Ainas blogg

.. under den senaste vintern av och till sett ett TV-program som heter Robinson, ett s.k. underhållningsprogram. Jag tycker inte att det är allt för svårt att se var de eller den som fått uppslaget till detta program hämtat idéerna och inspirationen ifrån, hela upplägget är som hämtat direkt från de flesta länders politikerliv och, tyvärr inte minst från vårt eget Sverige. I TV-programmet Robinson får ett antal personer tävla om en summa pengar som den får som genom att ljuga, förtala och misskreditera sina medtävlande. Detta kan den personen då lyckas med genom att bilda pakter med ofta tävlingsmässigt ”svagare” personer för att själv få behålla ”makten” och med deras hjälp så eliminera starkare konkurrenter genom utröstning, låter inte det bekant?

Nu är det som vi alla vet val, eller i alla fall de flesta torde vara medveten om det, och i och med det är budgivningen från partierna igång, löften om än det ena än det andra, förbättringar inom det mesta och förbättringar för alla, har vi hört det förut? Ja, inför varje nytt val. Har löftena hållits? Nej, inte i någon större utsträckning, och det oberoende av vilken eller vilka som sitter i maktposition, det har alltid låtit så här ” vi försökte men tyvärr nådde vi inte riktigt ända fram”. Nej det upptäcker man rätt snart och lika illa är det med de löften om att det inte kommer att bli någon negativ förändring inom områden som ganska ordentligt påverkar en stor del av svenska folket levnadsstandard, levnadsvillkor och trygghet de upptäcker man lika fort att det löftet gick inte heller att hålla. Nej jag börjar förstå att de löften som de nogsamt håller, de löften som vi väljare aldrig får ta ställning till eller rösta om det är de personliga löftena till politikerna själva, som t.ex. ordentligt höjd lön och andra skatteförmåner och trots det så tar mindre nogräknade förtroendevalda chansen att försöka mygla och göra rätt så avancerade försök till rent kriminella handlingar för att lura till sig ytterligare pengar från oss skattebetalare.

Så visst ser man en påtaglig likhet med TV-programmet Robinson, för liksom i programmet bildar man pakter i första hand för att själv få behålla makten vilket jag vill påstå man även gör inom politiken. Vi har i Sverige under ett antal år haft denna typ av regeringar och som tyvärr visat sig bli väldigt kostsam för oss skattebetalare, med bl.a. vansinnesaffären med inköp at kolkraftverk av den då regerande Alliansen och under den perioden kom även byggandet av ett av världens dyraste sjukhus igång som man nog måste säga fungerar mindre bra och som dessutom än i dag kostar oss många, många onödiga miljoner, eftersom det både visar sig att det inte håller byggnadsmässigt som det var planerat och upphandlingen av tjänster är häpnadsväckande kostsamma. Den regeringen byttes så ut mot sittande regering som tog stöd av ett av de mindre partierna för att slippa nyval, tyvärr har även det blivit kostsamt för oss skattebetalare då det lilla partiet har satt som mål att höja alla skatter som har någon koppling till vad de anser vara miljöfrågor och negativ miljöpåverkan, skatter som hotar både transporter inom Sverige som i nuläge inte går att genomföra på annat sätt, dessutom missgynnas våra inhemska speditionsfirmor, som uppfyller de hårdare kraven vad det gäller utsläpp av miljögift, gentemot vissa utländska transportfirmor eftersom på dessa ställs inte samma hårda krav. Detta är bara en del av många mindre lyckade idéer som de olika regeringarna lyckats genomföra.

Men nu är det alltså valår i år och bara några veckor kvar till valdagen, vem ska man då rösta på, ja inte vet jag, egentligen ingen, eller rösta bör man men om alla som är missnöjda med sitt parti röstar blankt tror jag att det skulle kunna bli ett ordentligt uppvaknande för våra politiker. Men nej, törs man det, tänk om det bara blir sämre. Nej det är nog bättre att rösta så har man i alla fall gjort vad man kunnat….Jo men visst, men inte blir det bättre för det inte, men fortsatt lika dåligt men det är man ju van vid. Men om man får det sämre under en kortare tid för att sedan få det bättre, då vore det ju värt det….eller???

Om jag kommer att rösta? Ja, troligen. Om jag kommer att blankrösta? Nej troligen fegar jag ur och röstar på något av de etablerade partierna, men jag kommer att känna mig lurad eftersom jag sviker mig själv, även denna gång. Vad som gör mig otroligt ilsken är att politikerna uppenbarligen tror att vi, deras väljare, är en större skock mindre bemedlade människor å huvudets vägnar och därför är det bara att damma av samma gamla löften och floskler varje valår.

… hjälpa mig och förstå när mördande på grund av religion kallas terrorbrott. Om man t.ex. ansluter sig till IS, som ett icke ringa antal s.k. radikaliserade gjort, reser till krigszon och dödar och plågar människor på ett fruktansvärt och bestialiskt sätt då är det inte terrorbrott men om man spränger, eller som i Sverige, mejar ner ett antal människor med ett motorfordon då är det terrorbrott. I det första fallet, som jag om jag är snäll kan kalla, krigslyckan vänder och risken för att själv bli tillfångatagen är överhängande, då väljer man att återvända till Sverige, ett Sverige och svenska lagar man helt vänt ryggen. Vad gör då Sverige för dessa stackars i nerverna söndertrasade personer som efter att ha sett allt detta fasansfulla men som naturligtvis aldrig själv deltagit i något mördande utan bara varit där som volontär och jobbat som hjälparbetare inom sjukvården? Sverige gör allt, rehabilitering, bostad och försörjningsbidrag medan det i det andra fallet, om ”terroristen” överlever blir, vad vi förväntar oss och anser helt rätt, fängelse och utvisning om vederbörande är av utländsk nationalitet. Som jag sagt tidigare, Sverige är unikt, så även i detta fall, tror mig inte veta något land som med öppna armar tar emot de som beslutat att vända landet de bor i ryggen för att ansluta sig till en terrorgrupp i ett krigshärjat land. Jag vet med bestämdhet att det, åtminstone i vissa länder, innebär att de, som invandrare förlorar sitt medborgarskap om de har hunnit få det.

Nåväl, nu har vi alltså ett antal återvändande ”terrorister” som alla har arbetat som volontärer i hjälpverksamheten, men vad gör man om känner obehag av vetskapen om att man kanske har någon av dessa personer i sin närhet eller man kanske inte vet utan bara att de finns i landet är nog för att skapa obehagskänsla?

Ingen fara anser myndigheterna, de går ju i terapi och vi har fullständig kontroll. Jo men visst, samma kontroll som myndigheterna har på alla som avvisat från Sverige och som nu är försvunna, men det är lugnt, de kommer inte att lida nöd för bidragen betalas ut i vanlig ordning. Visst de återvändande från terrorkriget går i terapi, men efter att ha arbetat ca 25 år inom psykiatrin ställer jag mig frågan….varför har inte psykiatrin lika förträffliga psykologer och terapeuter som staten kan erbjuda dessa återvändande radikaliserade krigare/mördare? Nej mina minnen från min tid inom psykiatrin är, att visst blev en del hjälpta och i princip friska men, flertalet hade nog ganska många återfall i ohälsa. Så alltså hur ska man då kunna känna sig trygg, det är när man inte ger med sig accepterar och känner sig ”trygg” man får veta att man är rasist. Jaha, inte gör det mig tryggare, tvärt om, är det mig som det är fel på, är i stort sett alla svenska medborgare utom jag trygga i det svenska samhället som det ser ut i dag, Är alla återvändande ”IS-krigare” avradikaliserad och numera införlivade i det svenska samhället.

Man kan fråga sig om många av dessa personer redan innan de anslöt sig till IS hade en benägenhet att glamorisera krig och våld, att de redan då fanns en avvikelse i deras psykiska hälsa. Finns det inte en uppenbar riska att vissa av dessa kommer att hamna inom tung gängkriminalitet, även om staten och vissa kommunerna påstår sig ha full kontroll

Visst kunde man önska att Sveriges politiska partier kunde komma till en gemensam och vettig lösning som i stort sett sammanfaller med andra länders hantering av problemet. Det skulle i alla fall kunna hjälpa en velande väljare att slippa vara partilös nu inför valet

..unikt.  Ja, vill jag nog svara på den frågan, vi har vår natur, vi har vår allemansrätt, och vi har vår….regering och våra politiker. Visst är dessa, och som jag brukar kalla ”de som vandrar runt i maktens korridorer”, unika men tyvärr inte ur positiv synvinkel vill jag påstå. I sin iver att hitta på olika lagar och skatter för att begränsa och kunna hålla koll på oss gräsrötter har vi nu fått en lag, som enligt deras geniala uträkning, ska förhindra våldtäkt, man ska alltså före eventuell sex ingå ett samtycke som man skall identifiera via sitt mobila Bank-id.

I mina öron, det är klart de har ju varit med i 75 år, men de har aldrig hör att sex måste bekräftas och godkännas via telefon, eller…. kanske hört att det kunde förekomma men då handlade det om sex mot betalning. Vad jag däremot är tämligen säker på är att en våldtäktsman/kvinna inte kommer att fråga offret om hen har identifierat sig med sitt bank-id så våldtäkten kan genomföras, nej i det läget är det nog en gammal vanlig vådtäkt utan inblandning av någon App. på mobilen.

Sen kan man ju ifrågasätta om inte detta är en dold diskriminering av äldre personer, då många i min åldersklass saknar både mobil och definitivt saknar många mobilt Bank-id, eller är det så att den ålderklassen förväntas inte längre ha sex eller vara i riskzonen för att bli våldtagna. Är det så att de anser att när man går i pension vid 65 års ålder pensioneras hela kroppen, typ…ingen arbetsförmåga inget sexbehov Eventuell våldtäkt ska bara ses som en förmån. Eller sex utan att förts ha godkänt och identifierat sig via Bank-id räknas det som ”svart-sex” och kan i förlängningen ge böter eftersom då har ju staten ingen koll.

Sen kan jag mycket väl se att det finns en inte ringa risk för fortsättningen på ”metoo-rörelsen” då ett samtycke med identifiering tydligen kan återtas och om då den andra parten inte omgående avbryter och respekterar detta klassas det som våldtäkt eller sexuellt ofredande, detta måste ju ge många möjlighet att hämnas på någon som man t.ex. inte tycker ha hållit vad den lovat.

Vad är det som sker i Sverige, med alla dessa lagar och skatter som ständigt påförs oss och som mer och mer begränsar oss. Från  beslutsnivå påstås de gagna oss och göra Sverige säkrare och miljövänligare men nog tycker jag att det mer och mer börjar likna ett mjukt införande av diktatur.

… är less på Sverige, nej inte Sverige som land men den mentaliteten som det har blivit i Sverige. Gamla traditioner ska skrotas då de kan göra att någon ”nysvensk” kan känna sig diskriminerad och kränkt, man inför nya regler och bestämmelser som i många fall tar oss tillbaks många, många årtionden i tiden, regler som vi kämpat för att eliminera för ett få ett mer jämställt samhälle. I samma takt som vi tar bort det som är gamla svenska traditioner applåderar vi att våra nya svenska medborgare behåller sina traditioner.

Det pratas vitt och brett om hur viktigt det är att de blir integrerade i samhället, visst jag håller fullständigt med om det men hur det ska gå till är politiker och jag inte överens om. Jag tror inte att det blir lättare och snabbare om de aldrig får en chans att lära känna vårt Sverige och våra traditioner och vad de står för. Hur ska de kunna förstå svenska lagar när undantag görs i deras fall så de slipper följa vissa, t.ex. är månggifte förbjudet i Sverige men är trots det ok om man är nysvensk. Försvararna för detta kommer naturligtvis genast att påpeka att det är bara ok om de redan var gifta när de kom och att det var tillåtet i deras hemland. Jaha, vi säger väl det då men innebär det då också att det är tillåtet med hedersmord, vilket också är vanligt och försvarbart i det ursprungliga hemlandet. Nej naturligtvis inte, men hur ska då våra nya medborgare veta vilka lagar som de kan överträda och icke och att mord, även om det kallas hedersmord är absolut förbjudet även för de och bestraffas hårt. Dessutom borde det aldrig i press eller offentligt kallas ”hedersmord”, det bör inte finnas och finns inte någon heder i att mörda någon annan, i regel handlar det om flickor/kvinnor som försöker göra precis det vi vill, nämligen integrera i samhället.

En annan mycket underlig sak med Sverige är att om någon av dessa våra nya medborgare verkligen lyckas integrera i samhället, har arbete, betalar skatt och har familj där barn finns som är födda i Sverige och är fullständig integrering i det svenska samhället, men det i vissa fall visar sig att en tidigare arbetsgivare betalat några hundra för lite i lön under en kort tid, att för lite semester blivit uttaget eller att vederbörande inte kom från ett land i fullt krig och det kaos det ger, då hjälper varken böner från nuvarande arbetsgivare eller viljan att ställa allt till rätta från tidigare arbetsgivare nej då är det utvisning som gäller enligt beslutande myndigheter.

Är det inte snart dags att rätta till de misstag som påbörjades under förra regeringen och som glatt och idogt fortsatt under nuvarande, snälla visa lite mot, var finns ni mod och morske kvinnor och män som sitter i beslutsfattande ställning, som det har blivit i vårt Sverige är vi nog fler, som jag vill kalla ursvenskar, som känner sig diskriminerade och kränkta än de som vi kallar nysvenskar.

Nej jag är INTE Sverigedemokrat men jag vill nog kalla mig partilös i nuläge efter att hela mitt vuxna liv varit trogen ett och samma part. Skulle kunna tänka mig att nybilda ett parti med namnet De Besvikna, skulle inte förvåna mig om vi skulle bli rätt stora.

..julafton passerat, och det gick lika förträffligt i husbilen som förra året i husvagnen, resultatet blev det väntade, för mycket mat, och i och med det slog min önskan in, nämligen att må skit dagen efter frosseriet. Varför önskar jag det, frågar sig kanske en vän av ordning, jo min förhoppning är att jag så småningom ska lära mig att inskränka antalet delikatesser på julbordet. I dag vet jag det och är helt inställd på att göra en förändring och troligen är det så ytterligare ett antal dagar. Eller åtminstone under den tid vi mer eller mindre tvingas äta av den överblivna julmaten. På julbordet var det en delikatess men efter att ha åkt ut och in i kylen ett antal dagar är delikatesserna rätt så bedagad. Att mer eller mindre tvångsmässigt äta dessa rester gör att det är lätt att benhårt hålla på att till nästa jul ska det göras en ordentlig inskränkning på antalet s.k. måsten på julbordet. Visst man skulle ju kunna slänga det som blev över, men att misshushålla så med överbliven mat finns inte i min agenda.

Om det bara handlade om mat, men nu är det ju jul så naturligtvis måste det även ingå både en hel del frukt och godis av olika sorter på julbordet, fy sjutton vad dåligt man kan må, eller åtminstone kan jag må riktigt illa, och inte beror det på för mycket frukt, nä inte är det den som är boven. Jag mådde så pass dåligt att jag föreslog Rune att vi skulle spara ”snasket” till nyår. Jag ska ärligt erkänna att om jag inte mått så illa skulle det nog inte varit aktuellt att spara det, nej då har vi nog satt i oss rubbet. Tyvärr är jag fullt medveten om att chansen att jag skall göra någon större inskränkning i julbordets måsten till nästa år är väl inte speciellt stor, men att jag vet med mig att jag kommer att må pyton på juldagen kanske man kan kalla ett fall framåt men tyvärr lutar det väl åt att jag istället för att göra något åt anledningen till illamåendet har jag accepterat att det är så.

Men nu är alltså julen mer eller mindre över så nu har vi bara nästa fallgrop på matfronten kvar, nämligen nyår. Men nyår har egentligen inte lika många måsten vad det gäller vad som ska finnas på bordet så i det fallet tror jag att vi ska klara oss bättre, men visst det handlar väl även då om en hel del godis och annat slisk och så ska ju det nya året skålas in i ”fuskskumpa”, personligen tycker jag det går lika bra med en fifty-fifty blandning av Sangria och Cola eller bara Cola. För att göra det ytterligare enkelt så avstår jag gärna det mesta av nyårsmenyn och nöjer mig mer än gärna med en icke föraktlig portion god och ”närande”…… GLASS.

När vi väl har tagit oss genom jul och nyårsfrossandet kommer den period då jag på allvar börjar fundera över olika mer eller mindre vegetabiliska dieter. Men tack och lov så innan jag gått igenom ett antal olika alternativ så har det också gått ett antal veckor och jag har återgått till vardagens gamla inkörda förenklade rutiner och då framstår alla de olika dieterna som både komplisserade och onödiga. Dessutom hur ska jag hinna hålla på med sådan avancerad kokkonst mellan boulepassen.

… och Sverige har startat en ny häxjakt, denna gång är inte häxan feminin nej nu är det männen som får agera häxor.

Visst jag håller fullständigt med om att det inte är tillåtet att sex- trakassera kvinnor, inte män heller för den delen, vilket helt visst kan förekomma, se bara på hur illa homosexuella personer/par har behandlats och fortfarande kan råka ut för. Att dessutom gå media till mötes och hjälpa skvallerpress och även de som kallar sig ”seriösa morgontidningar” att öka upplagan genom att dra allt till offentlighet, även om det som hänt ligger många år tillbaks i tiden. Jag svårt att förstå hur det kan hjälpa den som känner sig kränkt att må psykiskt bättre. Hur mycket av alla dessa kränkningar är egentligen sanna, hur många är bara ett sätt att hämnas, inte en sexuell kränkning utan en kränkning av personens ego, på grund av bristande intresse hos mannen trots flera uppenbara raggningsförsök. Eller om jag är den enda bland mina vänner som inte blivit utsatt för sexuella kränkningar måste det ju betyda att jag är oattraktiv, alltså ”vips” har jag också kränkningar att berätta om. Jag frågar mig varför inte detta togs upp när det hände och inte nu, i många fall ligger händelserna många år tillbaks i tiden. Jag har svårt att tro att den som känner sig drabbad och därför mår psykiskt dåligt mår bättre av att det tas upp i tidningar och på TV, det finns mer professionell hjälp att få och dessutom finns det en stor risk att det även drabbar helt oskyldiga.

Har man någonsin tänkt på att dessa utpekade män numera kanske har familj och barn i varierande ålder, har massmedia och för all del även den kränkta kvinnan tänkt på vad konsekvenserna kan bli för dessa helt oskyldiga som blir inblandad i denna häxjakt. Att massmedia inte tar på sig något ansvar det vet vi eftersom de alltid kan skylla på att det finns ett ”nyhetsvärde” i detta och att allmänheten har rätt att få veta, nonsens och ytterst tveksamt, men skulle jag om jag var den som angav någon må bättre om jag samtidigt vet att jag har orsakat att ett barn blir mobbad, eller att barnet i fråga hamnar i ett självskadande beteende, som i värsta fall, slutar med suicid.

Nej, håll denna häxjakt utanför offentligheten håll den där den hör hemma, mellan den drabbade och den som är orsak till det psykiska lidandet, lämna barnen utanför, de kan på sikt drabbas trots allt, om det som skett splittrar familjen.

Så vad jag vill säga är…Nej det är inte acceptabelt med sexuella kränkningar vem som än drabbas, men det är inte heller acceptabelt att man i sin iver att få upprättelse utsätter barn för onödigt lidande. Den drabbade är i de flesta fall vuxna, i regel väl fungerande personer, som borde kunna komma till en bättre lösning än att gynna massmedia med ”nyheter” i denna häxjakt.

…att funderar på om flertalet av våra politiker som vi, tyvärr måste jag säga, gett mandat att styra och ställa i vårt land, att ta viktiga beslut, inte sällan beslut, måste jag säga, som jag personligen har svårt att se kan gagnar landets hela befolkning, Ofta får man intrycket av att de blivit kvar i barndomens sandlådemiljö bara med den skillnaden att sandlådan nu blivit en storstad som de fortsatt att leka i, att det finns större områden utanför den ”sandlådan” som också har befolkning och som blir förlorarna om vissa förslag som gäller vård/omsorg, skola och kommunikation/transporter blir verklighet det verkar de inte ha en aning om. Jag kan visst se att vissa större städer skulle klara sig rätt bra utan t.ex. transporter med egna bilar, i dessa städer är den kommunala transportmöjligheten ofta rätt så bra utbyggd. Dessutom är det i dessa regioner de vill hårdsatsa på utbyggnaden av infrastrukturen, men hur större delen av Sverige ska kunna leva vidare utan möjlighet att med egna bilar ta sig mellan olika platser, t. ex till arbetet, vårdbesök eller till fritidsaktiviteter för barnen, på den frågan har jag aldrig fått något bra svar eller att det kommit med ett realistiskt och genomförbart alternativ.  Vad jag vet så gör varken tandläkare eller läkare hembesök, tveksamt om det sker ens i ytterst akuta fall, även om de är betydligt närmare än närmaste tillgängliga ambulans, och att någon form av lektant eller idrottstränare skulle komma hem och leka/träna mina barn är nog också otänkbart. Förresten hur ska de kunna komma till oss de har väl samma problem med transporten om bilen blir förbjuden i Sverige.

Men det är klart nu är det ju bara bensin och dieseldrivna bilar det är frågan om el-bilar torde väl bli det enda alternativet då. Men då kommer man osökt in på strömtillgången, med nedläggning av kärnkraftverken och tveksamheten till vindkraft så vad är då alternativen i nuläge, ja en total utbyggnad av alla fredade älvar är ju ett alternativ eller varför inte, likt strutsen, stoppa huvudet i sanden och köpa el från utlandet ofta producerade i koleldade kraftverk eller från kärnkraftverk.

Vad jag inte heller förstår är hur det kan bli bättre miljö om man chockhöja skatten på något som vi inte klarar oss utan, eller till och med så fort som möjligt förbjuda, som ett visst partis ”högsta höns” anser vara den enda fråga som är värd att föra och diskutera, men borde man inte ha ett seriöst och genomförbart alternativ innan man pratar om att förbjuda något som större delen av Sveriges invånare är beroende av för sitt uppehälle. Ett första alternativ till bättre miljö på våra svenska vägar vore väl att se till att alla transporter går med samma krav som gäller för svenska åkerier vad det gäller miljökrav och säkerhet.

..och mänskligheten på väg….mot sin egen totala undergång månne? Jag kan inte finna annat att vi i nuläge hotas av två makgalna inte fullt tillräkneliga personer som, tyvärr måste jag säga, fått makten att leda sina nationer. Den ena en diktator i ett land som trots fattigdom och svält bland sina miljoner fattiga medborgare föredrar att satsa på att utveckla militära vapen i forma av kärnvapen och raketer som kan bära dessa. En diktator som verkar frossa i de möjligheter som om dessa vore ”leksaker” som tillverkas bara för hans höga nöjes skull, och som han gör allt för att skrämma alla som han anser vara landets fiender med, i första hand då USA. I USA sitter tyvärr en, om inte diktator, men i alla fall en som i vissa lägen uppvisar tydliga spår på diktatorsfasoner, en man som visat prov på både narcissistiska drag och impulsivitet, som därtill vid ett antal tillfällen sagt sig inte vara främmande för att använda kärnvapen om han anser det nödvändigt. Visserligen handlade det då om att använda den typen av vansinnigheter långt från sitt eget land och var inget som man då trodde kunde vara något han verkligen övervägde, dessutom räknade man med att han i alla fall hade erfaret folk runt sig som säkert skulle kunna få honom att inse vad det skulle innebära. Tyvärr verkar han inte vara mottaglig för goda råd , nej de personer som har framfört sådana förslag till honom har ganska omgående blivit ersatta, visserligen har de i alla fall fått behålla livet vilket inte de fått som har haft en annan uppfattning än Nordkoreas diktator Kim Jong-Un

Tyvärr är vi inte där längre. Nu har de verbala hoten plötsligt fått en kuslig och för hela världen ytterst ödesdiger situation, nu handlar det om att USA som land är hotat på hemmafronten, och då är frågan vad gör en ledare i den situationen, vad gör Trump? Trycker han på knappen, ja inte är det uteslutet. Nästa fråga är vad gör Nordkoreas diktator, nu när USA och Sydkorea har beslutat om någon form av militär aktivitet mot Nordkorea, tycker han att det är bättre att förkomma än att förekommas och har de i nuläge kapacitet för detta, och vad gör Putin i ett sådant läge. Varför och hur kan det komma sig att de farligaste personerna ofta hamnar på höga poster, där de har möjlighet att idka maktmissbruk och diktaturfasoner?

…lyckades vi hålla vår planering. Våra ambitioner när vi startade var att ta det mycket lugn, eller åtminstone relativt lugnt, under vår resa hit till Lo Monte, men icke så. Tre dagar, som vanligt alltså, tog det, startade fredag mitt på dagen och landade här på campingen måndag runt tretiden och var på tomten med husbilen redan samma afton, trots behov av hjälp med att avverka lite ”skog” eller åtminstone en del grenar. Varmt som bara den kan man säga, eller åtminstone i förhållande till den värme som Sverige bjudit oss på i sommar var det. Skönt att vara här men fy vad jag gruvar mig för kommande dagars jobb. Jag trodde att förra vårens jobb med att bygga och få allt på plats var ett avslutat kapitel men icke så. När vi åkte lämnade vi det mesta på plats, visserligen rev vi tältet vid husvagnen och flyttade partytältet men allt övrigt stod som vi skulle ha det när vi skulle vara här igen. Så är det alltså i nuläge icke, vi har inte längre någon husvagn, nej nu handlar det om husbil igen och inget av det som vi lämnade står på rätt plats. Alltså i stället för att bygga upp måste vi först riva ner, flytta undan allt löst, bord, stolar, skåp, tvättmaskin och inte minst golv under de olika tälten, tack och lov bara två tält med golv, men dessutom fick vi ytterligare ett golv av några vänner som skulle avsluta sitt campingliv och i stället hyra lägenhet, det golvet ska så småningom in i partytältet. Kan väl också säga att arbetsdagen är enligt spansk sed uppdelad i förmiddag, lååååång siesta och så lite kvällsjobb, för än har jag inte vant mig vid värmen och vem kan eller vill jobba om det är mellan 40-45 grader, visserligen i solen men det är ju tyvärr där jobbet finns.

Så var läget på måndag kväll och tisdag blev inte heller så betungade, vi åkte för att skaffa saker vi behövde för att koppla ett nytt avlopp, lite virke hos ”flickorna” på General Store och så Lidl för att handla färskvaror och vatten. Vårt Lidl finns inte mer, nej nu har vi ett hypernytt och stort Lidl, typ Ica stormarknad eller COOP, det var alltså ett nytt Lidl som var under uppförande innan vi åkte i juni och vi hade många teorier om vad som skulle dit men Lidl fanns inte med på den listan.

Onsdag morgon började med stora ambitioner och visst, vi fick väl ganska snart inse att vi har passerat den effektivaste arbetsperioden i ens liv men vi fick i alla fall undan alla saker som stod i vägen för vårt jobb och vi fick även ut ett golv, matta på det golvet och upp tältet samt tvättmaskinen på plats. Därefter tog energin slut och påfyllning i form av mat kändes nödvändig. Vi fick också besök av vår ”internetkille” så nu är vi uppkopplade och på banan igen. Just nu handlar det om den lååååånga siestan för att så småningom ta ställning till om den ska få övergå i ledig kväll.

…vårt sommarlov eller semester, eller vad man nu ska kalla våra månader i Sverige, att var slut. En sak är då säker jag kommer inte att skryta över det svenska sommarvädret när det är som det varit i sommar, t ex hade vi bara fyra (4?) grader plus förra natten, det är alltså ungefär vad vi av och till har på nätterna de 2-3 så kallade vintermånaderna i Spanien. Nu är det väl inte det Svenska sommarvädret som lockar utan det är att få träffa barn och barnbarn i första hand och dessutom hinner vi göra nödvändiga besiktningar av både bil och oss själva.

Rune har ju ett ”standardproblem” sedan ca 4 år, pumpen, alltså hjärtat, denna sommar har det inte blivit några bakslag vad det gäller detta så Rune har efter koll både på Vårdcentralen och hjärtavdelningen på Oskarshamns sjukhus blivit förklarad rätt så ok och i skick att åka till Spanien, ny koll nästa sommar. Jag har väl också fått klartecken vad det gäller att åka till Spanien för mina problem är väl inte av den arten att man kan kalla dessa för livshotande. För två år sedan ansågs min hörsel vara så usel att den läkare jag då träffade ifrågasatte om jag kunde höra min ”min man och mina barn” så illa ansåg hon att det var. Alltså blev det frågan om hörapparat. Detta var inget som skulle hinna ordnas under den tid jag var kvar i Sverige men det skulle prioriteras till sommaren efter, alltså förra sommaren. Men icke, jag hörde inte ett pip om någon hörapparat, nej det enda pip jag hör står öronen själv för, jag har ju min ständiga polare, den där tinnitus. Han, för det är en han, har jag väl, om inte accepterat, så i alla fall vant mig med, utom de dagar då han får för sig att han är en kyrkklocka. Alltså om öronen och hörapparat är det tyst men nu är det ögonen som spökar. Jag beslutade förra sommaren att göra en syntest och eventuellt skaffa nya glasögon. Själva testen gick bra men resultatet var mindre bra, jag hade för högt tryck på ett öga, det blev att göra om testen ytterligare två gånger med en veckas mellanrum och om det var fortsatt högt ytterligare koll på Kalmar ögonmottagning, och så blev det. Nu var det lite panik för detta hände bara en dryg vecka innan vi skulle åka till Spanien. Resultatet av testerna var fortsatt negativa så ögondroppar sattes in och en slutgiltig koll gjordes bara någon dag innan vi åkte och medicinen fungerade.

Nu visade det sig att jag hade problem med just den medicinen så hela vintern har jag sett ut som jag har haft det jobbigt, tårarna rann och ögonen var röda och kliade vilket gjorde att jag ständigt var svullen runt ögonen, men trycket var bra de gånger jag kollade. Nu har jag samma droppar men utan konserveringsmedel och dessutom ytterligare trycksänkande ögondroppar, visst jag är fortfarande röd i ögonen men det kliar inte och det rinner inte tårar hela tiden. De röda ögonen får jag väl stå ut med för det är en av biverkningarna åtminstone vad det gäller de nya dropparna, tyvärr ska jag bara ta de dropparna i ett öga vilket är synd för nu går jag och väntar på nästa biverkning som kan vara att ögonfransarna blir längre och tätare. Alltså hellre röda ögon än att bli blind och så får jag väl se fram emot ett öga med långa täta ögonfransar.

I dag onsdag, i morgon torsdag och så fredag…då börjar vi nog så sakteligt dra mot SPANIEN och värmen.