jun 01 2014
Är vi nu..
..de sista tappra ”karolinerna på slagfältet” camping Lo Monte? Att kalla campingen för slagfält de ca nio månader vi normalt står här, alltså från någon gång i augusti till början av juni, är fullt i klass med många politikers syn på sin förmåga, alltså helt ogrundad och långt från verkligheten. Nej nu under sommarmånaderna invaderas campingen av spanska barnfamiljer och inte kan man säga att det handlar om slagfält då heller även om det troligen blir betydligt mer liv i luckan än när vi gråskallar ”hasar” runt med våra bouleklot eller går en runda för att rasta den lilla hunden som också lider av åldersrelaterad stelhet och inte kräver någon snabbare eller längre promenad. Sommarmånaderna får man nog säga att campingen mer liknar en organiserad lekpark och lekskola för barnen och vila, avslappning och social samvaro med familj och vänner för föräldrarna.
Gunilla, Tommy och barnbarnet Lisa drog i väg nu på förmiddagen med Granada som ett första etappmål, själva planerar vi att komma iväg imorgon, om nu vädergudarna är mig huld och trogen…det regnar nämligen i dag och jag hade planerat att gör ”innan vi åker-stortvätt” i dag vilket jag också gör. Det har alltså inte regnat mer än ett mycket ringa antal droppar under de senaste 2-2½ månad men just i dag då behagar det falla ett ordentligt regn, åtminstone efter mina spanska mått mätt. Ja, ja, regna bör det annars dör de, blommorna och annan växtlighet, men just i dag behöver det väl inte regna, åtminstone inte hela dagen, hoppas på sol på eftermiddagen.
För vår del blev det inget av den planerade rundan med Tommys till södra Spanien och Portugal utan vi drar hemåt för att kunna bistå ungdomarna (40 år gamla ungdomar, det om något pekar på var man själv befinner sig på ålderstrappan, men man får se det positivt, så länge man orkar ta trappan och inte åker hiss eller rulltrappa får man väl var nöjd). Ungdomarna, min dotter, hennes man och yngsta barnbarnet kommer nämligen att åka runt i södra Sverige för att ragga hus under några dagar i juni.
Om det nu ljusnar och regnet upphör så att jag får torr tvätten, och inte latmasken tar över så hoppas vi alltså på att komma oss iväg under morgondagen, det blir troligen den vanliga vägen genom Frankrike, har svårt att tänka mig att någon annan väg kan vara lika vacker som den över bergen för att så småningom landa i Clermont Ferrand, men därefter är jag öppen för alternativa vägar.
Kör nu försiktigt på resan till Sverige.
Ska bli intressant att läsa vilka vägar
ni åker sedan i Frankrike.
Hoppas nu att försommarvärmen stannar
kvar när ni kommer hit.
Kram
Anne-Marie
Hej, nu tar ni det försiktigt på väg hemåt, och njuter av allt det vackra ni ser på
vägen.
Hör av er när ni hunnit landa i Norrland.
Kram/Majvor