Ainas blogg

..hemma i fosterlandet igen även om vi bytt den nordliga fosterjorden mot betydligt sydligare dito, men det är ju å andra sidan ingen nyhet, den nyheten blev ju känd redan förra sommaren. Vi lämnade det vikarierande fosterlandet, Spanien, den första maj på förmiddagen och tog mark i här i Fågelfors på kvällen den tredje maj, efter en lugn lågflygning genom Europa. Spanien, Frankrike och Tyskland passerades utan några trafikproblem av något slag, troligen på grund av anhopningen av röda dagar, både extrahelgen den första som var en fredag och efterkommande ordinarie helg, alltså i stort sett tradarfritt på vägarna under flera dagar. Det var först när vi kom till färjan i Puttgarden som vi hamnade i bilkö. Tydligen hade både svenskar och danskar hamnat i alkoholberoende i form av för lite av den varan just denna helg, så köandet inför returresan tillbaks efter proviantering var imponerande. Kan intyga att det var många shoppare som tänkt sig en snabb shoppingresa med återresa på samma biljett som allt vackert fick betala återresan också. Danmark bjöd också på bilköande, det på grund av en olycka som turligt nog troligen bara handlade om olika tänk och vem som var vållande, alltså inga större personskador.
Hemma var i alla fall allt sig likt, och det tackar man för. Vissa saker bedömdes akut att åtgärda, t. ex internet, införskaffande av TV och mikro. Alltså blev det besök i Oskarshamn och Kalmar i nämnd ordning. I Oskarshamn var målet Telia för att ordna med internet, inga problem med det egentligen men det är underligt att vi i Sverige med den utbyggnad som vi tror vi har inte kan få uppkoppling ”bara så där” när det som, i vårt fall, redan sedan tidigare fanns installerat erforderliga grejer, måste ta drygt två veckor innan man blir påsläppt medan det i Spanien bara tar en eller ett par dagar. Nu har vi i alla fall den saken ordnad och det tre dagar tidigare än lovat, tack för det Telia, jag vill inte säga att jag är beroende av internet, men visst underlättar det och visst har jag även nöje av det både vad det gäller att hålla kontakt med vänner och söka informationer.
Nu planerar vi för en sväng upp till Skellefteå dels för att kolla vad vi har kvar där och hämta det vi vill ha hit och avyttra det som vi klassar som skrot. Vi har redan haft ett trevligt och välkommet besök från Umeå av min bror och hans fru, som ”flytt stan” för att slippa uppståndelsen när min lillebror fyller 70 år….. Lillebror 70 år??? Hur kan jag ha en så gammal lillebror? Hur gammal är då jag? Är jag trots framgångsrik förträngning av min ålder och en dotter som i 23 år fyllt 19 varje år vilket då som en naturligt följd innebär att jag är ca 48 år, vara snart 72 år???…. Ja jag måste erkänna att jag i klara stunder faktiskt är medveten om det, men det är inte något som jag mår illa av eller bryr mig värst mycket om, stänger den dörren och forstätter att förneka sanningen. Så länge krämporna inte tar all min energi och inte är mer uttalade än att man kan använda dessa att ta till när man vill slippa göra vissa saker då har åldern i prästbetyget ingen egentlig betydelse, eller hur?
Nu är vi alltså här i Fågelfors, åtminstone större delen av tiden och är alltså öppna för besök av släkt, vänner och bekanta.

Trackback URI | Kommentarer RSS