mar 19 2011
I dag blev det alltså av
Den bränns i kväll.....
….det planerade besöket på Fallas-festivalen i Benicarlo. Vi startade rätt tidigt för att hinna det vi i första hand var där för, nämligen ta kort av de ”statygrupper” som senare i kväll skall eldas upp. Vi har nämligen inte någon möjlighet att övervara själva uppeldandet av statyerna (fick nog av eld när det brann här vid campingen) det evenemanget kommer att starta först kl 22.00 i kväll då sista bussen hem går kl 22.30, därför tog vi en tidig buss för att hinna traska genom stan och fota de olika objekten innan bombardemanget skulle äga rum, kl 14.00. Vi fick nog med alla olika konstverk och dessutom häpnas över och beundra ett stort antal motorcyklar, och jag menar verkligen stort antal, tror inte, eller snarare jag vet med säkerhet att jag aldrig sett så många motorcyklar samtidigt som jag såg stå uppställda på ett hotells parkeringsplats när vi åkte in till Benicarlo. De motorcyklarna hade jag ingen möjlighet att ta kort på men det var ingen liten skara som vi såg inne i stan heller och där kunde vi både fota och beundra dessa ekipage, inte precis elcyklar vill jag påstå, och de som gränslar dessa vidunder är inte ungdomar heller, nä… som hemma i Sverige, medelålders och äldre herrar och damer.
...och den här, dessutom många till.
Vi tog bussen hem i god tid innan ”helvetet” skulle bryta ut. Vi bestämde att gå till Pensionista för att kolla läget där så vi hoppade inte av bussen förrän strax före Consum. Vi tänkte gena genom stan men vi kom inte ända fram utan hamnade på en restaurang som har tapasbuffé på menyn. Jättegott men verkmästaren i magen måste ha tagit siesta för någon rapport upp till hjärnan kom aldrig, resultatet blev att visst tog vi oss, hem men jag blev rakare och rakare i ryggen och andningen blev ytligare och ytligare, det var för smärtsamt med djupandning. Väl hemma blev det i princip raklång i solstolen i ett par timmar innan jag kunde sitta som folk igen. De som känner mig väl vet att jag är ”glassoman” och att jag inte gärna kan motstå en sådan, någon i min närhet nämnde glassen Magnum (det var inte Rune, utan någon vi passerade) men jag lovar jag har troligen, ja ni vet vad, om jag ätit en glass.
Rätt häftiga...eller hur.
Efter den mat vi normalt skulle ha ätit vid femtiden men av förklarliga själ inte åt tog vi den obligatoriska rundan på campingen, ingen utökning. Många har farit men det har även kommit en del, vi var väl inte överens om hur många svenska bilare det var, Rune ansåg att det var 23 och jag tror nog att det var 26, men det är under alla förhållanden ganska många.
Hennes klänning är av vita och röda nejlikor.