jul 07 2013
Nu har vi..
…varit hemma i Skellefteå i tre veckor, och jag måste säga att vi är fortfarande lika populära hos de flygande marodörerna, eller kanske är de inte marodörer utan bara en variant av sjukvården eftersom åderlåtning har fått en viss renässans, åtminstone i vissa läkarkretsar. Nu har det tyvärr blivit ett tillskott i vad jag fortfarande kallar marodörer nämligen, stora, arga och hungriga bromsar, och dessa, mina vänner, nöjer sig inte med en liten slurk blod, nej de vill ha mer, nämligen en bit av mitt kött, ingen stor bit men jag lovar att varje bit de tar är smärtsam. Kanske borde man se dessa köttätande bestar som ytterligare ett medicinskt hjälpmedel, om de är tillräckligt många kan man eventuellt kalla det för en fettsugning med naturläkemedel.
För övrigt har dagarna flutit på, första veckan i förkylningens tecken, andra i sviter efter förkylningen och tredje med en tydlig förbättring och återhämtning. Nej så illa är det verkligen inte, visst vi har varit förkylda båda två och jag förlorade min vana trogen rösten under ett par dagar, vill väl inte på stå att Rune gick om kring med ett lyckligt leende på läpparna men han ömkade mig inte i alla fall. Trots skröplighet så har vi i alla fall hunnit ordna med en del praktiska saker t. ex nya EU-kort, nya pass och nytt körkort för mig och även har vi hunnit besikta bilen, så som ni ser så har vi inte legat på latsidan, det är förvisso tunga beslut om vilken dag man ska ägna sig åt en viss grej. Runa har också hunnit med att bli besiktad till en viss del, och än så länge är testvärdena utan större anmärkning, men där väntar vi fortfarande på slutbesiktningen.
Nu väntar närmast en resa till Umeå, till min bror och svägerskas stuga i Sävar, för att eventuellt delta i en ”internationell” bouleturnering för hela stugområdet.