apr 09 2016
Vad är det…
..som händer med vårt Sverige? Jag är född och uppvuxen i Sverige av svenska föräldrar och så långt jag kan följa mitt ursprung, utan allt för avancerade efterforskningar, så har de bott i Sverige….åtminstone sedan början av 1800-talet. Det innebär at jag har vuxit upp med gamla svenska traditioner, både religiösa och profana traditioner. Nu är många av dessa inte längre tillåtna i Sverige eftersom de kan verka diskriminerande för våra nysvenskar!!! Men hallå, hur tänker ni makthavare, ni pratas högt och vacker om att vi måste aktivt se till at integrera våra nya medborgare i samhället. Ja jag håller fullständigt med er i det men absolut inte i hur det ska gå till, tydligen så innebär det för er och många aktivister med uppfattningen att det endast kan ske genom att förbjuda många av våra gamla traditioner, bl.a. vad det gäller skolavslutningar, Luciafirandet och andra firanden i samband med högtider. Men vad är det då för samhälle vi ska försöka integrera våra nyanlända medborgare i, ja inte är det längre det svenska samhället utan det har blivit ett tillrättalagt samhälle för att passa våra ”nysvenskar”, ett Sverige som inte längre står för sina gamla traditioner, ett samhälle där svenska lagar och etiska normer inte längre är själklara utan där vissa av våra nyanländas normer och värderingar, som t ex hedersmord, kvinnoförtryck och barnäktenskap inte längre bedöms och döms efter svenska lagar utan anses förmildrande på grund av ”brottslingarnas” religiösa bakgrund. Nej, nej, nej och åter nej…icke acceptabelt. Hur ska de överhuvudtaget ha en möjlighet att integreras i Sverige och bli en vanlig svensk om vi ska leva sida vid sida men inte under samma lagar, att en lag och krav på moral ska gälla för oss som är uppvuxen i Sverige och en betydligt tolerantare lag, moral och etiska normer för våra ny svenska medborgare.
Jag har de senaste sex åren tillbringat 8-9 månader per år i Spanien och visst vi är mycket välkomna där men helt klart är att de inte har en tanke på att ändra på sina traditioner, varken religiösa eller världsliga, på grund av oss, varken vi som kommer på frivillig basis eller för de som finns i landet som ”flyktingar”. Nej i Spanien är man stolt över sitt lands traditioner och helt klart anser nog de flesta spanjorer att passar det inte för oss så är vi som ”turist” inte tvingad att komma hit och vad det gäller de som flytt hit, papperslösa eller icke papperslösa, så gäller samma normer för dessa. Men vi förbjuds inte heller att ha våra egna traditioner, förutsatt att de håller sig inom den spanska lagens råmärken, vi är också välkomna att delta i de spanska traditionerna om vi så vill. Och jag lovar de dessa är både mer högljudda och spektakulära än våra svenska. Jag antar att man kan säga att det spanska folket visst har sina problem och inhemska konflikter, men att spanjorer i stort är stolt över sitt land, står upp för traditioner som en färgglad spansk flagga och inte som vi födda i landet Sverige, tyst lägga oss ner som en smutslig grå flagga med några diffusa blå och gula fläckar.
Så man kan säga att jag är flytt till Spanien för att få leva svenskt med svenska traditioner om jag så vill, för i Sverige känner jag mig diskriminerad men eftersom jag av födsel är svensk medborgare har jag ingen flyktingstatus och kan alltså inte åberopa mina rättigheter för mina ursvenska traditioner.
Rasist? Jag?…..Ja om mitt krav på att alla ska behandlas så långt möjligt lika och att samma lagar ska gälla för alla. Men rasist, nej inte än, därtill tycker jag för mycket om människor , oberoende av färg eller etnisk bakgrund, trots att makthavarna i Sverige gör allt för att förmå mig till att bli rasist.
Hej Svenskar i Spaniens sol.
Jag läser vad du skriver, och vad vi förstår så var det med illa med Runes hälsa en natt, och därefter lång lasarettsvistelse. Men roligt att höra att det har gått bra med rehabiliteringen och att ni är tillbaka på banan. Här uppe i norden har vi vår, kanske inte metereologisk vår men det duger åt oss. Snön är i princip borta, men marken är tjälad för vi hade hyfsat kallt och lite snö i januari o februari. Vi försöker att vara i stugan så mycket som möjligt men vi (läs Siri) är väldigt ofta anlitade som barnpassare mm i olika sammanhang. Tyvärr har Siri dragit på sig ett envist diskbråck som hon haft sen i mitten av januari. Och trots flera kontakter med vårdcentralen och en remiss till röntgen händer ingenting för det finns inga röntgentider. Och just detta är klart störande, för ex. om våra ungdomar och andra likasinnade som är ute i arbetslivet blir sjuka eller drabbas av någon åkomma så har dom förtur därför att företaget som de jobbar åt har tecknat förtursavtal med sjukvården. Tro fan att det inte finns nån plats åt oss pensionärer.
Näe det gäller att hålla sig frisk, och för min del går det bra, men Siri har tidvis mycket ont.
Nog om detta, Vi ser verkligen fram mot att komma ner till hösten som planerat men vi har inte bokat flyg ännu. Våra resvana avkommor tycker inte det är någon brådska med bokning eller?? Vi har inte ställt frågan om era barn eller Tommys är nere samtidigt som vi, så att ni får det extra jobbigt eller så?? Jag tänker på att det är uppehåll i älgjakten då, och det gäller även för Tommy
Hälsningar SoL