Ainas blogg

…fosterland, ja det var i alla fall mitt fosterland nu vet jag inte riktigt var jag står längre. Det som det landet fostrat mig till, de normer och värderingar, kultur och traditioner är till stora delar inte längre aktuella, nej de har till och med blivit förbjudna på grund av att de plötsligt har blivit diskriminerande…diskriminerande för vem?
Jag, och många andra nordbor, bor större delen av året i ett annat land med helt andra traditioner på grund av en annan religion, jag har inte träffat någon som känner sig diskriminerade eller förolämpade av att de håller på sina traditioner, vi är inte heller nekade att delta i deras firande och traditioner men naturligtvis på deras villkor vilket jag inte tror någon ifrågasätter och anser bör ändras på. Vi är inte heller nekande att hålla på våra traditioner och om någon från vårt ”värdland” inbjuds att delta så inte försöker de att ändra på våra seder, tvärtom så ”lånar” man gärna de man finner tilltalande av den andras kulturella traditioner, och det gäller från båda håll.
Varför har vi då i Sverige blivit så in i norden ”flata” att vi måste ta bort allt som hör till vår tradition, t ex skolavslutningarna, hur en skolavslutning kan bli diskriminerande även om man sjunger Den blomstertid nu kommer” eller ”Idas sommarvisa” går över mitt förstånd, eller tomtar och pepparkaksgubbar i ett Luciatåg, de är väl ändå något som varit vår tradition i många, många år. I mitt, som det blivit, andra hemland förekommer det ofta i samband med firandet av olika högtider att man tågar i procession genom staden bärande på olika krucifix eller statyer av helgon, och jag kan inte säga att det på något sätt har gjort att jag blivit illa berörd. Jag antar att befolkningen i det här landet, med rätta anser att om det inte passar så får jag väl åka hem då, visst kan jag det för jag bor här frivilligt och kommer inte heller från ett land i krig och terror, som faktiskt är fallet med många av våra nysvenskar, som det bör heta enligt någon klok regeringsmedlem. Det kan jag också köpa men vad jag inte kan köpa är att det ska behöva ta ca 10 år att införliva våra ”nysvenskar” i det svenska samhället. Kanske skulle det kunna gå fortare om vi var stolt över och höll kvar vid våra traditioner och att vi tillsammans kunde glädjas åt varandras kulturella seder, deras och våra.
Jag är absolut inte rasist men vad jag inte kan förstå är att vi på lång sikt ska kunna ta emot ett stort antal flyktingar och samtidigt räkna med att det ska ta ca 10 år att införliva dessa i samhället, 10 långa år utan jobb och egen försörjning endast leva på bidrag, ofta placerade på orter som just på grund av avsaknande av arbetstillfällen har gott om tomma lägenheter. Alltså placeras dessa våra så kallade nysvenskar i bästa fall tillsammans med likatänkande vad det gäller religiösa värderingar men väldigt långt ifrån det normala svenska samhället. Att under sådana förhållanden komma in och införlivas i här i det svenska samhället är nog en procedur som tar betydligt mer än tio år är jag rädd för.
Jag är definitivt inte emot att ta emot flyktingar men vi måste väl ändå kunna erbjuda något annat än en typ flyktingläger, visserligen troligen bättre standard än de som de kom från, men lika fullt, lika tröstlösa som dessa.
Undrar om vi i Sverige på grund av dålig planering och misshushållning av resurser snart inte har råd med vare sig invandrare eller vård/omsorg och skola. Vården för gemene man invandrare som svensk skrotas mer och mer på samma sätt som åldringsvården redan är i många delar ett minne blott.
Så vad mig anbelangar säger jag bara SKÄRPNING SVERIGE, jag vill vara stolt över att vara Svensk

Trackback URI | Kommentarer RSS