Ainas blogg

..dagar resulterade i dag i vårens första bad i havet…kallt, nja inte var det väl några 25-27 grader, men kallt…nä, det vill jag inte påstå, faktiskt riktigt skönt när man väl vant sig. Kan faktiskt säga att efter att vi legat en stund i solen var vi beredd att ta vårens andra bad, åtminstone Tommy och jag, för Gunilla blev det vårens och dagens tredje. Rune fick ”tyvärr” så mycket att syssla med så han kunde inte gå med oss, typ fylla på färskvatten i husvagnen och tömma toan, verkligen synd om honom som missar badandet, han som verkligen inte har något emot lite kylslagna bad…eller hur var det med det? Kan jag ha fått tag i en baktass i det fallet????

Här på campingen glesnar det betydligt i leden, åtminstone vad det gäller övervintrande pensionärer, men luckorna börjar så sakteliga fyllas av spanska sommargäster, åldersmässigt betydligt yngre än vi vintergäster. Än så länge har vi bara våra spanska grannar här på helgerna, men utan tvekan kan man väl säga att det är mer luft i luckan då. Eftersom det handlar om rätt så unga familjer finns det i regel ett antal barn i varierande ålder i de flesta familjer. Spanska barn fungerar i stort som våra svenska barn, spring i benen, tveksam kontroll på fortskaffningsmedlen de använder vilket ofta innebär kurvtagning i för hög fart och på bred front, skillnaden är tiden när övningarna utförs. I Sverige företrädelsevis under dagtid och en stund på aftonen efter middagen men fram för allt under rätt så ljus tid. I och för sig fungerar det väl ungefär så här med men det är en viss förskjutning i tid, middagen intas ofta sent på kvällen vilket innebär att det ofta är barnrally på t ex en typ av sparkcyklar till både tolv och ett på natten och då är det mörkt, och lyse saknar dessa fortskaffningsmedel, men tack och lov så sker dessa förflyttningar inte ljudlöst och överraskande. Men på det stora hela så är barnen och deras föräldrar en positiv del av livet här på campingen, från att i stort sett hela vintern, varit stilla och ”död” redan vid 9-10 tiden på kvällen, förutom några helger under vintern, är det nu skratt och barnröster under stora delar av dagen och kvällen, något som definitivt inte stör mig, har man som jag både hörselnedsättning och tinnitus så är det inte helt fel att kunna höra lite andra ljud än mitt ständiga tjutande i öronen.

Maffiamamma, Mercedes som hon egentligen heter, har vid några helger den senaste tiden haft sin stora familj här, vilket jag förstår måste vara trevligt för henne, hon förlorade ju under sommaren både sin man och sin kusin, man kan säga att han, kusinen, var inneboende hos dom, åtminstone här på campingen. Hon har uttryckt att det blev väldigt ensamt, speciellt på eftermiddagar och kvällar, så jag kan mycket väl förstå att hon liksom lever upp när hon får ha familjen här, det kan jag också intyga, då känner man igen mamma Mercedes för då ”smattrar” det spanska språket på betydligt högre decibel, för mig för det tankarna till kastanjetter. Mindre angenämt är att de två lugna och tysta herrarna som gått ur tiden nu har ersatts av två hundar och åtminstone en av dessa försöker utan tvivel vara lika ”talför” som Mercedes och resten av familjen men tyvärr låter den bara som vilken oavbrutet skällande hund som helst.

Trackback URI | Kommentarer RSS