nov 22 2012
Ja inte vet jag..
…vart dagarna tar vägen, men korta är de slut blir de nästan innan man hunnit komma ur sänghalmen. Nja riktigt så illa är det inte för jag brukar starta dagen rätt tidigt, så tidigt att jag blev ordentligt utskälld av en minst sagt morgonsur fransman. Det hela började morgonen före, jag planerade att tvätta men ville kolla om den nya maskinen accepterade även andra valörer än 1 euro. Klockan var då ungefär sex på morgonen men trots den tidiga timmen var det en man före mig där just ifärd med att ladda tvättmaskinerna. Redan upptaget alltså. Så någon tvätt blev det inte just då utan det blev den sedvanliga morgonpromenaden med Yvonne, överhuvudtaget ingen tvätt den dagen. Alltså satsade jag på följande morgon och redan kl tio minuter över sex var jag på gång. Allt gick lugnt och städat till, jag laddade de två maskinerna stoppade i pengarna (funkade med 2 och 1 euro samt 50 cent) kollade hur lång tid det skulle ta, det är snabba maskiner dessa så tvätten skulle vara klar efter ca 40 minuter så jag gick hem en stund. När jag återvände vid sjutiden efter ca 35 minuter och stod och väntade på slutcentrifugeringen öppnades dörren och in kom en ytterst upprörd fransman viftade och pratade högt om något som han var mycket förargad på. Jag kan inte franska men i det här fallet behövdes egentligen varken ordbok eller tolk för att förstå att han var ilsken för att jag tvättade så tidigt, men jag beslutade mig för att inte fatta ett smack av vad han surrade om så jag slog bara ut med händerna på typiskt fransk maner och svarade på svenska, typ ”god dag yxskaft”. Han tog då några ordentliga kliv ut genom dörren och stängde den med bestämdhet. Tydligen gjorde jag någon åtbörd eller rörelse som han uppfattade och som irriterade honom för han återkom med samma upprörda information igen innan han slutligen återvände till sin husvagn. Jag har aldrig sett mannen efter den händelsen och jag hoppas att jag inte har förorsakat någon form av hjärtsvikt, men om så är fallet så är det i alla fall inte något som bekymrar hans hustru för henne har jag både hejat på och vi har skrämt slag på varandra när vi nästan krockade i halvmörkret på toan.
Som jag skrivit tidigare så har vi ju varit en snabbis hem till Sverige tillsammans med Yvonne och Gunnar för att de skulle lämna den stora husbilen och bli med mindre husbil och husvagn. Det var väl inte en vad man kan kalla lustresa, nej en snabbis med en hel del strul med både bil och husvagn. Nu är tack och lov de problemen åtgärdade och ett minne blott, nej nu ser vi fram emot en förhoppningsvis betydligt trevligare utflykt med dom ner mot Marbella med nu i helgen om inte något oförutsett händer.