nov 27 2016
Herre du milde..
..vad tiden rusar iväg. Borde det inte gå att lägga in en seriös protest mot tiden jäkt. Det måste vara orättvist att det ska vara så, för som gammal….gammal??? Jag??? Visst, men inte så gammal, nä det får räcka med att jag är en äldre person och tillika pensionär, och som sådan har jag slagit av på takten, inte för att jag egentligen vill utan det har bara blivit så, men tiden den bara fortsätter att skena, hur orättvist och okontrollerbart som helst. Vi kom hit till vårt vinterkvarter i slutet av augusti och nu är det slutet av november och dessutom första advent i helgen….vart har tiden däremellan tagit vägen, det här innebär ju att det är jul, inte i morgon och inte ens nästa vecka men med tanke på så fort dagarna går så är det inte många dagar kvar enligt min tideräkning där veckan börjar som sig bör med en måndag därefter är det torsdag, för då byter Lidl extraprisblad och så är det helg, däremellan är det inga egentliga dagar. Visserligen har man en viss struktur på veckans dagar om man hänger med på alla europaligans boulspel, för då är det bara den spellediga söndagen som man kan tappa bort, men den dagen har sedan barnsben varit ledig både vad det gäller skola och även för många vad det gäller jobb, dock inte för mig. Men söndagen har jag i alla fall alltid förknippat med fridag, det var den dagen man först gick i söndagsskola för att senare på eftermiddagen eventuellt, om man skött sig, fick biopengar för att gå på matiné på den lokala biografen, och som jag sa var söndagen den enda skollediga dagen under mina nio år i grundskolan.
Att tiden har rusat iväg här nere kan väl delvis bero på att vi har haft rätt många angenäma besök. Det började med att min svägerska och bror kom för ett fjortondagars besök i slutet av september och början av oktober och efter bara någon vecka kom Yvonne, som under många år varit vår campingvän och granne på campingarna, tyvärr kunde inte Gunnar vara med denna gång men vi hoppas att det kan bli besök här av honom vid något senare tillfälle. Runes dotter med familj kom så hit i början av november, för det som mer eller mindre blivit en glädjande hösttradition, och dessutom fick vi även hit Gunilla och Tommy redan nu under hösten i stället som tidigare först under vårmånaderna. Men nu är det bara Gunilla och Tommy som är kvar här men de flyger hem den första december och sedan är det väl bara tomten som vi kan vänta besök av….eller inte eftersom jag sedan många år har sagt upp bekantskapen med honom, jag tycker att han ställer stora krav på mig både vad det gäller jobb och ekonomiska krav.
Men vad som gör mig, om inte glad, så i alla fall nöjd är att jag har insett vad tydligen svenska politiker också har fattat eller ska jag kanske säga, att de hittat en nisch där de äntligen kan bli den stormakt som de så länge tjatat om att bli….nämligen det land i världen som har de flesta och absolut mest udda och totalt ogenomtänkta skatterna och skatteförslagen. Att föreslå och lägga skatt på tjänster, varor och för landet bl. a nödvändiga transporter ger möjligen lite mer i skattekassan men kostar desto mer i förlorade arbetstillfällen. Men visst vi blir en skatternas stormakt och tillika en dumheternas stormakt.