Ainas blogg

…julen har en negativ inverkan på mig… det måste bara vara så. Jag har nu i tre dagar haft mer eller mindre huvudvärk och i dag ordentlig sådan. Jag påstår att det är stresshuvudvärk, julstress vill jag påstå. Nu har jag absolut ingen anledning att vara stressad men bara ordet jul flyttar mig undermedvetet många år tillbaks i tiden då stress var synonymt med julafton. Jag är också onormalt trött i dag, blev det i går normal julaftonstid, alltså när mat och julklappsutdelning är avklarad och man sätter sig ner för att bara slappa, vilket i mitt fall ofta har slutat med att jag somnat sittande i någon soffa. Jag höll mig vaken i går men natten har varit orolig vilket gjorde att jag sov till kvart i nio i morse…k v a r t  i  n i o. När hände det senast, ja inte vet jag men troligen vid någon jul i förgången tid. Att natten varit orolig kan väl ha en viss inverkan, men jag får väl säga att det var självförvållat, efter för mycket mat, godis och dadlar, denna blandning förvandlade mig till ett regelrätt jäskar eller gasklocka.
De senaste årens jular har varit helt utan verklig stress, men ordet julafton aktiverar detta negativa fenomen, undra hur länge det sitter i, eventuellt tills man glömt vad ordet jul egentligen handlar om. Eller är det som min tinnitus och hörselnedsättning, örondoktorn sa att eventuellt skulle min tinnitus försvinna när jag blir helt döv, men det var inget han kunde lova, kanske är det så även med julstressen, den finns kvar även när jag har glömt vad jul innebär.
Nu är den i alla fall snart över och det tackar jag för. Jag tycker mycket om advent med alla ljusen och dekorationerna men jag är alltså inte så förtjust i det som det landar i. Nåväl nästa helg är det nyår och det brukar gå betydligt bättre av någon anledning, kan kanske bero på att jag ofta har arbetar just nyårshelgen och den arbetshelgen har i regel varit relativt lugna och ofta rätt mysiga på jobbet så där ligger ingen undermedveten stressfaktor.
Nu ser jag och många här på campingen fram emot våren, förhoppningsvis en tidig sådan.
GOTT NYTT ÅR önskar jag er alla.

Dagen flre julafton¨...inte helt fel att vara exilpensionär.

…så in i norden bra, eller kanske borde man säga ”så in i Spanien” och inte har jag förstånd nog att skämmas, nej inte ens för en sekund. När jag ser vilka problem som det är i Sverige så kan jag bara njuta av det liv jag har här. Är det inte snökaos, så är det inställda tågtider eller det som tydligen är det absolut hetaste just nu, huruvida pepparkaksgubbar får ingå i ett luciatåg eller om det bör klippas i Kalle Anka på julafton, hör ni, förlåt men har ni någon gång tittat på vad som sker ute i stora världen? Där finns de verkliga problemen, jag kan ta rävgift på att de som är drabbade av dessa, som jag villa kalla katastrofer, skulle mer än gärna byta problem med ”oss”.
En pepparkaksgubbe, ja dessa har väl funnits under lång tid utan att någon har tagit anstöt av det, och Kalle Anka sedan, plötsligt ska inte delar gå att visa för barn kan få en sned uppfattning om olika folkgrupper, personligen tror jag inte att barn på något sätt har så morbida tankar som vi vuxna tydligen har, nej jag tror nog att de bara ser precis vad som visas, en blond docka som inte kan säga mamma trots många försök och en smart liten negerdocka som kan stämpla sig själv i häcken.
Fy, fy, fy på mig, nu sa jag det ord man tydligen inte fåt säga, neger alltså, men för mig är det bara ett ord som talar om varifrån personen ursprungligen härstammar, kanske för många, många generationer sedan, men i alla fall troligen från något afrikanskt land. Däremot säger det ingenting om den personen i övrigt. Om man krasst tittar på varför det ordet neger har blivit en negativ beskrivning av en färgad så finns det en enkel förklaring. Folk boende i Afrika togs till fånga och skeppades till bl. a Amerika för att där förslavas, det vet vi men säger det något om deras intelligens? Tveksamt, vill nog påstå motsatsen, de hade förmågan att snabbt lära sig ett sätt att överleva även under sådana vidriga förhållanden. Ponera att det varit tvärt om, vi som vi vill kalla oss, vita och civiliserade skulle vi klarat oss om vi blivit utsatt för den brutalitet som drabbade dessa afrikaner, alltså negrer. Kanske, men det får vi troligen aldrig veta.
Vi har bestämt att eftersom det afrikanska folket inte levde på samma sätt som vi gjorde så var de mindre intelligenta. Att vi sedan totalt struntade i att det inte fanns det behovet och att negrer levde i sina samhällen med den kunskap som var anpassad till deras behov. Men, säger en man av ordning, de krigade och var ofta i fejd med grannbyar. Jaha ja, vad gjorde vi då och gör fortfarande, enda stora skillnaden är väl att det stred med spjut och enklare vapen som dödade en person medan vi lyckades på ett tidigt stadium att tillverka förstörelsevapen som var betydligt effektivare. Nej när det gäller kriga så har vi nog aldrig haft något att lära av negrer.
I Sverige var det en period när Lappar också av någon ”klok” farbror förklarades som mindre väl utvecklade å förståndets vägnar, och en hel del diskriminerande tvångshandlingar utfördes. Lapparna eller Samer, om man så vill, har fått sin upprättelse, varför får inte negrer det?
Jag är väl troligen naiv men för mig säger orden negrer, lappar, asiater, eskimåer, polynesier för att nämna några bara varifrån de härstammar och definitivt inget om hur de är som människa, det kan jag inte uttala mig om, för att göra det måste jag egentligen träffa personen och då är det i alla fall bara min personliga bedömning.
Så vad jag egentligen vill ha sagt är att lär barnen att alla människor har samma värde oberoende av hudfärg, att hudfärg och ursprung inte har något med deras värde som människa utan att det är det som personen gör och utvecklas till som är väsentlig.

I övrigt önskar jag er som läser min nerskrivna tankar och funderingar en riktig God Jul och Ett Gott Nytt År. Och var rädd om och snälla mot varandra.

Den konstfrusna isbanan vi Zenia Boulevard,,,lite underligt i "sommarsolen"

…säga att vi renoverat vårt ”kök och allrum”. Det planerade vårprojektet, det att lägga golv i förtältet, gjorde vi klart redan nu och övriga projekt som inte ens fanns på planeringsstadiet, trodde i alla fall Rune, är också i hamn.
Jag hade redan planerna klar för nästa projekt och hade redan för någon vecka sedan försiktigt fört dessa på tal. Det handlade i första hand om att köpa en kyl/frys att ha i förtältet. Visst har vi en bra och väl fungerande kyl/frys i husvagnen men speciellt frysdelen är nog så liten, hela  kyl/frysen är på ca 150 l och varav frysdelen kan jag tänka mig är på ca 25-30 l. En bekant till oss som har en liknande enhet i sin husbil talade om för mig att den drog onödigt mycket ström. Jag har aldrig funderat över det men kollade i alla fall i manualen för enheten och blev minst sagt förvånad när det visade sig att den, enligt tillverkaren, förbrukar ca 3,2 kw per dygn, och det var när den var ny, jag tror nu inte att den har blivit billigare i drift nu när den är betydligt äldre.
Eftersom vi inte har så långt till Ikea, bara ca 5-6 mil och utbud och pris är i stort sett lika i alla Ikeavaruhus oberoende av i vilket land man är så kollade jag katalogen och hittade en passande kyl/frysenhet både vad det gäller storlek och även när det gäller energiförbrukning, ca 0,72 kw per dygn. Enligt den koll jag gjorde fanns varan i lager på Ikea i Murcia, så det var bara att börja den slutliga bearbetningen av Rune. Han hade, som jag sa, fått viss information om mina funderingar och även informationen om hur oekonomisk den befintliga enheten var, han hade väl lyssnat till mina argument och var väl inte helt mot iden men meddelade också vid de tillfällena att det var en senare historia, trodde han ja. Under helgen förde jag kylens energiförbrukning på tal tog även fram manualen under förespegling att jag ville kolla om jag inte hade missuppfattat förbrukningen, lästen naturligtvis högt upp vad som stod skrivet.
Måndag är det marknad i San Pedro och våra kompisar hade planerat ett besök dit och undrade om vi skulle med. Nej ingen marknad var aktuell eftersom jag planerat ett annat besök. Rune var inte intresserad av ett marknadsbesök men skulle naturligtvis ställa upp om jag ville dit. Det var då jag såg min chans. Nej, ingen marknad sa jag, tycker nog att vi kan vänta tills det blir varmare men däremot så tycker jag att vi ska ta en tur upp till Ikea i Murcia. Jag hade faktiskt väntat mig protester och försök till att uppskjuta besöket men till min förvåning så var protesterna ytters lama. Alltså bar det iväg och dessutom när vi väl var där var Rune minst lika inne på att göra en investering i ny kyl/frys. Jag hade också idéer om ny köksbänk men jag kände att där skulle jag troligen stöta på patrull så jag beslutade att skynda långsamt och fortsätta ”lobbyverksamheten” i det fallet. Hem åkte vi förbi Zenia Boulevard, det nya jätteköpcentrat, dels för att skåda den konstfrusna isbanan och dels för inköp av dagligvaror.

Rune har också lite försiktigkommit med ett av honom tänkt nytt projekt, lite av ett lyxprojekt, han har funderat på om vi skulle lägga ett klickgolv på det nyss lagda golvet, visst var jag tveksam till projektet men jag gick i alla fall med på att kolla kostnaderna. Vi åkte alltså av den anledningen till Zenia Boulevard i dag igen. Nu måste jag väl erkänna att Rune hade börjat vara lite tveksam till sitt projekt och hade mer och mer vinklat in på min idé som innebär att vi istället lackar det befintliga golvet. Nu kom nästa överraskning, min plantering hos Rune om en ny köksbänk hade sannerligen slagit rot för utan vidare föreslog han att vi skulle köpa ett skåp som han tyckte såg bra ut, visst det var helt ok men jag tyckte den var för något för kort så jag föreslog två skåp, Rune nappade utan protester. Så nu har vi på mindre än en vecka genomfört nästa års projekt 1, 2 och 3.

Nu finns det inte längre plats för några ytterligare projekt….åtminstone inte före jul.

Det "nyrenoverade köket" med ´golv, kyl/frys och köksskåp/bänk

… ett tag sedan jag hade tid att ägna mig åt ”historieskrivning”. Att vara pensionär är minsann inte bara att sitta och rulla tummarna har jag upptäckt. En annan upptäckt jag gjort är att man som pensionär inte behöver så mycket aktivitet på en gång för att fylla dagens timmar. Vad har vi då gjort de senaste fjorton dagarna, ja den stora händelsen är väl att vi har lagt golv i förtältet. Själva det praktiska arbetet tog väl inte så lång tid, noga räknat ca 1½ dag men förarbetet tog desto längre tid. Vi har väl aldrig egentligen funderat över om vi skulle ha golv eller inte men plötsligt en dag fanns tanken där, hos mig eller hos Rune kan jag inte påminna mig, men troligen hos mig. Det var för ungefär en månad sedan kan jag tänka mig. Jag tror till och med att det i det läget bara var frågan om ett enklare golv bara under köksdelen. I den frågan är jag också helt säker på att jag så småningom la in mitt veto…golv i hela annars inge golv. Där stannade det den gången , inte på grund av mitt veto, för om det skulle bli golv så skulle det vara i hela tältet det var vi överens om men vi var också överens om att det inte skulle bli något golv förrän tidigast till våren, så där la vi projektet på hyllan…i ca en vecka. Nu var det definitivt Rune som var i gång med planeringen, visserligen fortfarande ett kommande vårprojekt, men i det läget hade det avancerat till ett mer eller mindre ”vardagsrumsgolv” underarbete med tryckimpregnerat virke, golvplatta och på det ett klickgolv. Nu var det min tur att börja dra öronen åt mig och dessutom kolla vad ett sådant projekt skulle börja kosta, absolut för dyrt ansåg jag, men det var fortfarande ett vårprojekt.
Där lämnade vi projektet tills vidare eftersom det inte var aktuellt, men det är nu förarbetet kom in i bilden, inte så att vi gjorde några ytterligare markplaneringar. Nej vi bara konstaterade att det var himla ojämnt och att det skulle var stört omöjligt att jämna till utan ett rätt så massivt arbeta av oss, t ex skulle vi i det läget behöva riva upp mattan som vi spikat ordentligt, det skulle också innebära att vi skulle vara tvungen att mer eller mindre ta ner förtältet som i sin tur skulle ge till följd att vi även måste bära ut allt vi har där, bänkar, diskbänk och spis, på tok för mycket jobb för en pensionär.
Där var vi alltså, vi började så smått i samband med att vi var iväg och handlade gå in på bl. a en trävaruaffär, General Store, för att kolla eventuellt byggmaterial till det ”kommande projektet”.
Nu är i alla fall vårprojektet på plats i förtältet efter 1½ dags praktiskt jobb med att få det på plats, ingen vidare markberedning men med hjälp av våra vänner, halvt rivet förtält för att justera det , inte heller blev något av tältinredningen utburen, eller åtminstone inte allt, men omflyttat inne i tältet vilket naturligtvis gjorde det en aning svårjobbat, så gud vete om det inte hade varit nog så enkelt att bära ut allt.
Jag har alltid ifrågasatt varför alla större företag och arbetsplatser behöver så mycket administrativ personal i förhållande till de som ska utföra jobbet, nu börjar jag förstå, efter ca 2-3 veckors kollande av priser och material här och dessutom jämföre med liknande i Sverige, vilket naturligtvis var helt egalt eftersom det är här vi är och ska lägga golvet. Dessutom allt tid vid datorn för att göra ritningar och konstruktioner i olika material, inte att förglömma den vecka mitt i planeringen när vi ifrågasatt vad vi egentligen var på väg att göra granskade behovet och allmänt velade hit och dit, troligen normalt administrativt tänkande.

Men nu är golvet där i alla fall.

Det blev alltså inget vårprojekt så hela våren är fri för kommande idéer och projekt, gott om tid för administrativt förarbete.

…ett besök i, vad som enligt en dam vi mötte på en av platserna, är den enda subtropiska platsen i Spanien. Jaha om det är så vill jag nog påstå att det var en ovanligt sval, grå och solfattig subtropisk plats, åtminstone i helgen. Vi har alltså varit till Marbella tillsammans med Yvonne och Gunnar. Vi åkte på lördag morgon och resan började i soligt väder men ju längre söder ut vi kom ju hotfullare blev molnformationerna. Men själva resan gick tämligen problemfritt med bara ytterst små felåkningar, lite mot enkelriktningen ut från bensinstation vid ett tillfälle men rätt väg i rondellen och så var vi på väg igen. Även en miss i en rondell vid ett annat tillfälle som enbart resulterade i att vi åkte efter kusten på en otroligt krokig men hissnande vacker väg.

Vi stannade för mat i ett litet samhälle, kyckling och pommes för Yvonne och mig och någon form av kött för Gunnar och Rune. Om maten kan jag väl bara säga att ingen av oss vill kalla in kocken för att ge honom en applåd. I alla fall något mindre hungriga åkte vi vidare i ytterligare några timmar för att söka den camping vi kollat in sedan tidigare. Det gick utan vidare problem att hitta den och vi checkade in och fick våra platser. Troligen är denna camping en i stort sett bra och trevlig camping men inte byter jag mot ”min” hemmacamping. Nu var inte vädret till sin fördel vilket gjorde att den kändes mörk och skuggig, men servishusen var välstädade men inte så varma som man skulle kunna önska. Det var en rätt stor camping med en hel del bungalows och dessutom, utan att ha kollat hela campingen, gav den på mig intryck av att den var etappvis utbyggd vilket gav ett rörigt intryck på mig. Nu var det bara frågan om en natt så det var väl helt ok och redan nästa morgon drog vi vidare till en camping som låg ca en mil från Marbella, även den en otroligt stor camping åtminstone vad det gäller permanent uppställda villavagnar och bungalows, eller vad sägs om över 200 villavagnar och ungefär 60 bungalows förutom vanliga platser för oss husbil/husvagnscampare. Denna camping var rätt backig med campingtomterna längst ner vilket resulterade även här i mörka och skuggiga platser på grund av en hel del stora barrträd dessutom ingen sol som lyste upp campingen, visst den gjorde vissa försök men hade inte en chans mot det gråa och griniga vädret som dessutom övergick i regn på måndag kväll. Nej inte heller den här campingen kunde charma mig, nej tvärtom blev jag bara mer och mer ”deppig” av den trista miljön, visst var villavagnarna häftiga och stora men även många av dessa var förbommade och skräpiga intryck vilket tydligt visade att ingen varit där på länge.

Oj vad jag började längta hem till ljusa och välstrukturerade Lo Monte med sina ljusa tomter och breda ”gator” utan backar och därmed ingen risk att hamna i en mörk ”gryta”. Kalla mig gärna fyrkantig och fantasilös men om jag mår bra av det och trivs med en strukturerad miljö så är jag väl fantasilös då. Påstår också att jag inte kan tänka mig bo i den storslagna natur vi åkt genom, dessa berg och dalar är bara förmycket, otroligt mäktigt och vackert men det gör mig näst intill deprimerad. Nja så illa är det väl inte men de berör mig på ett sätt som jag inte riktigt vet hur eller om jag kan beskriva det, om det har något med kontrasten mellan havets relativa platthet och dessa bergs otroliga höjd. Jag hade inget av denna känsla när vi åkte hem via Granada, de berg och toppar vi då såg var betydligt högre men det var helt ok och helt naturligt, till och med såg vi toppar och höga berg som var helt snötäckta, men utan havets närhet var de inget annat än storslagna och jag skulle vilja säga ”i sin naturliga miljö” om man nu kan säga det om berg och bergmassiv.

…vart dagarna tar vägen, men korta är de slut blir de nästan innan man hunnit komma ur sänghalmen. Nja riktigt så illa är det inte för jag brukar starta dagen rätt tidigt, så tidigt att jag blev ordentligt utskälld av en minst sagt morgonsur fransman. Det hela började morgonen före, jag planerade att tvätta men ville kolla om den nya maskinen accepterade även andra valörer än 1 euro. Klockan var då ungefär sex på morgonen men trots den tidiga timmen var det en man före mig där just ifärd med att ladda tvättmaskinerna. Redan upptaget alltså. Så någon tvätt blev det inte just då utan det blev den sedvanliga morgonpromenaden med Yvonne, överhuvudtaget ingen tvätt den dagen. Alltså satsade jag på följande morgon och redan kl tio minuter över sex var jag på gång. Allt gick lugnt och städat till, jag laddade de två maskinerna stoppade i pengarna (funkade med 2 och 1 euro samt 50 cent) kollade hur lång tid det skulle ta, det är snabba maskiner dessa så tvätten skulle vara klar efter ca 40 minuter så jag gick hem en stund. När jag återvände vid sjutiden efter ca 35 minuter och stod och väntade på slutcentrifugeringen öppnades dörren och in kom en ytterst upprörd fransman viftade och pratade högt om något som han var mycket förargad på. Jag kan inte franska men i det här fallet behövdes egentligen varken ordbok eller tolk för att förstå att han var ilsken för att jag tvättade så tidigt, men jag beslutade mig för att inte fatta ett smack av vad han surrade om så jag slog bara ut med händerna på typiskt fransk maner och svarade på svenska, typ ”god dag yxskaft”. Han tog då några ordentliga kliv ut genom dörren och stängde den med bestämdhet. Tydligen gjorde jag någon åtbörd eller rörelse som han uppfattade och som irriterade honom för han återkom med samma upprörda information igen innan han slutligen återvände till sin husvagn. Jag har aldrig sett mannen efter den händelsen och jag hoppas att jag inte har förorsakat någon form av hjärtsvikt, men om så är fallet så är det i alla fall inte något som bekymrar hans hustru för henne har jag både hejat på och vi har skrämt slag på varandra när vi nästan krockade i halvmörkret på toan.
Som jag skrivit tidigare så har vi ju varit en snabbis hem till Sverige tillsammans med Yvonne och Gunnar för att de skulle lämna den stora husbilen och bli med mindre husbil och husvagn. Det var väl inte en vad man kan kalla lustresa, nej en snabbis med en hel del strul med både bil och husvagn. Nu är tack och lov de problemen åtgärdade och ett minne blott, nej nu ser vi fram emot en förhoppningsvis betydligt trevligare utflykt med dom ner mot Marbella med nu i helgen om inte något oförutsett händer.

…hemma igen…i Spanien alltså. Efter en i många delar dramatisk hemfärd med en hel del problem med ekipagen. Det började redan i Örkelljunga när vi stannade för en fikarast. Problemet var då att all el i husvagnen var helt utslaget, både 230 V och 12 V. när kontakt togs med försäljningsstället blev vi upplysta om en extra knapp som skulle sitta inne i garderoben, det gjorde den…bra då var det åter ljust i vagnen. Resan fortsatte mot Tyskland och allt var lugnt. Efter en ganska kort natt styrde vi färden mot Luxemburg. Några mil före Luxemburg kom nästa problem, ett tämligen ordentligt problem faktiskt, bilen började låta som ett ”mindre fräscht tröskverk” och det gick inte att få in växlarna…lamellerna, växelspakswire eller en liten grej som tydligen ska sitta för att föra växlarna…vad var problemet. Tur i oturen var att detta hände vid en bensinstation och att det på den stationen fanns tre helt enastående ungdomar som på ett mycket proffsigt sätt tog tag i och hjälpte oss att få kontakt med en bärgningsfirma och som när bil och husvagn var lastade och på väg till en fiatverkstad, erbjöd sig att skjutsa oss dit, och jag lovar den var inte nästgårds precis, säkert över en mil i alla fall. De stannade även kvar och såg till att vi kom ordentligt på plats och förhördes sig även om vi hade tillräckligt med mat eftersom detta hände lördag kväll och verkstaden skulle öppna först på måndag…ja det finns tack och lov ungdomar av denna kvalitet lite över allt i världen.
Måndag morgon kl åtta diagnostiserades bilen och ett akut ingrepp bestämdes. Under detta ingrepp upptäcktes ytterligare problem, bromsarna var helt slut fram så även där blev det ett akut ingrepp. Kl 14.00 skulle problemen vara åtgärdade och Knausen i ”skick som ny”, så blev det också, så långt bra med bilens växellåda…men inte med bilens bodelsbatteri som vid det laget givit upp och vägrade låta sig laddas, alltså ingen värme inga lampor men väl ett större antal värmeljus som fick bli både värmekälla och lyse…tack IKEA för dessa pålitliga och billiga ljus/värmespridare.
Nu var alltså bilen i köbart skick igen, hur var det då med husvagnen, ja den var väl ”körbar” men nu hade elförsörjningen tag andra vägar för att göra sig ”märkvärdig” den tillät endast en lampa i taget lysa och endast under ca 1-2 minuter, tekniken är helt underbar, börjar inse att visst var det jobbigare på grottmänniskornas tid men betydligt mindre frustrerande, då tände man sin brasa, klubbade en mammut och helstekte den. Tack och lov funkade i alla fall gasolen så värme fanns, strålningsvärme men utan fläkt, utan ström vägrade den delta till trevnaden. Vi drog i alla fall vidare på måndag eftermiddag och landade här på Lo Monte i går kväll utan vidare missöden än lite felkörning på grund av mig och GPS-damen. I dag är husvagnen inne på undersökning och troligen inläggning ett par dagar, husbilen kommer antagligen att på ett nytt batteri till bodelen.

…i dag, vid elvatiden startar vår resa, tillsammans med Yvonne och Gunnar, mot Sverige och Mantorp. Yvonne och Gunnar ska där hämta sitt nya boendealternativ, en husvagn som blir permanent stående här på campingen så länge och en liten husbil för transporter och sommarboende när de är i Sverige, ett alternativ som vi testat under en tid och som passat oss perfekt.

Måste säga att det känns lite konstigt och bakvänt att åka till ett troligen kyligt, blåsigt och regnigt Sverige, (förhoppningsvis ingen snö i alla fall) från ett varmt och visserligen enligt väderprognosen ett rätt blåsigt, och småmulet Spanien med risk för relativt mycket regn under den tid vi kommer att vara borta men det är i alla fall 10-15 grader varmare här än i Sverige vad jag kan förstå. Nej det normala är väl att resan går den andra vägen vid den här tiden på året, från Sverige till varmare trakter. Nu kommer vi inte att vara borta längre än nödvändigt så med lite tur är vi här igen i mitten på nästa vecka och då har det enligt vädergudarnas utsago i stort sett blåst och regnat klart här och ordningen vädermässigt är återställd.

Vi kommer alltså att vara borta under 9-10 dagar, dagar med total internettystnad!!!! Ingen blogg, ingen Facebook, ingen Skype alltså inga kontakter via cyberrymden, men jag har bestämt att det ska gå utan att förorsaka mig några bestående men, jag har ju klarat det tidigare och beroende är jag INTE!!!!!!!……Jag har ju alltid mobilen, måste komma ihåg att ta med laddaren, men som sagt var, beroende är jag inte, varken av dator eller mobil.

Till och med den lille husbilen är nöjd....

…släppa på hemligheten eftersom det inte längre är hemligt….vi har varit en snabbis till Sverige för att byta bil…igen!!! Ja just det, igen men nu är det för sista gången om det går som vi hoppas, alltså inga problem varken med bil, husvagn eller fram för allt inte med oss själva. Vi har nu en minihusbil, en Knaus V-liner ca 6 meter. Att det blivit så här beror på att vi numera är ”spanjorer” mer eller mindre året om och att vi har insett att vi inte kommer att dra husvagnen till Sverige för den korta tid vi är där. Man kan faktiskt säga att vi åker på husbilssemester till Sverige på sommaren.

 
Vi har ju som bekant inte något fast boende i Sverige, varken hus eller lägenhet och när vi så beslutade att lämna husvagnen här så blev det en aning prekärt hur vi skulle fixa boendet under de månader vi är i Sverige. Visst man kan ”drabba” anhöriga och vänner, åtminstone för några dagar på varje ställe kan man nor anta, men varken Rune eller jag har särskilt många nära anhöriga, dessutom så tror jag inte att det skulle bli så uppskattat i det långa loppet. Nu däremot tar vi boendet med oss och tänker fortfarande att ”drabba” både anhöriga och vänner men det blir på helt andra villkor, så bäva månde ni mina vänner, för nu är vi mobila i ordets rätta bemärkelse och har helt andra möjligheter till dyka upp hos er.

 
Vi har också hunnit med att ha Sverige-främmande av Gunilla och Tommy. De har varit här under fjorton mycket trevliga dagar som dessutom var nyttiga för lata jag. De håller på med den här…orienteringsflugan som innebär att man söker med hjälp av GPS efter ett litet föremål som någon placerat ut. Detta gav oss långa morgonpromenader på upptill dryga milen, men skönt var det och spänningen av att kanske hitta dessa små föremål gjorde att man inte kände att man gick så långa promenader. Hittade ni några föremål, frågar sig kanske någon…ja, det gjorde vi men det hindrar inte att det grämer mig att vi missade en del. En sak är dock säker, om ni ser några ”gråskallar” som rotar runt i rondeller eller står med huvudet instucket i en buske eller ålande runt på knä under broar och i vägtrummor så var lugn, det är inte någon åldring som gått vilse eller inte kan ta vara på sig själv, nej det kan vara jag eller någon annan av dessa skattjägare som har fått GPS-träff just där.

 
Det här med boende i Spanien i husvagn och liten husbil börjar smitta av sig så troligen blir det en tur till Sverige till veckan igen, då som medåkande för mig och medchaufför för Rune, våra kompisar har också beslutat att byta till minihusbil och husvagn.

...och glad över att få vara i Spanien och slippa vintergaloscherna.

… och klanen är samlad, och då antar jag att det är hela klanen, kan inte tro att det finns fler. Jag säger som i visan ”jag kan inte räkna dem alla” men ett ordentligt prov på klanens fertilitet är det i alla fall. De små klanmedlemmarna utmärker sig särskilt för sin förmåga att gråta, speciellt en bör ses som en tillgång om det skulle bli brist på kvinnliga gråterskor för han kan troligen bli en förträfflig manlig gråtare, ja till och med en utmärkt gråtande Imam om han som vuxen skulle vilja konvertera till muslimsk tro, han kan nämligen gråta samtidigt som han för en dialog.

Klanen i övrigt saknar inte röstresurser, troligen ett arv från stormamma eller möjligen ett inlärt beteende för att överhuvudtaget bli hörd. Vi har annars under den senaste veckan funderat över varför det varit så tyst runt mamma decibel, ja nästan tråkigt tyst, men nu vet vi, hon har vilat rösten för att kunna överrösta de övriga. Mitt i all den kakofoni av röster så går TV:n på rätt hög volym. Men vi ska inte klaga det är en bit kvar innan de spränger ljudvallen.