jul 23 2016
Nu börjar jag..
..äntligen fatta att hem är inte längre Fågelfors i Högsby utan för närvarande är hem Torestorp utanför Nybro. För ca två år sedan var hem i min tankevärld Skellefteå då det egentligen vid det laget var Fågelfors som var mitt hem i Sverige. För att ytterligare förvilla mig så pratar vi om hem när det gäller Spanien också, och egentligen så är det väl Spanien som vi borde kalla hem eftersom vi tillbringar större delen av året där. Men nu funkar det inte riktigt så, eller åtminstone för mig blir det fel. Visst när vi är i Spanien så går vi hem till vårt boende om vi är utanför tomten och husvagnen, vi går hem till vårt spanska boende. Men HEM det är nog och förblir Sverige och det även om vi som nu inte äger eller hyr en egen bostad utan är inhyst hos dottern och hennes familj, visserligen i eget boende men på deras tomt.
När vi beslutade att sälja huset i Fågelfors tänkte vi att om vi har maximal tur så kanske vi får en seriös köpare ganska omgående. Visst det fick vi, så långt var allt optimalt. Vidare hade vi tänkt oss att den köparen naturligtvis hade en lägenhet med tre månaders uppsägning vilket skulle ge oss möjlighet att bo kvar tills vi ska åka till Spanien i slutet av augusti och att vi skulle ha gott om tid att flytta ut. Men det var nu som planeringen totalsprack! Två dagar efter att mäklarannonsen fanns på Hemnet var huset sålt. Det var i slutet av maj och för att riktigt ”stöka till det” var Rune inlagd på lasarettet i Oskarshamn då. Nu ordnade det sig i alla fall för han blev hemsläppt samma dag som köpet skulle skrivas. Köparen då?…Ja någon lägenhet som skulle sägas upp fanns inte. Nej, köparen är en tysk yngre kvinna som inte gärna ville vänta till i augusti för att få tillgång till huset.
Vi, Rune och jag, hade lite löst pratat om att om den som köpte huset var intresserad av att överta en del möbler och trädgårdsredskap så skulle vi inte vara hutlösa på priset. Som vi planerar så hoppas vi på att vi inte har något behov av dessa saker under ett antal kommande år, så många som möjligt, som det känns nu i alla fall. Möbler finns det gott om, vi har ju Ikea, och gräsklippare, trimmer och andra trädgårdsredskap hoppas jag att vi inte kommer att behöva. Jag hade tänkt att jag lite försynt skulle kolla om hon var intresserad av detta, men nu kom jag aldrig så långt för hon var snabbare än jag med sin fråga. Kunde vi möjligen tänka oss att sälja en del?
Om vi kunde!!!…. Hon köpte rubbet förutom de personliga saker som jag naturligtvis ville behöll, de och min gamla hushållsassistent, symaskinen och sängen. Naturligtvis underlättade det utflyttningen, och tur var väl det eftersom vi kom överens om att hon skulle få tillgång till huset den första juli…..men jag tycker fortfarande att Rune kallade på tok för mycket av det som fanns i garaget för ”personliga saker” och bra att ha saker, för min del tycker jag nog att mycket av det var onödiga med tanke på hur mycket onödiga prylar som han har kvar i Spanien.
Alltså vi fick en månad på oss att sätta punkt för vårt boende i Fågelfors. Gissa om jag var uppe i varv den månaden, tokstressad rent av. Rune var inte mycket att hoppas på eftersom han vid det sista vårdtillfället förutom problem med vätska i lungorna, hade överansträngt hjärta och hjärtflimmer dessa problem behandlades med ganska så mycket medicin så han var rätt spak och totalt utan ork, naturligtvis också rädd att hjärtat skulle ta ännu mer stryk. Med Rune mer eller mindre som konvalescent låg merparten av arbete på mig att få huset i det skick jag ville ha det när vi skulle lämna över det. Rune, han höll mest till i garaget och sorterade verktyg…..onödigheter alltså. I ärlighetens namn måste jag väl erkänna att jag troligen inte var den allra ”raraste” gumman att umgås med under den månaden, i samma takt som orken tröt hos mig fram emot eftermiddagen blev jag något ”grinig och argsint”. Till mitt försvar måste jag få anföra, att min ilska var ett sätt att orka lite mer än vad kroppen och orken ville medge.
Nu bor vi alltså sedan snart en månad inhysta hos familjen Brenander i Torestorp, alltså hos min dotter Kali, Andre och mitt yngsta barnbarn Cornelia, och där gör vi inte ett dugg vad det gäller arbete alltså, vi bara njuter mår bra och relaxar … de har en pool att relaxa vid och ett spa men det är tidvid till och med för varmt för mig……och jag lovar då är det varmt!!!
Så i nuläge mår vi bra både Rune och jag… ja enligt min doktor vid HC i Högsby så kom han fram till vid mitt årliga läkarbesök att jag rent av var ”pigg”, det ni.