feb 16 2014
Vilka underbara..
..spanska vårdagar vi haft under den gångna veckan och helgen. Här i Spanien är det vårdagar men om det vore i Sverige skulle vi kalla dagarna högsommardagar. Men nu är vi i Spanien och det är alltså vår på gång med allt vad det innebär, lövsprickning i full gång, vårblommor både vilda och under mer ordnade former, planterade och tuktade blommor och buskar.
Våren har också satt sina spår hos mig, och som vanligt är det mina ben som först ger sig till känna, de börjar kräva mer frihet, alltså frihet i form av längre promenader och som vanligt är det bara för övriga delar av mig att följa med. Visserligen pågår under de första dagarna en diskussion mellan huvud och ben om hur lång promenaden skall bli. Det brukar sluta med att det blir en kompromiss, benen kan tänka sig gå förbi Kinesen och sedan fårvägen till kanalen, följa kanalen ner till havet och därefter stranden förbi Marinan och så bort till Viktoria Beach och Mil Palmeras, huvudet, som jag anser har mer förstånd och är mer realist, kontrar med Kinesen, ner till havet och Marinan, kan också acceptera Viktoria Beach men vill utesluta Mil Palmeras. Jag måste erkänna att vi, huvudet och jag, har en baktanke med Marinan, där finns nämligen glassbaren, två stycken faktiskt.
Det blir som vanligt en kompromiss, förbi Kinesen, ingen fårväg men mot kanalen och havet, naturligtvis förbi Marinan och vidare mot Viktoria Beach men inget Mil Palmera. Den sträckan avverkar vi, huvud, ben och mellanliggande delar på ca 1½ timme om vi traskar på i ganska god fart, lite beroende på hur många stopp jag gör för att ”fota” något som troligen aldrig tidigare varit så vackert och troligen aldrig kommer att bli lika vackert igen, jag pratar om blommor, buskar och träd. Att jag redan sedan tidigare säkert har ett tiotal kort på samma växter och att de även vid de fototillfällena varit precis lika vackra eller kanske till och med vackrare varken vill jag eller kan jag tro, alltså blir det ytterligare ett kort, kanske det tionde på samma växt.
Nu måste jag i alla fall få skryta lite, som många vet och ni kanske förstår så är jag barnsligt förtjust i glass, det är inget som jag försöker dölja eller förneka, men nu har jag gått förbi Marinan ett antal gånger, noga räknat fem, utan att stanna och äta en glass, det har inte ens varit traumatiskt att passera förbi utan en tanke på att stanna. Om det innebär att jag har fått någon form av karaktär så är det väl ok men tänk om jag inte längre tycker om glass lika mycket som tidigare, kanske inte ens mjukglass som jag aldrig tidigare kunnat passera utan att köpa en. Hemska tanke….nej så får det inte vara. Glass och marshmallow är de två onyttigheter som jag erkänner att jag överkonsumerar när tillfälle ges, och eftersom jag själv avgör när det ges tillfälle så kan det bli nära mellan överkonsumtionerna. Tänk om jag inte längre är lika svag för glass och kvar är bara marshmallows, och av dessa mår jag inte ens bra, åtminstone inte efter den mängd jag kan sätta i mig. Det brukar bli en jobbig natt och även dagen efter, kan tänka mig att det går att likna med dagen efter om man har överkonsumerat alkohol, skillnaden är väl att då gäller det nog att man vill lägga av sig huvudet i mitt fall är det nog mag/tarmpaketet som jag kan avstå. Ingen glass inga marshmallows, eller åtminstone inte så ofta och i den mängd jag kan få i mig, när tillfälle ges som jag sa, vad ska jag då ersätta mitt ”missbruk” med….ja, jag får väl återgå till morötter som jag också är otroligt svag för och även kan ”gnaga” i mig i rätt stor mängd, troligen betydligt nyttigare och faktiskt lika gott, bara lite jobbigare att få i ätbart skick än att bara öppna en glass eller en godispåse.