jan 29 2017

Ja är det inte..

Skrivet av kl. 11:16 i kategorin Allmänt

 

..ena så är det ….ja vad då?  Det andra naturligtvis, det andra som, åtminstone i mitt fall, och många med mig, handlar om det som troligen kallas ”det första könet” eller den starkaste, alltså mannen. Kvinnan har väl alltid räknats som den svagaste och klassats som det andra könet. Ja inte stör det väl mig egentligen för det innebär ju också vissa fördelar, man kan så att säga dra fördel av sin ”svaghet” eftersom svaghet i mannens värld i regel handlar om fysisk svaghet. Den fysiskt friske mannen är en He-man, en absolut tillgång när det gäller tyngre kroppsarbete, men ingen kan heller bli så totalt utslagen av ganska vanliga och mindre allvarliga åkommor. Konstigt nog så blir denne slagne hjälte som blir däckad av smärre åkommor en riktig kämpe när han drabbas av svåra och allvarliga, ja ofta rent livshotande åkommor. Vi, det så kallade svagare könet då, ja vi lunkar på, vi har våra svackor, men de är inte så djupa så länge det handlar om de vanliga åkommorna, lite förkylning, lite ryggvärk, lite artroser här och där, visst klagar vi, och visst får vi medlidande av den starke och uppmaningar om att ta det lugnt, ta en tablett, lägg dig och vila, och visst ska vi göra det men vi ska bara göra det och det och det före, därefter ska vi vila. När vi har gjord allt som vi skulle innan vi kommer oss till att vila….ja då är det kväll, och den där tabletten kan jag lika gärna spara till nästa dag om det är lika illa då får jag väl ta den då.  Men jag antar att när det verkligen gäller, när åkomman är så allvarlig att det handlar om liv eller död är det nog ingen större skillnad mellan starka och svaga, då vill man nog kämpa och då är man nog tacksam för all stöttning och medicinsk hjälp man kan få.

Vad det gäller Rune är han inget undantag i de fall jag ”talar” om, han har under de senaste tre åren varit ordentligt däckad vid tre tillfällen, om inte akut livshotande, så i alla fall ordentligt allvarliga tillstånd. Det började för tre år sedan med en Bypass operation som fick en del komplikationer i rehabiliteringsfasen och tyvärr även återkommande problem med hjärta och lungor. Sjukdomstillstånd som utan tvekan gett dödsångest, i den akuta fasen, men han har aldrig i de lägena klagat eller lagt över ”ångesten” på mig, nej det har jag fixat helt själv, Rune har med medicinsk hjälp och eget ansvar kämpat sig genom. Han har även efter de akuta faserna fortsatt att ta eget ansvar för fortsatt förbättring, vilket jag är mycket glad för.

Jag vet inte riktigt om allt detta har stärkt Runes ego så mycket att han nu har dragit på sig en i gamla tider typisk aristrokatåkomma, nämligen portvinstå, och det utan att ens ha druckit portvin. Han har alltstå drabbats av gikt och jag lovar att han har ont, jag har aldrig själv haft något liknande men när jag läser om symtomen så …ja jag blir inte avundsjuk. Nu visar det sig att det är många som har haft eländet.  Av förklarliga själ kan Rune inte vara med och spela boule nu så när det ifrågasätts vid boulspelet var han håller hus och jag säger gikt får jag i många fall ett svar typ…åååå, fy sjutton det har jag haft också, man vill bara amputera foten.

2 kommentarer

2 kommentarer på “Ja är det inte..”

  1. Brodernon 24 feb 2017 kl. 22:11

    Hej
    Det ju ett tag sedan vi hördes av…men hur går det med gikten, måste väl gå att behandla? vi hoppas att det blivit bättre. Skriv gärna några rader. För vår del är det inga krämpor eller skavanker. Solen har återvänt och vi ser fram emot våren.
    Vi hörs.
    Många hälsningar
    Siri o Lennart

  2. Jan Peter Ottossonon 03 apr 2017 kl. 08:31

    Hoppas det kommer fler poster i den mycket intressanta bloggen !//mvh

Trackback URI | Kommentarer RSS

Kommentera