Ainas blogg

..åter lägrat sig på vår tomt, och ur kaoset har vuxit fram en i vårt tycke en mycket bättre utnyttjad tomt. Borta är det stora förtältet och i stället har vi fått en ordentlig friyta där man kan sitta och njuta av solen större delen av dagen om man så vill, en väl fungerande köksvagn med ett mindre förtält med plats för ett matbord och ett par förvaringsskänkar. I köksvagnen finns också ett mindre bord med god plats för oss två att sitta vid om vädret är mindre behagligt. Husvagnen har fått ett ännu mindre förtält, som vi kallar hall, men det tältet är minimalt och i första hand till för tvättmaskinen, lite ytterkläder och skor.
Under ombyggnadstiden har jag stigit upp på morgonen och känt mig rätt fräsch och beredd att kasta mig in i dagens jobb men innan kvällen och sänggående har jag åldrats betänkligt, från mina 70 till närmare 90 kändes det, ryggen var krokig och värkande, blåmärken både här och där. Det där är nu avklarat och åldern är numera mer eller mindre konstant från morgon till kväll. Dagarna rullar på med det vanliga pysslet, och fortfarande är det väl en del smärre ändringar och justeringar som vi gör, man upptäcker vissa saker när man liksom har bott in sig, men det är bara små enkla saker. Boulen i Europaligan har vi återupptagit, campingrundan är fortfarande en aning sporadisk, men där ska vi bättra oss, i övrigt tar vi det bara lugnt och njuter.
I samma takt som vädret blir varmare blir jag också mer rastlös och det börjar rycka i benen, jag får svårt att bara sitta still mellan de dagliga sysslorna, för de är sannerligen inte många och tidskrävande, boulen spelar vi på eftermiddagen, mellan halv tre och ca halv fem. Man kan säga att nu har mina ben börjat kräva längre promenader, jag vet ju att jag mår toppen efter dessa längre promenader på en till två timmar. Om jag kände mig minst tjugo år äldre på kvällarna när vi höll på med att bygga om på tomten så gör dessa promenader snarare att jag känner mig ett antal år yngre efter dessa.
Nu kan man ju undra, om jag känner mig yngre efter dessa långa promenader kanske sex-sju år yngre, hur påverkar det då min pensionering? Hemska tanke….borde jag omgående återgå till yrkeslivet??? Tack och lov så kan jag efter en titt i spegeln avfärda alla sådana funderingar. Det mitt välbefinnande försöker lura i mig dementerar den ärliga spegeln omgående, så jag kan fortsätta mina sköna promenader helt utan risk för återkallande till yrkeslivet.

Trackback URI | Kommentarer RSS