Ainas blogg

…igen, Rune har troligen blivit avstängd från vidare skrivande på Husbilsklubbens forum Under markisen. Varför då????… Ja det kan man fråga sig. Jag har inte själv läst det han skrivit men vad jag vet så handlar det om möjligheterna att subventionera en gemensam middag för medlemmar som deltar på årsmötet. Frågan var tydligen ställd tidigare av en medlem som då fick svaret att det inte fanns ekonomiska möjligheter till detta då man redan har varit delaktig i ordnandet av en latrintömning. Rune ansåg att det borde finnas möjlighet att, om inte stå för hela kostnaden så åtminstone subventionera middagen. Det förväntade deltagarantalet på årsmötet är tydligen ca 100 medlemmar och en gemensam middag skulle också gå att ordna för 150 kr per gäst, det skulle alltså för klubben bli en kostnad på 15000 vid full subventionering eller som Rune antydde att åtminstone halvera priset för de deltagande klubbmedlemmarna.

Klubben tar årligen in mellan 700.000 och 800.000 tusen i olika avgifter, den summan kan man som medlem något så när kolla eftersom medlemsantalet redovisas och årsavgiften är 100:– men vilka utgifter det finns eller vad pengarna går till är betydligt svårare att kolla, någon större redovisningsskyldighet har klubben inte eftersom det handlar om en ideell förening och som sådan lär det inte vara nödvändigt. Eftersom Rune aldrig fick något svar på sin fundering så ställde han frågan igen och bad också om uppgift på hur mycket det kostade klubben att bidra till iordningställandet av latrintömningsstället. Fick han något svar denna gång då? Icke…eller… ja, det kan man väl säga att han fick…han blev med omedelbar verkan fråntagen möjligheterna att skriva mer på forumet. Rune ifrågasatte varför och fick till svar att han har protesterat mot webb och att hans ”protest” kommer att granskas . Under den tiden är han ”modererad” från att skriva. Denna granskning och moderering kan ta lång tid men i bästa fall är det klart inom två veckor Det antar jag betyder att han kan skriva om han håller sig till att i princip bara talar om väder och vind.
DET, mina vänner, ÄR VAD JAG KALLAR EN KLUBB MED DEMOKRATI….eller…?

Nej, jag vill nog hellre påstå att på detta sätt har all diktatur fungerat. Visst har klubben en del trogna, icke ifrågasättande medlemmar, och visst har de ”styrande” i denna klubb både en viss charm och gemyt men det har varje diktator eller diktatorisk regim kunnat visa sina trogna och hängivna suporters. Jag har som vuxen gått många utbildningar, bl.a. 3½ år på högskolenivå och har under alla dessa utbildningar blivit ”itutad” att ifrågasätta och kritiskt granska skeendet både i arbetslivet och på fritiden, men det är något som denna klubb tydligen, och måste man misstänka, med fog är dödligt rädd för. När jag läser klubbens stadgar ställer jag mig verkligen undrande till ett beslut som säger att man inte på det allmänna forumet får ifrågasätta styrelsen eller styrelsemedlem, detta skall ske via mail direkt till styrelsen. Ja det förvånar mig egentligen inte heller för så fungerar diktaturer, inget negativt och ifrågasättandet av systemet får komma till offentlighet. Det är när det skett som den totala makten gått förlorad.

…ännu en helgdag i Spanien med allt vad det innebär av ledighet och firande. Förutom den vanliga helgen så var också tisdagen helg och så idag. I dag firar vi den Obefläckade avelsen, vilket har med jungfru Marias födelse att göra, men egentligen inte för eftersom man inom den katolska kyrkan var oenig om rätt dag var det en ”klok” påve som beslutade att i dag den 8 december för en oherrans massa år sedan var rätt datum, alltså firar spanjorerna den evigt rena jungfrun Marias födelse. Det är ganska fascinerande hur man med religionens hjälp kan lura sig själv eftersom Maria enligt berättelsen födde ytterligare fyra söner förutom Jesus, så att kalla Maria för den evigt rena jungfrun är väl att ta i, men det är klart att så länge man accepterar det så har men en extra ledig dag och en anledning till att fira, det är rätt tätt mellan firaranledningar inom den katolska kyrkan.
Nu är ju inte jag katolik men jag är pensionär så jag har också ständigt återkommande anledningar att fira, bl. a att de senaste dagarnas boulespel har resulterat i åtminstone en del vinster, i dag t ex två vinster av tre möjliga. Jag måste erkänna att vi för ett antal dagar var nere för räkning men nu är vi på banan igen. Jag tror vändningen kom när vi ”tvålade dit” gubbarna med att i sista omgången den dagen sätta alla, våra tillsammans nio klot, närmast ”lillen”, den karamellen är en hård en som man kan suga på länge. Ytterligare en orsak att fira är mer personlig, jag har i dag bakat saffransbullar, vanliga hederliga ”småbullar” med saffran och russin i, det är väl i och för sig inte så märkvärdigt men med en ugn som tveksamt har förstått vad som krävs av den och med redskap som inte var menat som bakredskap, eller vad sägs om en kavel som när bakningen var klar jag kunde server ett glas vin ur eller en brödpensel som när den inhandlades nog var meningen att användas för sminkning. (Den var dock ny och aldrig nyttjad som sådan). Bullbak blev det i alla fall och även om antalet av naturliga själ inte kom i närhetan av det antal jag brukar satsa på när jag bakar hemma så är de nu vederbörligt nedfrysta. En sak kan jag i alla fall utan att överdriva säga att brukar det bli trångt i den frys jag hade tillgång till hemma så är det långt ifrån den trängsel som bullarna får stå ut med i den inte alltför väl tilltagna frys jag har i bilen.
Förutom bullbak har vi tagit en promenad ner till gamla stan för att kolla in den marknad som hållits där i dag, det var ingen större marknad och några fynd gjorde jag inte men promenaden var skön och nyttig, inte minst för Rune men även för mig eftersom det inte blev någon morgonpromenad i morse, och som jag redan nämnt blev det naturligtvis boulespel på ordinarie tid, resultat alltså 2-1 till damerna, inte illa alls.

…andra advent, och enligt almanackan 20 dagar kvar till julafton, sannerligen inte riktigt klokt hur tiden bara rusar iväg. Jag ska inte med ett ord ta upp om att veckorna här omöjligen kan innehålla rätt antal dagar, för det gör de även om jag anser det tveksamt. Men någonstans är det definitivt fel då man inte ens hinner göra klart absolut ingenting , utan varje dag så har man ogjort en del planerande ”absolut ingenting”. Sjukt hur otroligt lite man behöver göra för att ändå bedöma dagen för kort för att hinna alla ingenting. Mellan morgonpromenaden och boulen på eftermiddagen ska jag alltså hinna allt övrigt, alltså ingenting egentligen, förutom de obligatoriska mat och fikapausar. Jag börjar normalt dagen vid sex-tiden på morgonen och avslutar den mellan 23.30 och 00.30 och jag vägrar att stiga upp tidigare bara för att hinna ingenting. Nog om detta mitt allt överskuggande problem, ett  i sig själv rätt angenämt problem som är lätt att leva med.

Vi har fått nya grannar, ett mycket socialt och trevligt tyskt par. Som de flesta gästerna här landar de bilen och rattar in, antingen på taket befintlig parabol eller ställer upp ett större ”fågelbad” på backen. Så även detta par, även om deras parabol var av det mindre på backen stående ”fågelbadet” resultatet var tydligen klent så en större parabol inköptes rätt omgående. Dessutom sattes ett, som jag antog, kökstält upp, faktiskt som första arbetsobjekt. Hjälp med tältresningen och montering av parabol fick de av ett annat tyskt par, också de mycket sociala och verbala. Den mannen frågade om vi gillade musik, det gör vi naturligtvis, även om jag började dra öronen åt mig och svarade att det naturligtvis berodde på vilken musik det var. Det var tydligen lugnt ansåg han för vår granne var mästare och han själv var en rätt duktig amatör ansåg han. Vilka var då instrumenten, jag är inte helt klar på det än men vad jag tyckte mig förstå så var det dragspel och keyboard det handlade om. Oj, oj oj tänkte jag med förra vinterns dragspelsspelande granne i färskt minne, tur man hör dåligt och förhoppningsvis sitter han i bilen och spelar, men det kunde jag rätt snart glömma. Tältet, det som jag antog var kökstält är ”spelhallen” där har han sitt/sina instrument. Rune blev i förrgår överbjuden på en jam session och en öl, boulspelet räddade honom från en hel eftermiddags ”jammande” som det fort kunnat bli, för det är en som jag sagt en social och spelglad herre.

Gun och Svante, ett par som vi lärt känna i år genom gemensamma bekanta, drog i går vidare söder ut. De slog följe med ett annat svenskt par för att åka till Benidorm, tyvärr fick Gun och Svante något problem med bilen och blev stående efter vägen, jag vet inte hur det gått men vad jag förstått så har i alla fall bilen bärgats på ett eller annat sätt, förhoppningsvis har felet gått att åtgärdats, i bästa fall redan på plats av bärgarpersonalen.

… allt vad det innebär, förutom det som jag med glädje undvarar som t ex snö, kyla och iskall bil på grund av att jag glömt att sätta imotorvärmarsladden. Här behövs ingen snöspade och ingen motorvärmarsladd, nej det räcker med en sop att sopa av mattan utanför bilen, inte snö utan smågrus. Visserligen har vi sladd till vårt transpormedel härmed men inte för att värma eventuell motor utan för att ladda min el-cykel ”Hjullan”. Vid något tillfälle tror jag att Hjullan ska få en helt egen blogg som bara handlar om ”henne”. Jag blir helt lyrisk när jag tänker på vilken frihet denna cykel ger oss. Jag menar att vi tar oss fram i bra fart och relativt långt på en laddning, uppför backar utan att man ens är medveten om att det är uppför, även om det inte har varit frågan om några ”mördarbackar” precis. Eftersom man tar vägar som man inte skulle ta om man åker bil är upplevelsen av Spanien en helt annan även om den av naturliga själ är något begränsad till regionen runt Peniscola och Benicarlo.

I går var i alla fall på cykel då till Mercadona för att handla. Vi tog vägen genom stan både dit och hem, man kan visserligen cykla över den träbro som är anlagd genom träsket, men den är smal och används av många gående, som jag måste erkänna nog har större nyttjanderätt till den än jag på cykel. Det gör i alla fall att jag känner mig lite som en bov när jag kommer på cykel och dessutom är jag rädd att cykla på något glatt studsande barn på bron. Hjullan kan ha lite bråttom ibland och eftersom jag har levt med fotbroms i 68 år, eller åtminstone sedan jag lärde mig cykla, kan reaktionstiden bli lite lång innan jag har greppat handbromsen. Nu var vi alltså till Mercadona för att handla och det gick som vanligt helt utan incidenser dit, vi handlade packade varorna i våra lådor som vi har på
pakethållarna och så bar det i väg hem, i stort sett samma väg. I stort sett ja, det blev lite fel vid ett tillfälle som resulterade i ett litet hopp från trottoarkanten och så gena ner på rätt väg, vill väl inte säga genom spenaten men i alla fall på bara tänkt knappt påbörjad väg. Denna lilla omväg gjorde att jag spred mina, om inte gracer precis, så i alla fall delar av mina varor så när vi kom hem hade jag ingen lök och inte heller en ordentligt stor påse med blandade nötter och frön som jag verkligen hade sett fram emot skulle få ingå i buffén när vi äter ”kallskuret” alltså yoghurt med skivad kall korv. Får göra ett nytt försök nästa gång vi åker för att handla men då ska den påsen få åka hem i min ryggsäck.

I dag har vi ledigt från vår morgonpromenad men eftersom det tydligen är någon form av jippo i stan så blir det väl en promenad dit senare i dag för Rune och mig. Troligen blir det även boule som vanligt, vi har de senaste två dagarna varit para tre par som spelat lagen har varit ”damer mot herrar”, resultatet tycker jag inte att det finns någon anledning att spilla ord på, men jag kan tillstå att det behövs en viss skärpning inom ett av lagen, säger dock inte inom vilket.

… två helt underbara (sommar)dagar. Ordningen är återställd, Rune är nu tillbaks till sitt gamla jag efter förkylningen, nästan i alla fall, boulen är återupptagen så även campingrundan på aftonen. I dag har jag förberett inför första advent med att tvätta, städa i husbilen och torkat en del fönster, 3 fönster noga räknat. Rune har börjat sätta upp juldekorationerna, istapparna är på plats och övriga dekorationer är kollade och konstaterat fungerande. Nu är det bara att hitta passande plats att ställa snögubbsparet på och hänga upp ljusslingorna.

Morgonpromenaderna med Yvonne är perfekt att starta dagen med. Eftersom vi går strandpromenaden ner till borgen har vi full kontroll på havet och en sak är säker, havet är aldrig enahanda. I går var det ett mäkta upprört hav, tror inte att jag sett det så vrångt någon gång tidigare. Jag pratade med vår engelska granne i går och han hade till och med blivit väckt vid fyratiden av havets ”rytande”, jag hörde naturligtvis inget på natten men både såg och hörde havet på vår morgonpromenad. I dag var det ett betydligt beskedligare hav och en mycket vacker soluppgång som för en kort stund gav molnen över havet guldkant, men det var snabbt överstökat, för har solen bråttom ner på kvällen så är det inget mot hur bråttom den har att komma sig upp på morgonen. I det fallet är vi lika solen och jag, när jag väl har vaknat vill jag också upp omgående, däremot har jag ingen brådska i säng på kvällen, gör gärna månen sällskap några timmar.

På vår campingrunda i afton kunde vi konstatera att det under den senaste veckan blivit många lediga platser, speciellt på vår sida. Man kan undra om det är helgens regnande som ”jagat iväg” en del eller om det i huvudsak beror på att många åker hem över jul och nyår, lämnar sina bilar och husvagnar på någon uppställningsplats och flyger hem. Antagligen är det även så att många kommer först efter nyår, är alltså hemma över julen och kommer hit under vårmånaderna.

… när man får något gjort, det har nämligen regnat, visserligen bara en dag än så länge, men väderspåmännen säger regna även söndag och måndag. Efter lördagens regn undrar jag om de spått rätt för enligt deras beräkningar skulle det komma ca 9 mm i går och betydligt mer under de andra två dagarna. Nu blev det närmare 60 mm under lördagsdygnet så jag undrar om de högre makterna beslutade att släppa ner allt under en dag och ta ledigt de andra dagarna, för närvarande är det i alla fall inget regn och växlande molnighet.

Jag har i alla fall, tack vare regnet, lyckats med att färdigställa och sätta upp en gardin och i stort sett klar även den andra. Resultatet då, ja jag är ju, om inte riktigt novis med nål och tråd (min mamma var utbildad sömmerska och det innebar att jag aldrig hade något behov av att själv lära mig att sy) men jag är väl i gränslandet mellan novis och amatör skulle jag vilja påstå. Jag har ju ingen symaskin men även om jag haft en sådan så skulle det inte i någon större utsträckning förändrat resultatet men det har troligen gått snabbare. Nu blev det som anade, jag fick aldrig tag i ett smalt band att fästa på baksidan utan det blev att fixa till ett band med inköpt bomullsgarn och virknål, funkade riktigt bra.

Stackars Rune är ordentligt förkyld och febrig, ja, jag tycker faktiskt riktigt synd om honom för han är verkligen risig, så risig att han inte ens orkar ”spela” martyr och erbjuda sig att göra saker ”trots att han inte känner sig helt OK”. Han till och med accepterar min ordination av vila och magnecyl i febernedsättande syfte. Han har i övrigt klassiska symtom med värk i kroppen och frossa, tack och lov ingen hosta ännu, men skulle även det drabba honom så var jag på apoteket och skaffade hostdämpande medicin, lovar att här finns det tunga artilleriet att tillgå utan erforderliga recept.

Vi har fått nya grannar eftersom Anita och Rune drog iväg söder ut, så nu har boulegänget förlorat två ordinarie spelare, visserligen kom det till en engelsman, dessutom en skicklig en, men de blir bara kvar i någon vecka. De nya grannarna är däremot inte aktuella för penisonärsspelet boule, två killar i ålder mellan 25-35 år skulle jag tro, och de blir dessutom bara kvar till på måndag, då drar dom vidare söderut för att invänta resten av familjen.  Killarna driver tillsammans med föräldrarna en camping i Tyskland men den har vinterstängt. Familjen campar själva under större delen av stängningen själva här i södra Spanien.

… och en av dessa korta spanska veckor och passerat, jag kan inte fatta att veckorna bara försvinner. Enligt min kalender finns alla dagar där, nu är visserligen dagarnas namn på spanska så jag kan ju inte vara säker men när jag räknar så är det sju. Det är ett mysterium för mig hur tiden bara rusar iväg, vi gör ju ingenting som slukar timmar. Jag är uppe tidigt eller i alla fall relativt tidigt, mellan sex och halv sju. Vid åttatiden går Yvonne och jag morgonpromenaden, tar väl ca tre kvart, boulen på eftermiddagen tar ca 1½ timme, vi kommer oss sällan i säng före kl 24 på kvällen… men var tar resten av timmarna vägen då??? Campingrundan på kvällen tar också någon eller några timmar beroende på antal raster av ”sociala” orsaker, matlagning och ätande tar väl också en stund och visst åker vi och handlar ibland men då har vi ju el-cyklarna och med min Hjullan går även det tämligen snabbt.

Jag har tänkt byta gardiner i husbilen, så här inför julen hör väl det till, eller hur? Naturligtvis är inte julen anledningen utan jag tycker att gardinerna vid sängarna far onödigt illa, de når ända ner till dynan, det innebär att det finns risk att de kommer i ”olycka” när man rör sig i sängen, fort kan jag ha dragit lös dom från de inte alltför kraftiga plastkrokarna som de hänger på. Jag har tänkt mig en kortare kappa och jag har fått ett utmärkt passande tyg av en campingranne, ibland har man bara tur, eller hur. OK så långt är allt bra men nu ska jag alltså fixa dessa gardiner utan andra hjälpmedel än sax, synål och tråd, ingen symaskin här inte. Mig veterligt fanns det gardinuppsättningar långt före symaskinen uppfanns och betydligt mer avancerade uppsättningar än en gardinkappa, så det ska nog gå . Det finns i alla fall risk att jag får ta mig en tur ner till ”kinesen” för att köpa någon form av smalt band att sätta på baksidan så jag kan fästa krokarna i. Hittar jag inget sådant band har jag en teori om att jag kan köpa bomullsgarn och lägga upp en lagom långt band av uppläggningsmaskor och fästa det på baksidan, borde gå tycker jag.

Rune har åkt på den förkylning som drabbat, mer eller mindre, alla männen här på campingen i alla fall, vad jag vet, svenskarna. Och som vanligt blir det s.k. ”starkare könet” otroligt usla och kraftlösa. Vi, det ”vaga könet” har hitintills klarat oss bra. Jag undrar varför vi kvinnor kallas ”det svaga könet” för vad jag vet är vi minst lika tuffa när det gäller att klara av vardagliga sjukdomar som förkylningar och magsjuka, vi är inte längre 16-1700-tals våp som får dåndimpen i tid och otid. Förresten undrar jag om inte denna ”missbrukning” av svimmandet mest gick ut på att stärka männens ego och machokänsla av att vara just det starkare könet. Ytterligare en fundering är vad var det egentligen i luktsaltet, kunde det vara en blandning av ammoniak och kokain så i verkligheten sniffade damerna kokain, det skulle kunna förklara de täta svimningarna.

…farsdag, det är det varje år vid denna tidpunkt. Det är inte en dag som jag uppmärksammat på något speciellt sätt eftersom det har inte funnits en far att uppvakta, varken min far som avled för snart fyrtio år sedan eller min dotters far, min dåvarande man, som varit död i nio år. Rune, som nu finns i mitt liv är visserligen far till två döttrar men av förklarliga själ så får uppvaktningen stanna vid ett mail eller SMS eftersom de finns i Sverige och han här i Spanien. Så det stannar vid ett konstaterande av att det är Farsdag i dag men några ytterligare åtgärder blev det inte, inget farsdagskort, (undrar om barnen i småskolan fortfarande ritar farsdagskort), inte heller någon farsdagstårta erbjöd mig visserligen att köpa en farsdagsslips till Rune men han avböjde. Inte heller blev det någon superflott middag, nej det blev rester till lunch och kallskuret till middag, alltså yoghurt och kall, i skivor skuren korv. Jag hade visserligen planer på att bjuda honom på middag ute men det blev inget av på grund av sjukdom, inte vi, Rune och jag utan stackars Gunnar, Yvonne och Gunnar skulle också gå med. Gunnar är störtförkyld och har feber. Förkylning härjar här, åtminstone bland oss svenskar, vad jag känner till, de är väl i princip bara det svenska gänget vi har kontakt med.

Farsdag är alltså ingen speciell dag för oss men på fjorton dagar är det första Advent,inte klokt, det är inte helt lätt att tänka sig att det snart är jul. Vi var till Eroski i går och där hade man kläm på att det snart är december för julglitter, tomtar, adventskalendrar, och stora välfyllda korgar med nötter och godis, mycket av godiset var av det flytande slaget. Vill inte påstå att Lidl hunnit riktigt lika långt men de är på god väg även de med julgrejer och julgodis. Vi har med oss en del ”glittrande och rätt spektakulära” juldekorationer eller vad sägs om, herr och fru snögubbe, ca 60 cm höga, naturligtvis är de lysande så i år ska vi tävla med tyskarna om häftigaste juldekoreringen. Dessutom har vi lysande istappar och en del andra blinkande slingor, så nog finns det chans till glitter i år.

Men än är det fortfarande sommarkänslan som dominerar både vad det gäller kläder, linne och shorts är fortfarande det som dominerar, och aktiviteter även om badandet mer eller mindre avslutats, inte helt för visst badas det fortfarande både i havet och i poolen av en del, själv har jag övergått till promenader, en tidig morgonpromenad i rask takt ner till borgen tillsammans med Yvonne och så försöker jag att med visst ”tvång” dra iväg med Rune på en campingrunda på aftonen. Boulespelet har blivit näst intill ett måste på eftermiddagarna.

Boule...den klassiska pensionärssporten.

…kan jag stoppa foten med den onda tån, eller noga räknat den före detta onda tån, i ett par joggingskor. Jag gjorde hållbarhets och smärtnivåprov i morse genom att hänga på vår granne Yvonne när hon ”älgade” iväg på sin morgonpromenad. Tån pallade för trycket av skon utan att jag kände någon tendens till smärta. Skönt, skönt, skönt äntligen kan jag gå på promenad med ordentliga skor, Foppaskorna i all ära men promenadskor är det inte, de kan väl gå an efter trottoarerna här för de är plattbelagda men efter grusvägarna så är de mindre lämpliga. Jag fattar inte att det kan komma in så mycket sten genom lufthålen i skorna, jag tror till och med att stenarna ibland är större än det hål de tagit sig igenom, åtminstone känns det så. En annan nackdel med Foppaskorna är att de är otroligt halkiga om underlaget är blött eller om man får vatten i skorna känns det som om fötterna ska halka ur dessa, men trots detta och trotts att det antagligen är bland de fulaste skor man kan ha på fötterna så älskar jag dessa fula skapelser och har säkert minst ett halvtdussin i olika färger och även olika modeller.

Förutom morgonens underbara upptäckt vad det gäller min tå så har det varit tvättdag för mig i dag, en maskin han jag före promenaden i morse och de övriga avverkades i snabb takt när vi kom hem. Visst det är en tvättmaskin men det innebär inte riktigt det man tänker på när man säger tvättmaskin, den tvättar naturligtvis kläderna men den värmer inte vattnet så varmvatten hämtar man vid tvätthoarna, (Runes egenhändig påtagna uppgift) den tömmer inte maskinen automatiskt och inte heller centrifugerar den. Men den tvättar alltså och eftersom den är otroligt lätt är det en enkel sak att ställa den på t ex diskhon koppla vattenslangen till kranen och då är det bara att skruva på den. Tömmer den gör man genom att helt kallt haka lös avloppsslangen och låta det rinna ut, i mitt fall i utomhusdiskhon. Tidur finns i alla fall så ställa önskad tvätt och sköljtid går att bestämma själv.

Boulespel blev det naturligtvis på eftermiddagen som vanligt om vädret tillåter. Under den tid vi spelade fick vi nya grannar, Nizze med familj. Nizzes familj består av, inte mamma och pappa utan matte Anitha och husse Bertil, Nizze själv är KATT, och skulle jag tro, som alla katter tenderar att vara, familjens överhuvud och den som bestämmer när, var och hur och det på ett så icke dominant sätt att man tror att allt görs på ens egna villkor. Som ägare till Norsk skogskattsdam kan jag bara säga, glöm det, både min kattdam och jag själv är väl medvetna om vem som egentligen bestämmer.  Vi är rätt nöjd med att ha det på det sättet, visst grälar jag lite om hon är ute sent under kalla nätter så jag måste sitta uppe och vänta på henne men hur ska man kunna vara sur på någon som formligen ”virar” sig runt benen på en och spinner som den värsta motorsåg och småpratar när hon äntligen kommer hem, katter de är inte som andra djur, nej de är som… katter.

Campingrundan i afton blev återigen bara på campingen, den tog trots det en ansenlig tid eftersom stoppen för social samvara är rätt många, vi måste bättra oss vad det gäller att röra på oss. I det fallet är Rune snäppet sämre än vad jag är, visst är boulespelandet kul men någon nämnvärd motion tycker jag nog inte att det är. Än håller jag på att stadsbesöken när det gäller här i Peniscola sker till fots och inte med el-cykeln.

... och här är resultatet.

Den lilla blå, som utför arbetet.....

…klippt, åtminstone vad det gäller för vår del. I dag kom de, klipparna av träden, och inte tog de lång stund för dessa trädklättrare att ordna så att vi numera har sol från morgonen tills den försvinner bakom bergen när den är på väg ner på kvällen. Nu ser vi också bebyggelsen som klättrar uppför dessa berg, vackert både dag och kväll, på dagen när man ser dessa vackra vita byggnader och på kvällen alla lampor. Nu märker man hur mycket dessa träd skuggat och begränsat utsikten, nu kan vi också njuta av solen hela dagarna. Sol har det verkligen varit de senaste dagarna, hur varmt och skönt
som helst.

Den söndagen formligen "blåste bort".

Helgen var väl inte riktigt i samma klass, förra veckan bjöd på endel regn, mest på natten dock, och på söndag nåddes kulmen, inte så mycket regn men med verkligen hård vind, enligt väderprognoserna blåste det ca 14 sekundmeter med upp emot 26 sekundmeter i byarna. Jag lovar att det var mäktigt,tack och lov så var vi förvarnade så allt var väl förankrat eller inplockat. Jag tog en kort promenad för att ta en del kort och jag hade problem att stå pall när vinden tog i så vissa kort blev vad man kan kalla ”rör(l)iga” bilder och lika illa gick det när jag försökte filma en del. Ingen boule den dagen i alla fall.

I går måndag var ordningen återställd, varmt och soligt, marknadsbesök och även ett snabbis in på Consum för en del kompletterande inköp. Stadssvängen avslutades på Pensionista innan vi, Rune, dramaten och jag promenerade hem längs strandpromenaden för att hinna slipa både klot och form inför den dagens boule-spel.  Antar att man kan säga att det gick snett i bägge fallen för mig, för inte annat än vad jag vet så var jag med i förlorande lag i båda matcherna. Något bättre gick det i dag med en vinst och en förlust.