Ainas blogg

..nu är det skarpt läge, konflikt på gång, visserligen inte fullt krig men väpnad neutralitet är ett stadium som vi passerat…min gamla dator och jag. Jag blir så in i norden less på den datorn förmåga att bli tjurig. Skulle jag sätta en diagnos på den så skulle det absolut bli att den är narcissistisk, den verkar tro att den är det absolut optimala i datavärlden och det absolut ultimata för mig. Visst har den en central roll i min datavärld, men inte den enda för jag har en till, betydligt nyare och troligen också mer kompetent. Konflikten började egentligen när jag inte längre bar med mig den gamla om jag skulle tillbringa en längre stund i köket, en stund som också skulle innehålla tid för dataarbete och sociala kontakter via datorn. Jag beslutade att den nya datorn som också har sina egenheter, men där handlar det inte om tjurighet utan mer om kommunikationssvårigheter mellan oss, skulle få tillfälle att visa vad den går för, och att det var ett bra tillfälle att försöka förbättra samarbetet mellan oss. Då satt min gamla fjolla till dator ner sina klackar och beslutade att, ska det vara på det sättet så ska du, alltså jag, inte få tillträde till Facebook. Jaha, tack för det då, det är nämligen på Facebook jag har de flesta av kontakterna med bl. a mina barnbarn, alla två som är i den åldern, och gamla och nya vänner. Övriga sidor och program verkar fungera som de ska, visserligen långsamt och slött men det är jag numera van vid och vi, min dator och jag, är ju trots allt pensionärer. Jag tog det med ro i början, jag beslutade att återsälla datorn till ett tidigare datum och trodde då i min enfald att det skulle ordna sig med det, så har jag alltid gjort tidigare när jag på något sätt strulat till det, men icke så denna gång. Nu var det plötsligt något fel med den åtgärden också. Alltså Facebook och återställning till tidigare datum samarbetar mot mig. Min gamla dator har alltid haft tre olika könsbestämningar, hon när hon samarbetar och vi är i harmoni med varandra, han när det har kärvat en del och den när den strulat och gjort datalivet lite knöligt men nu har det kommit till ytterligare en fas, i nuläge är det frågan om det…alltså är den klassad till att vara ett icke samarbetsvillig objekt.

Den nya datorn då, ja den är troligen mycket bättre och troligen också samarbetsvillig, men den har så mycket, i mitt tycke, underligheter för sig, troligen helt normalt för den datorns program. Jag och den gamla datorn har naturligtvis också haft våra kontroverser, t ex härskna den till när jag ville pigga upp den och gav den en halv kopp kaffe. I stället för att bli pigg blev den halvsidesförlamad men det är ett tillstånd som efter lång rehabilitering delvis försvunnit, dessutom har jag vid många av våra kontroverser förstått problemet och då med olika strategier kunnat komma vidare genom att ta till nödfallsåtgärder, som t.ex. återställa till tidigare datum, som jag sa tidigare.

Nu kan jag väl säga att på grund av den gamles illvilja i vissa fall så har jag kommit den nya närmare, inte så att jag till fullo förstår den, nej långt från det och dit kommer jag troligen aldrig heller, men det mest elementära har jag i alla fall kommit på och dessutom kommer min dotter och tillika min dataguru till helgen och blir kvar under ca fem dagar, så jag hoppas på ytterligare info om den nya datorns förmåga. Att det är jag som i alla fall alltid får slutordet i mina kontroverser med datorerna är helt klart, för jag trycker på stoppknappen och stänger av strömförsörjningen, tysta och mörka blir de men om jag gått segrande ut striden är väl tveksamt, nej det får nog mer likna en flykt för att komma undan och ”slicka mina sår” och fixa till den skadade självkänslan.

Trackback URI | Kommentarer RSS