måsten in i det sista som vi är tvungna att göra skulle jag aldrig klara av att hålla mig på plats de timmar som återstår, men som sagt lugn och stressfri är jag inte. Vi har rivit och packat förtältet och stuvat de mesta på plats i bil och husvagn, på tok för mycket anser jag och troligen en hel del som vi aldrig kommer att använda. Det troliga är att det vi bedömer som onödigt och därför lämnar är det som vi kommer att sakna alltså är det med i alla fall.
Jag har lite försiktigt börjat bearbeta Rune om att ändra starttidpunkt genom att antyda att jag kommer att få svårt att hålla mig lugn tills i morgon förmiddag. Från början var hans svar, ja det ska bli skönt att få åka i morgon men jag vet att han i vissa lägen är påverkbar. Jag har fortsatt att med jämna mellanrum påpeka vad jag längtar att få komma iväg och han håller med. Mitt senaste utspel var att det kommer att bli tufft för mig att lugnt avvakta med uppbrott tills i morgon, jo men visst ska vi stanna här i natt och åka i morgon var Runes svar på det utspelet. Naturligtvis svarade jag men jag kommer troligen att gå vidare för anade inte jag en liten tendens till att Rune vacklar i beslutet om att söndag är resdag. Visst kommer jag att fortsätta att bearbeta hans undermedvetna men det troliga är att om jag får honom att ändra sig så sansar jag mig och inser vad som är vettigast. Åker vi nu så blir det bara till Umeå i kväll för att stå på någon parkering vid Coop eller nåt liknande och då utan både ström och tillgång till ”servicehus” vilket vi har här.

Trackback URI | Kommentarer RSS