Ainas blogg

..för oss, om allt går enligt planeringen så åker vi härifrån på fredag med nosen vänd söderut, mot Spanien och Lo Monte. Det är med delade känslor denna gång, visst jag längtar verkligen till solen och värmen samt till de vänner som vi fått där nere, samtidigt har man nu funderingarna över hur det ska fungera med huset. Men har man nu dragit på sig ett hus igen så får man väl ta konsekvenserna av det. När jag sålde huset i Skellefteå sa jag, aldrig mer hus och den oro som man då har, nej en lägenhet så att man bara låser dörren och sticker iväg.

Tur att man är konsekvent och bara tillåter små avvikelser från tagna beslut…. och inom ramen för liten avvikelse ansåg vi att ett litet hus i stället för en lägenhet var helt ok. Vissa fördelar har det i alla fall med ett hus, man har en tomt att parkera fordonen på, i vårt fall handlar det om husbilen och en liten ”slängbil” för transporter i och omkring i närområdena. Vi har ju en del städer i det vi kallar närområdet, så t ex har vi Kalmar, Oskarshamn, Växjö och Nässjö inom 10 mil och däremellan en hel massa samhällen av olika storlek.  Till Högsby, som är, förutom Fågelfors där vi bor ”vårt” något större samhälle, har vi ca en mil och där finns allt man behöver och till Oskarshamn är det ca 4,5 mil och där finns betydligt mycket mer än vad man behöver.

Vi har i alla fall dragit på oss ett hus och den oro som, åtminstone i mitt fall, följer med det, Rune är betydligt tuffare i det fallet. Nu har vi turen att ha grannar som mer än gärna tar på sig att kolla så att allt är ok, vilket i princip bara borde vara att kolla att bergvärmen fungerar som den ska. Grannen, ja…en man och hans för närvarande rätt svaga, efter en stroke för ett antal månader sedan, och en aning handikappade hustru.  Mannen i fråga är 82 år men håller igång som en ungdom, i dag t ex började han dagen med att tillsammans med hunden åka till skogen för att jaga hare… ja de kommer att ha julhare på bordet till jul. Innan kl 14.00 hade han fixat mat antar jag till hustrun och sig själv, torkat fönster och dubbelvikt tagit sig runt tomten med sekatör i högsta hugg för att ansa rosorna och plocka ogräs. Dessutom klipper han gräset åt ett antal ensamstående damer i samhället, står för skötseln av boulebanorna och troligen en hel del mer som jag inte har koll på. Nästa granne, cowboy´n som vi kallar honom, är i samma ålder alltså 82 år, han kan man säga är ”gårdskarl” på sin dotters jordbruk, som är av det större format, där sköter han bl. a om att kolla stängslen och det, mina vänner, handlar om många km stängsel för att hålla kossorna på rätt sida. Det är inte frågan om 10-12 kor utan nog mer ca 7-800 djur. Så i princip varje vardag åker han i väg och gränslar sitt fortskaffningsmedel för att ta sig runt ägorna, naturligtvis handlar det inte häst utan fyrhjuling.

Som ni förstår så är detta en pensionärsgata men ingalunda en gata där man kan bara sätta sig ner och låta gräset gro under fötterna, så det ska bli skönt att komma till Spanien och vara heltidspensionär där dagens stordåd består i en runda på boulebanan.

Trackback URI | Kommentarer RSS