Ainas blogg

…i Torres de la Horadada, inte för att det innebär att skam går på torra land, utan för att det verkligen blommar. Bouganvillan finns här mer eller mindre hela året men nu är det mer, den formligen väller ut över murarna efter gatorna, som en tsunamivåg i olika röda, gulorangea, lila och vita vågor. Nu är man så van att se dessa blommande buskar så det måste vara något exceptionellt i mängd eller färg för att jag ska stanna till och fota. Nej nu är det i första hand rosornas och Hibiskusarnas tid, jag har aldrig tidigare sett så många storblommiga rosor som så villigt blommar utan synbar skötsel. Husen är förbommande och tydligen lagd i vinterförvaring, ingen verkar sköta rabatterna vad jag kan förstå i alla fall, för där det finns någon liten gräsmatta är gräset högt och oklippt, det mest vanliga är att platsen framför huset är plattbelagd mellan rabatterna, ingen har inte heller där hållit undan skräp och gammalt löv. Mitt i allt detta prunkar så bl. a gigantiska rosor både klättrande runt entréns pergola och mot muren eller bara i rabatter. Jag har alltid undrat över hur de får vatten till sina rabatter och blommor, för uppifrån kommer det sannerligen inte, men troligen har de automatisk bevattning nergräv i rabatterna. Hibiskusen är också väldigt dominant i både blomvillighet, form och färg för att inte tala om Nerium som kantar många gator och vägar.

Men just Nerium har blivit något av en ”jaha du” blomma för mig eftersom den verkar vara den slitstarka näst intill ogräsvilliga växt som tas till när det ska planteras efter vägar. Ofta växer de under väldig svåra växtförhållanden kan man tycka, torrt och i vad man kan se mager jord, men här där den ansas på hösten och har tillgång till automatisk bevattning, här är det nedlagd kilometervis med bevattningsrör efter gator och vägar, blommar den otroligt och i en variation av färger som jag inte trodde fanns, rosa och vit naturligtvis men även olika röda nyanser ända ner mot knallröd och även en vit variant med dragning mot gult till och med tvåfärgade röda med vita strimmor/stänk i blomman.
Denna för mig orgie i blommor gör att min promenad ner till havet och badet tar sin tid, egentligen är det väl promenaden hem som tar tid, då går jag, och min kamera, en extra sväng på någon timme… till stranden och havet har jag brottom. Någonstans i urminnes tider kanske någon av mina anfäder var något liknande en utter för att få ligga på rygg och bara flyta runt i vattnet är en otroligt underbar och avstressande upplevelse, visserligen händer det att jag näst intill somnar men det är ingen risk att jag flyter iväg och kan tas för ”vrakgods”, jag rullar obligatoriskt över på mage om jag blir allt för avslappnad, naturligtvis vaknar jag i det skedet för andas måste jag, så helt klart sjöjungfru är varken jag eller troligen inte heller någon förhistorisk moder. Kan också meddela att vattnet i början av maj var 20 grader och i stigande, 21 i går.
Havet, detta det absolut i mitt tycke mest fascinerande element. Aldrig riktigt tyst, till och med jag med min hörselnedsättning hör havet. Visst jag tycker mycket om skogar att gå i, berg att se på, ingen klättring för mig dock, men inget går upp mot havet. Detta element verkar bli viktigare och viktigare för mig, en fundering jag har är om en bidragande orsak är att havet ”tar bort” min tinnitus. Kanske är det därför jag verkar vara en av få som faktiskt tycker att min granne, den spanska damen, mamma maffia som vi kallar henne, är helt ok, hon är mycket sällan tyst, hon har ett brett register av olika temperamentsyttringar verbalt och även i vila utstrålar hon samma vilande energiknippe som ett näst intill spegelblank hav ger.

...och även då namnet på denna buske.

Kan någon säga mig vad denna växt heter....

Trackback URI | Kommentarer RSS