Ainas blogg

 ….”kämpat” oss genom den här sommaren och kan sätta kurs på Spanien igen. Det var ett bra tag sedan jag skrev något här men tiden har liksom inte räckt till allt jag velat göra eftersom det var en hel del som var nödvändigt att ta i tu med, så den här biten har jag varit tvungen att prioritera bort. Juni bara försvann, gud vet till vad och hur, visst jag jobbade några nätter och vi var också en tur med husbilen i samband med midsommar.  Huset blev snabbt sålt under juni och då huset legat i ”vinterdvala” under den tid vi varit i Spanien så var det behövligt att fixa till en del innan det var aktuellt med husvisning. Bland annat hade ju växthuset rasat så där det stod fixade Rune en uteplats, betydligt trevligare än ett illa skött växthus vill jag lova. Nu gick det med näst intill rasande fart att huset blev sålt så juni blev också starten för att tömma huset, jag hade mina farhågor om att det skulle ta tid men eftersom tiden inte direkt var knapp, drygt två månader, inbillade jag mig att vi hade gott om tid, men det var en optimistisk tanke. Jag har börjat fundera över om detta hus självproducerar prylar, det känns som om ju mer vi kastar, flyttar eller levererar till Myrorna ju mer poppar det fram, saker som jag inte ens visst att jag hade, det verkar aldrig ta slut. 

Nu är vi i slutet av juli och jag har börjat känna av en liten panikunge och rätt så ordentliga stressymtom. Den här månaden försvann än fortare än juni, dels för att jag jobbat alldeles för intensivt under de första tre veckorna, i princip bara jobbat och sovit, och dels för att det varit helt underbart väder, sol, sol och sol, trodde väl aldrig att jag skulle gå och önska regn men så illa är det. Det kan regna på bara någon mils avstånd men av någon anledning så vill inte regnet falla på mig. Umeå som ändå bara ligger ca 12 mil söder om oss har fått betydligt mer av både åska och regna, ja till och med så mycket att det varit översvämningar på gatorna under en del häftiga åskregn.

Nu är det i alla fall snart augusti och troligen försvinner den månaden lika fort. Tur är i alla fall att jag inte jobbar så många nätter då men jobb i massor finns det trots det, huset ska tömmas helt och slutstädas, bilarna ska besiktas, både husbilen och min bil, för att inte tala om alla papper som ska fyllas i och skickas både hit och dit, för även om man gör avbeställningar (det är det som det ofta gäller) på nätet så nog kommer det ett papper som ska fyllas i för att bekräfta det hela. Men det allt överskuggande jobbet är att få detta hus tomt…alltså TÖMT på prylar. Dagen med stort D är första september då är vi alltså utan fast bostad och övergår till mobilt boende. Vi har även en dag med ett något mindre d som är den 7 september när vi skall vara på Östgöta camping för att åtgärda ett problem som vi har med golvvärmen. När det är ordnat drar vi mot söder, i första hand till Moseldalen.

Polcirkeln...innan myggen hittade oss.

…strilande  bara strålande, sol och värme hela helgen. I vårt fall tjuvstartade vi firandet med att åka iväg med husbilen redan på onsdag med sikte på Haparanda, Ikea och deras köttbullar med mos  á 16 kronor/portion inklusive  kaffe och en femkronors mjukglass på vägen ut efter ”lyxmiddagen”, det är livet för en fattipensionär. I ärlighetens namn var det väl inte därför vi åkte den vägen, nej anledningen var väl att enligt SMHI så var största chansen till skapligt väder norröver och upp mot Haparanda. Nu stannade vi bara över natten och förmiddagen dagen efter så torsdag eftermiddag fortsatte vi upp efter Torneälven, ömsom på svenska sidan och ömsom på den finska sidan. Natten tillbringade vi exakt på polcirkeln enligt karta och turistinformation, tillsammans med minst en miljon mygg och en (1) övernattande husbilsåkande par. Denna miljon mygg var av det hungriga slaget och eftersom vi bara var två bilar med sammanlagt 4 personer så måste jag erkänna att trots ett ordentligt övertag i muskelmassa så var vi tvungna att kapitulera mot de i antal och agressivitet betydligt överlägsnare myggen. Det andra paret gav upp redan vid ett-tiden och vi ett par timmar senare. Hur dessa marodörer tog sig in var för oss en gåta men efter en noggrannare inspektion av möjliga vägar har vi kommit fram till att det s.k. myggnät bakom gallret till kylen är för grovmaskigt, det är nog mer till för att hålla ute flugor och kryp av den storkleken. Efter bara någon mil hittade vi ett perfekt ställe, betydligt öppnare och precis vid den forsande älven, så ett nytt försök till nattsömn och denna gång helt utan marodörer, jag vaknade inte ens när de tradare som stod på samma rastplats startade och passerade oss på bara några meters avstånd.

Vägverkets pärla....rastplatsen i Jävre

På midsommarafton åkte vi ytterligare några mil norrut efter älven och passerade över till Sverige i Pellos och över det som kallas ”vänskapens bro” innan vi vände mot kusten igen. Vi hade tänkt att stanna på en camping i närheten av Råneå, men det ansåg inte GPS-tjejen så när hon hade dirigerat oss klart hade vi redan passerat Råneå. Så här efteråt måste jag nog tacka GPS:en för nu hamnade vi i Jävre, på en av vägverkets rastplatser. Jag vill nog påstå att det är en av den absolut vackraste och även den mest välbesökta rastplatsen här omkring i alla fall, den ligger några mil söder om Piteå efter E4. På midsommardagen kollade vi antalet ekipage, husbilar och husvagnar som stod där och vi var drygt trettio. Många var naturligtvis från Norr- eller Västerbotten, men övriga Sverige liksom Norden i övrigt var representerade men förvånansvärt många från övriga Europa hade också hittat dit. Vi blev kvar på denna vägverkets pärla ända till söndag eftermiddag och hela tiden med samma underbara soliga och varma väder.

Utsikt från E4 mot rastplatsen och småbåtshamnen.

…fyra första arbetsnätterna avverkade, och det utan men och skador varken på patienter, arbetskamrater eller mig själv, åtminstone inte bestående hoppas jag, och det trots en viss ringrostighet. En stor hjälp är naturligtvis att arbetskamraterna är samma som tidigare och desamma gäller väl patienterna i stort. Det enda som inte är sig likt är lokalerna som fått en ansenlig lyft vilket också inneburit att rummens larmnummer  reviderats  så att de numera troligen, nej inte bara troligen utan helt klart stämmer bättre med verkligeheten, med vad hjälper det när jag lever kvar i oredan vi hade tidigare och hade vant mig med den. Men skam den som ger sig jag ska säkert också så småningom fatta den enkla logiken i numreringen, jag ska sannerligen bevisa att även ”gamla hundar går att lära sitta”.

I dag är det alltså måndag, och en ytterst regning måndag, men i mitt fall är det rätt mycket solsken i alla fall för snart är vi på väg till min mäklare för att skriva på papper som bekräftar att huset numera är sålt, att mina bekymmer, med snö, elavbrott och de risker som det innebär med skador på huset, inte längre existerar nästa vinter utan jag kan fullt ut njuta av ”jet set-livet” i Spanien, förvisso utan jet men i alla fall med el-cykelfart, och det är absolut tillräckligt för mig.

Huset kommer vi sedan att överlämna till de nya ägarna i slutet av augusti vilket passar utmärkt för det gör att det blir helt normalt att så sakteliga börja rulla iväg söderut mot Spanien, utan jäkt och troligen också utan att vara jagad av snöoväder.

…den man som har det som jag sökt en tid nu, möjligheter och framför allt viljan att försöka uppfylla mina önskemål… Marcus Karlsson…fastighetsmäklaren. Han kom, han fotade, han försvann. Visst han informerade också om hur det hela skulle gå till, lämnade en del papper för oss att läsa och drog vidare med orden, ”nu åker jag in till kontoret och filar på texten”. I dag ringde han och meddelade att nu var filningen klar och ett förslag låg på min mail med både text och bilder, jag tycker att han lyckats bra, om jag inte redan var ägare till huset skulle jag faktiskt kunna åka för att kolla upp det, förutsatt att jag skulle vilja ha ett hus vilket jag inte vill, därför säljer jag.

Nu är det alltså satt i rullning och jag hoppas att det rullar rätt och fort. Rune har tagit sig an garaget med en hel del skrot varvat med maskiner och verktyg. Vissa av dessa har jag ingen aning om vad de ska användas till vilket är en stor anledning till att de är kvar, jag slänger ogärna saker jag inte vet vad de ska användas till, åtminstone när det gäller verktyg och el-maskiner.

Första visningen av huset är satt till nästa torsdag så nu kan man säga att man har piskan över sig vad det gäller städa ut förråd och ställen som har blivit undanstuvningsställen. Besöken på sopstationen och Myrorna har blivit så frekventa att risken är väl att de efterlyser oss om vi inte visar oss en gång per dag eller åtminstone med någon dags mellanrum. Det är i det närmaste osannolikt vad man sparat. Varför inbillar man sig att det man ratat en gång ska bli något man återanvänder och då menar jag inte bara kläder, nej det är allt från tomma plastburkar, typ glasslådor till pannor, porslin, bakformar och en hel massa underliga potatisskalare eller andra ”designade” helt oanvändbara redskap. Ätpinnar är ett annan onödig platskrävande redskap, visst de tar inte särskilt stor plats så länge man har de antal man kan förväntas behöva men när det börjar vara i klass med årsförbrukningen av ved till min kamin då är de för många (medger att jag överdriver). Dessutom äter jag aldrig med dessa redskap, kan inte konsten att hantera pinnarna.

Gardiner har jag inte ont om heller, jag har genom åren samlat på mig ett ansenligt antal uppsättningar, samma sak där, jag behåller så jag har dubbla uppsättningar för ca tio fönster, plus ett antal meter osydda gardinen, ni vet kan vara bra att ha mentaliteten. Till Myrorna blev det en hel stor sopsäck med gardiner och en del fick gå till soporna, man får inte glömma sopstationens tribut.  Det var eftermiddagens sortering, det blir att göra i morgon som vi gjort i dag Myrorna och sopstationen på förmiddagen och hem och ordna en ny transport för torsdag förmiddag.

Till råga på allt har jag förlorat rösten, nu är det inget ovanligt, det brukar drabba mig då och då, men att inte kunna beklaga sig för vänner och bekanta över hur mycket man har att göra, hur stressigt det är och hur slut man blir är illa, för hur ska man då få någon form av medlidande, Rune tycker väl att det är ok så länge jag inte har ont, för det har jag inte, han bara förbjuder mig att prata.

…befogad med viss förankring när man vistas ute, de kraftiga vindarna kvarstår, det enda som förändras är vindriktningen. Kallt är det också, i natt till och med ett antal minusgrader. Några timmar under sena kvällen och förnatten har det förekommit att det varit i princip vindstilla och även klart väder som i de fallen naturligtvis inneburit att det blivit kallt och dimmigt, så var det t ex i går kväll, men nu är ”ordningen” återställd, medelvind på ca 8 m/s och i byarna 15 till 17 m/s och naturligtvis har det även börjat regna. Jag sa ju alltid när vi var i Peniscola att vi skulle följa efter våren hem genom Sverige och det här är alltså den vår vi kom hem till. Kanske är det här den vår som vi brukar ha och kanske har jag med mina önskningar och i mina tankar förträngt hur det brukar vara, vilket gudarna ska veta inte är svårt att göra, men vi lämnade sommaren för det här….illa, illa. Ja nu är vi i alla fall här och om man ska se något positiva i vädret så är det att det är garanterat myggfritt här hos oss.

För övrigt fortsätter jobbet med det vi planerat men snacka om att känna sig som åsnan mellan två hötappar, allt är i nuläge beroende på om huset blir sålt. Jag skulle vilja tömma skåp och garderober men det är ingen ide innan jag vet hur det blir samtidigt som den dag(natt) när jag börjar jobba närmar sig med jättekliv. Juli månad har jag i princip gett upp vad det gäller arbetet med eventuell tömning av förhoppningsvis sålt hus eftersom jag jobbar tre nätter och ledig två och så håller det på i stort sett hela den månaden, visst det är självförvållat, men är huvudet dumt så får kroppen lida men jag lovar att den här kroppen har lidigt klart efter den här sommaren vad det anbelangar. Som det känns nu är det Spanien och Peniscola som gäller och då helst från slutet av september till åtminstone mitten av maj och därefter hemresa i sakta mak. Framför allt hålla bättre koll på VÅREN och var och hur långt norrut den hunnit, kanske ge den ett par extra veckor innan man följer efter, midsommar är ingen dum tid att satsa på tror jag

…garanterat myggfritt, det har blåst den senaste veckan så in i det blå (tidvid regngrå) att de små liven inte har haft en chans att vistas på öppna platser. Jag vill påstå att det även varit fallet med betydligt stadigare individer typ undertecknad, det har nästan varit befogat med någon form av ankare för att hålla sig kvar på plats. Uteplatsen som Rune så snällt byggde, på platsen där mitt demolerade växthus stod, möblerade jag omgående med bord, parasoll och fyra rätt stadiga stolar, med det var tydligen inget som föll vädergudarna i smaken. Efter bara någon dag möblerade de om genom att kasta stolar och bord från platsens, bordet till och med över det räcke som bitvis omger stället. Men seriöst, vem är jag att klaga, det är småpotatis eller möjligen potatismos i jämförelse med det som drabbat Joplin i USA.

Här hemma i Svarttjärn där det i och för sig blåser onödigt mycket forstätter jobbet med att försöka få sälja huset, det visade sig inte så enkelt som jag trott eftersom det att bara få kontakt med en mäklare visade sig vara en aning svårt. Visst fick jag kontakt men fortsättningen uteblev, vet inte om det beror på att det inte är frågan om något miljonobjekt och mäklarbyråns inkomst står väl i proportion till försäljningssumman vad jag har hört. Nu har det i alla fall ordnat sig så på måndag får vi besök av en, som jag hoppas effektiv mäklare. När man äntligen bestämt sig för att avyttra hus och därtill hörande utrymmen inser man vilken massa onödigheter man har kvar. Jag har gått igenom alla stadier, provat varenda klädesplagg som har hängt eller legat nerpackat i åratal, gjort bedömningen, kvar eller inte kvar, från början var kvar det mest frekventa beslutet med motiveringen, kan vara bra att hitta. Men eftersom det innebar att det mesta blev kvar fick det bli en andra prioritering och nu åkte mycket, det vill jag kalla fas 2. Jag är nu inne i fas 3, jag provar nästan ingenting och även om jag så gör konstaterar jag bara att nää, jag kommer aldrig att ha plagget, fas 4 blir väl att jag bara slänger allt utan att göra någon form att konstaterande. Samma sak med Runes kläder, det blir inte mycket kvar av det som legat eller hängt en tid.

Vi har också, så smått börjat kolla husgerådssidan, porslin och glas. Jag måste erkänna att det blir ytterligare en dust med mitt sparainstingt, jag har nämligen glasfnatt, jag bara älskar vackra glas, och vackra är i mina ögon nästan allt glas, från de billigaste på Ikea till dyra kristallglas (vilka jag tyvärr inte äger) men att jag ska få användning för flera dussin glas i olika modeller är väl mindre troligt. Jag har frågat dottern om hon har behov av glas men tyvärr är vi rätt lika i det här fallet så glas är hon inte utan, hon har i alla fall lovat förbarma sig över den vita servisen som jag i princip bara använder till jul, när familjen samlas, och eftersom jag inte ämnar vara hemma vid den tiden så är den inte längre nödvändig.

Nu är vi i alla fall på gång till Myrorna med en fullastad bil igen, för vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på, till Myrorna men även till sopstationen. Coop forum, Myrorna och sopstationen där har ni de ställen som numera får våra besök.

…är Ni där? Ja så skulle man kanske kunna fråga efter denna domedagshelg, nu var det väl inget som jag tog med något större allvar, förväntade mig inte att det skulle ske något så definitivt som det den mannen förutspådde. Visserligen drog en vulkan på Island igång, men det har hänt vid flera tillfällen tidigare så det kan man inte kalla unikt möjligen ett ”olyckligt” sammanträffande, här hemma blåste det betydligt mer än vad som SMHI förvarnat om men även det lugnade sig fram emot kvällen och i natt har vi haft minusgrader, tyvärr inte det heller något unikt och ovanligt, varken vad det gäller hårda vindar eller minusgrader och frost. Nej de blir nu att vänta på nästa skrämselförutsägning om jordens undergång, Mayaindianernas förutsägning om att det ska ske nästa år, alltså 2011 den 21 december är då åtminstone mer realistiskt eftersom det tydligen har med att en del himlakroppar lär stå i en viss position till varandra, tydligen ett fenomen som inte har skett tidigare. Jag har läst förklaringen, och jag kan bara konstatera att de var inte helt blåsta deras ”forskare och spåmän”  men jag har väl svårt att ta till mig även den, i alla fall skulle tydligen polerna byta plats med varandra och då kan jag förstå att det kan bli problem för oss stackars varelser här på jorden…vilken resa det måste bli, skulle vilja påstå att våra resor till Spanien kan slänga sig i väggen.

I väntan på dessa händelser får man väl fortsätta som vanligt med det som är planerat skulle jag nog tro eller också gör man det enkelt för sig, som en del av de mest hängivna Harold Campings anhängare gjort, sälja allt och lägga pengarna på att plakat och propaganda för Mayaindianernas teori. Vad jag inte kan förstå är varför ska jag propagera för något som enligt Camping och hans teori skulle betyder min död. Vad jag förstått så skulle bara ett mycket ringa antal få plats i snabbhissen upp till gatorna av guld och vi andra samma färdsätt ner till mörker och hetta. Skulle förvåna mig storligen om det fanns en biljett uppåt vikt för mig, nej det skulle nog bli att inställa sig på det andra alternativet. Visst, jag gillar värme och mörker är jag, som nattjobbare, rätt van vid men jag har aldrig promenerat på gator av guld så det vore premiär, men det förståss en premiär jag gärna avstår, nöjer mig gatorna i Peniscola.

Här stod mitt av snön demolerade växthus...betydligare trevligare nu...och dessutom mer användbart än ett växthus, tycker i alla fall jag.

…fjorton dagar sedan vi kom hem, fjorton dagar som har innehållit en hel del arbete och planering, fjorton dagar som har gått på tok för fort när jag tänker på allt vi ska hinna. Visst har vi gjort en hel del men det är bara den sortens arbeta som man själv kan styra över så till exempel är nu resterna av växthuset bortforslat och ersatt med en uteplats, tack vare Rune, och visst har jag ”rosat marknaden” för Myrorna, åtminstone som varuleverantör. Det som är absolut mest oroande är de saker man egentligen inte kan påverka och där resultatet styr hur man skall agera och gå vidare. Vad jag tänker på är hur och om jag får sälja huset och varför jag var så korkad att jag lovade jobba i sommar. Nu var det inte helt klart att husaffären skulle ske i sommar men efter två så snörika vintrar och att vi dessutom planerar att vara i Spanien även kommande vinter känns det nödvändigt att åtminstone göra ett försök att sälja. Jag hoppas verkligen slippa den oro och det dåliga samvete jag drogs med förra vintern, att måsta be grannar att se om huset, granne, dotter och barnbarn. Nu var det en hel del som var nödvändigt att göra innan någon mäklare kontaktades, växthuset t ex, men nu är det gjort så till veckan hoppas jag få kontakt med någon som vill ta sig an försäljningsjobbet.

Jag är så inne på att huset ska bli sålt att jag seriöst har börja kolla lediga lägenheter, egentligen har jag väl undermedvetet redan flyttat eller åtminstone planerat hur flyttningen skall organiseras. Eftersom det är frågan om en mindre lägenhet har jag klart för mig vad som ska med och vad som blir Myrornas eller en Blocketförsäljning. Det absolut optimala för oss vore om det i princip bara ”smäller till” och så är försäljningen klar helst redan under juni för juli månad innehåller nog inte så mycket vaken dagtid, mitt schema är en aning tight, jobbar tre nätter och är ledig två och så håller det på i stort sett hela juli. Augusti hoppas jag i så fall blir den stora flyttmånaden om huset är sålt och även om vi inte har någon lägenhet då så blir det väl att magasinera bohaget och flytta in permanent i husbilen tills det dyker upp någon lägenhet. Hur som helst så räknar vi med att dra mot Spanien redan senare hälften av september.

…köper man så mycket onödigt, prylar, kläder och skor??? Jag har nu under de senaste dagarna städat ur mina garderober och kan bara konstatera att det är totalt vansinnigt att spara på det man en gång har bestämt att rata, men kastar man det då?…nej man hänger undan det och inbillar sig att det kan vara bra att hitta. Nu har alltså Myrorna fått åtminstone 10-11 stora papperskassar med kläder som jag ansett ”vara bra att hitta senare”. Skor är nästa kapitel, varför köper jag, för all del ofta rätt snygga och moderna skor, som jag egentligen vet att jag aldrig kommer att klara av att använda tillräckligt ofta för att de ska bli sköna, jag med fötter som får skavsår av bara tanken på nya skor, fötter som egentligen bara trivs i foppatofflor och vissa joggingskor. Resultatet av de inköpen blev en drygt halv sopsäck till Myrorna, visserligen innehöll den också en del resultat av ytterligare en passion hos mig, nämligen skinnväskor av olika slag. Resultatet av saneringen i mina garderober blev också en hel sopsäck med kläder jag kastade, varför i himmelens namn har jag behållit dessa, de var ju uttjänta, att det även var en hel del skor som blivit kvar och som nu åkte samma väg kan jag faktiskt både försvara och förklara, de hade blivit kvar av den anledningen att mina fötter trivdes i dessa skor redan från första början, inga skavsår alltså. Men nu är det gjort och allt är bortforslat till respektive ställe, Myrorna och sopstationen, och för mig känns det som den totala segern över min hamsterinstinkt, ingenting tillbakaplockat, ingenting ångrat…än så länge.

I dag har vi också kört resterna av växthuset till sopstationen tillsammans med en hel del annat skrot, bl. a diskmaskinen som aldrig fungerat under min tid i det här huset. Nu är diskmaskin inget som jag saknat, tycker faktiskt att det är rätt avkopplande att diska dessutom så får man varma händer, men inte desto mindre har vi införskaffat en ny, något måste man ju sätta i hålet av den gamla diskmaskinen och då var det logiskt med en ny på den platsen. Nu blir det i alla fall inte något nytt växthus, hur logiskt det än vore eftersom de impregnerade stockar som bildat markram för växthuset finns kvar, nej de kommer att fortsättningsvis vara markram för en fristående uteplats, vi fyller på med ytterligare stockar inom ramen och så på med trätrall. Det har Runes tagit på sig att göra i morgon om vädret tillåter, han har föreslagit att jag ska ta min shoppingkompis och göra stan i morgon, skulle tro att det är ett vackert sätt att be mig ge sjutton i att lägga mig i arbetet och att inte vara i vägen. Tyvärr måste jag hålla med honom om att jag förmodligen skulle komma med både synpunkter och idéer, trots att jag har ”nada” kunskap om hur man ska göra.

Äppelträdet visar i alla fall livstecken....

…sommarvärme i Svarttjärn inte, knappt så man kan kalle det vår, visserligen blommar vissa vårlökar i rabatten närmast huset mot söder och visst har vitsipporna börjat blomma, men vår värme…nä, det vill jag nog inte kalla det, när det fortfarande är minusgrader på natten, äppelträdet har just börjat visa att det har överlevt vintern och björkarna har just fått de ”berömda” musöronen, så att påstå att våren är i full blom är att ta i. Det enda som aldrig sviker mig och som jag skulle önska att det kunde vara lite återhållsam med sin energi är gräset för det har minsann sett till att få fart. Det var bara att rulla fram min röda ”springare” för en första dust med grönskan. Förunderligt nog var den inte det minsta motvillig mot att starta årets dust. Efter lite bensin, luft i ett däck, (har egentligen punktering men är lagat med innehållet i en sprayflaska, allt efter experttips av däckhandlare) så startade den omgående och så gjorde också väpnaren, den som jag kallar handjagaren, den har visserligen motor och går väl i och för sig själv men det får även den som styr göra. Rune tog sig an springaren och den större gräsytan och jag och väpnaren putsade de mindre ytorna i husets närområde.

...och björkarna har fått små musöron...

I veckan har vi också med lyckat resultat satt upp kökstältet som Rune hade sedan tidigare men som inte varit i bruk sedan han köpte det, det innebar att han aldrig satt upp det bara tagit ner det, han köpte det av en campinggranne och då var det redan uppsatt. Kan väl säga att det gick rätt så bra till slut, visserligen lyckades vi få själva tältet avigt men det kommer säkert att gå bättre nästa gång…hoppas jag. Nu har vi ytterligare ett tält som vi borde/måste testa att sätta upp, det är ett helt nytt förtält till husbilen, ett fristående som följde med vid bilbytet, kommer att bli intressant att se hur det går, jag skulle tro att vi bör vika en helg för den övningen. I husvagnsbranschen, där jag tidigare var som husvagnsägare, var just förtältsuppsättningen, och det ”familjedrama” det kunde resultera i orsak till att en del aldrig satte upp sitt förtält, åtminstone inte på fullbelagda campingplatser. Ordval och röstlägen mellan deltagarna av tältresningen kunde under några dagar vara rätt generande när man mötte campinggrannarna. Vårt försök kommer i alla fall inte att ske än på ett tag för nu har SMHI lovat både kallare och regn under kommande vecka, dessutom har Rune en del saker han vill kolla på husbilen, men jag tror nog att jag kan påstå att både han och jag är rätt nöjd med den, åtminstone av vad vi sett så här långt.

....och vårlökarna har vågat sig upp i rabatten mot söder.