dec 09 2014
Som vanligt..
..rusar tiden iväg för oss. Jag tycker att det bara är frågan om veckor sedan vi kom i slutet av september och nu är det snart jul…vart tar tiden egentligen vägen? Är det så att ju äldre man blir ju fortare går den, för som barn ansåg jag att det var på tok för långt mellan jularna, födelsedagarna och sommarloven.
Men tydligen är även den biten olika eller är det så att om man kategoriskt vägrar inse att man är vuxen och därför inte heller tar, som man kan förvänta sig, en vuxens ansvar så kan man få bli kvar i lekskolan, och därtill lyfta en fet lön. Detta talade ingen om för mig i min barndom men vissa har tydligen fått den informationen och då, mina vänner, kan man uppenbarligen hamnar i regeringen. Numera måste jag tyvärr säga att regeringen mer och mer liknar en lekskola där man tycker och tänker lika som bästisarna tycker, oberoende om det egentligen är bra för min skola, och dessutom finns där ett antal lekskolekompisar som egentligen inte riktigt är accepterade och som alltid håller med den vars förslag till lekar ligger närmast deras intresse, eller också har någon i en grupp retat och förargat någon i den gruppen, ja då håller man bums med den andra gruppen. Alltså om grupp ett vill ha vaniljsås på pajen och grupp två vill ha grädde så kommer den inte fullt accepterade guppen som själva vill ha glass att hålla med vaniljsåsgruppen, eftersom glass och vaniljsås är det som är mest lika, men det innebär inte att de vid nästa valsituation kommer att hålla med den gruppen…. nä, nä så enkelt är det inte för då kan de plötsligt sätta sig på tvären och meddela vi kommer inte att vara med på några av de föreslagna lekarna varvid det inte blir några lekar alls utan alla går in och surar.
Jag tycker, och vad jag hör och förstår gäller det också många med mig, att det är så vår svenska regering i nuläge agerar, att de faktiskt är valda för att representera sina väljare och jobba för Sveriges bästa verkar inte vara relevant längre. Nu visar representanterna för de olika partierna upp ett mycket egoistiskt beteende som man möjligen kan acceptera när man hittar det hos barn men inte bland s.k. väl fungerande vuxna, och absolut inte bland de som man har valt att ge sitt förtroende till i en så viktig sak som att jobba för att föra Sverige framåt. Under min aktiva tid inom yrkeslivet var det viktigt att samarbeta för att nå de mål som var uppsatta, visst kunde det ibland vara så att man hade andra idéer om hur man skulle nå målen men man insåg att för att nå dessa mål var man tvungen att samarbeta. Utvärdering och eventuell revidering av tillvägagångssätt fick man göra vid uppnådda delmål. Men det är klart att eftersom det bland partitopparna finns de som aldrig varit i närheten av det verkliga arbetslivet utan mer eller mindre har formats inom partiet och från rätt tidig ålder troligen klivit fram som normgivande i gruppen. Det troliga är väl att det inneburit att samarbetet mellan gruppen och denna person mer eller mindre har legat i gruppens ansvar att följa och stötta sin ledare.
Men visst är det dags att vakna upp nu och försöka se förbi sin egna egoism och narcissism och så långt det behövs gemensamt jobba för Sverige.