Ainas blogg

…en ordentligt dramatisk dag, det har åskat, regnat och brunnit här på campingen. Det började med åska, och jag må säga att jag aldrig varit med om liknande åska, inte för att den var speciellt kraftig men att den mullrade oavbrutet under hela tiden den var ”igång”. Nu verkar allt gå snabbt i dag men nog tror jag att den mullrade åtminstone i en halvtimme. Därefter kom regnet också det rätt snabbt övergående men det var i alla fall rätt intensivt under den tid det pågick, ca 7,5 mm kom på den korta tiden. Solen tog därefter över och ordningen återställdes, inte mycket dramatik i det kan tyckas. Så sant så, dramat kom efter någon timme.
Av någon anledning hade en husvagn fattat eld och jag kan intyga att när en husvagn fattar eld är det ingen långdragen historia innan den är helt nedbrunnen. Tur i oturen var att det inte stod någon på platsen som närmast, men på andra sidan ”campinggatan” stod en husbil i flermiljonklassan och att påstå att camparna i den fick en släng av panik är nog en ganska mild bedömning men å andra sidan helt förståelig. De fick i alla fall undan sin bil utan några skador av branden i alla fall.
Att säga att brandförsvaret var snabbt på plats är väl att ta i, men jag har heller ingen aning om hur snabbt de blev kallade på. Först anlände en polisbil därefter kom…en polisbil, nästa blåljus vet jag inte riktigt hur jag ska klassa men eventuellt något som har medakuta insatser att göra, dock inte en regelrätt ambulans och först därefter kom brandförsvaret med, först en bil och efter en kort stund med ytterligare en bil och kort därefter kom det sista blåljuset, en vanlig ambulans. Av husvagnen var det i det läget inte mycket kvar, men i ärlighetens namn så måste man väl säga att även om brandförsvaret varit först på plats så har husvagnen inte gått att rädda, den dramatiska händelsen var över på mycket kort tid.
Naturligtvis är sådana här händelser otrevliga att bevittna och visst börjar man fundera på vad som skulle hända om det egna ekipaget eller grannarnas som står närmast skulle börja brinna, för visst står man rätt nära varandra, även om det på denna camping är väl tilltagna tomter. Men så länge det inte kostar liv så går väl det mesta att ersätta även om den materiella förlusten kan bli både kostsam och traumatisk.

Här brinner husvagnen...det tog inte så många minuter så var det en fullt utvecklad brand

…många dagar kvar tills vi får besök från regniga Sverige. Jag ser verkligen fram emot detta och hoppas att vädret håller i sig som det varit de senaste månaderna, eller sedan vi kom hit. Visserligen var det ett smärre busväder här för ett par veckor sedan men det missade vi, vi på utflykt ett par dagar då så för min del har det aldrig regnat under tiden vi varit här.

 
Här på campingen händer väl egentligen inga dramatiska sensationer, åtminstone inga som jag känner till, visserligen rymde två hundar från campingen och tog sig en tur utanför campingområdet, naturligtvis otroligt dramatiskt för ägarna men ingenting som ger stora rubriker i massmedia, noga räknat inga rubriker i någon tidning vad jag vet, hundarna återbördades till sina ägare fram emot kvällningen.

 
Boulespelandet har kommit igång men det där riktiga glödet har väl inte infunnit sig ännu troligen mycket på grund av ett annat ”glöd” som däremot troget har infunnit sig, nämligen solen. Det har varit på gränsen till för varmt är det allmänna omdömet bland deltagarna.

 
I går bjöd våra campingvänner oss att åka med till ett nyöppnat köpcentra som ligger endast ca 5-6 km från campingen och jag lovar att det var i sanningen stort, kan nog säga att det var bland det största jag varit in på. Jag insåg när vi åkte hem att det var affärer som vi aldrig varit in i, visserligen kanske inte så intressanta för oss tanter, men jag är nog inte främmande för att ge även dessa affärer en chans. Helt klart blir det fler besök där, dessutom har jag hört att campingbussen gör turer även dit om man är intresserad.

 
Förutom boulen så har även vattengympan kommit igång så även morgonpromenaden ner till havet med Yvonne, det är nog det som är mest njutbart just nu…. boulen för varm och vattengympan är väl rätt ok men ganska jobbig… dålig kondition???? Kanske det, så promenaderna på morgonen passar perfekt både temperaturmässigt och tempomässigt……man är ju faktiskt pensionär vilket gör det legitimt att vara lagom lat.

Morgonens vackara soluppgång resulterade i en av de varmare dagarna....men jag klagar inte!!!

…hämndlysten, men jag har upptäckt att jag har möjlighet att göra livet lite surt för Señora Decibel, min ytterst pratglada granne, åtminstone på morgonen finns den möjligheten, hon är nämligen rätt morgontrött, tror jag, men det är inte jag. Mitt vapen är en dammsugare, det finns nämligen centraldammsugare i husvagnen och den är inbyggd i en av lådorna under rundsittgruppen fram. Denna i övrigt rätt tomma låda fungerar som en resonanslåda, jag vill inte påstå att ljudet som dammsugaren åstadkommer kan tävla med en Harley-Davidson där gasen hakat upp sig men åt det hållet är det.

 
Fram emot nio-tiden brukar hon dyka upp och då är hon inte på humör att prata, och om hon gör det, så är det bara ett mer eller mindre mumlande ordsvall som jag har tolkat till att hon småskäller för sig själv på de andra som inte har vett om att stiga upp. Men i kapp med att solen stiger på himlen ökar också hennes pratglädje och ljudnivå. Nu störs jag inte så mycket av det, åtminstone inte dagtid, man vänjer sig. Solen verkar alltså vara något som styr hennes humör, men tyvärr häller det inte fullt ut för hon trappar inte ner i samma utsträckning som solen dalar, nej då har hon flyttat över till månen som ny inspirationskälla, och den ”nattsuddaren” har ju som vi vet inga idéer om att krypa till kojs förrän fram emot småtimmarna.

 
Nu är jag ju som jag sa inte hämndlysten, dels för att jag inte blir störd nattetid, därtill kan jag nog tacka min hörselnedsättning, dels för att jag nog någonstans beundrar denna energiska kvinna, hon verkar styra sin familj, barnen och deras respektive samt barnbarnen med mild järnhand samtidigt som hon servar en ganska handikappad man. Och om det då bara är på morgonen en stund som humöret sviktar, så ska jag väl inte lägga ”lök på laxen” bara för att visa att jag nog också kan lägga på några decibel.

 
Tyvärr hör Rune bättre än jag och kan ibland uppfatta surrandet hos grannarna som besvärande, särskilt de helger då i princip hela klanen är samlad och man försöker överrösta varandra, men det brukar i alla fall börja avta vid midnatt eller strax efter, visserligen kan pratandet tas över av något sent tv-program på deras tv, men det ljudet är rätt konstant och varierar inte mellan normalt prat och hojtande.

…på campingen igen efter en utflykt norröver under 10 dagar. Det har varit en stressig men givande resa, mycket vacker natur, skiftande väderlek, en del regn men naturligtvis också sol. Vi missade ovädret som drog över dessa sydligare regioner men tack och lov så gick det campingen i stort sett spårlöst förbi, en del ikullblåsta vindskydd och ett och annat demolerat partytält, nog så irriterande men en bagatell gentemot den förödelse som skett längre in i landet, där det tyvärr också förorsakade olyckor med dödlig utgång.
Men vi är som sagt var hemma igen och tillbaks i vardagens lugna lunk. Boulespelandet har kommit igång under tiden vi varit borta och även vattengympan. Vattengympan ja, i dag ”försov sig” vår ordinarie ledare och omgående ryckte en av deltagarna in som vikarie…gissa vem, jo min spanska granne, kvinnan med verbal överkapacitet. Den kvinnan har inte bara verbal kapacitet utan är även en genuin arbetsledare, utan att förstå ett ord av hennes svada så fan vi oss alla ena stunden liggande på rygg i vattnet och sprattla med benen för att nästa stund stå upp och plaska med händerna i vattnet, hon är i sanningen otrolig. Efter ett tag anlände vår ordinarie ledare, rörelserna tog han över men svadan behöll hon, den vägrade hon lämna ifrån sig, först när det blev för jobbiga övningar och risken för ”kallsupar” var överhängande avtog hennes svada.
Här på campingen har det också fyllts på under vår bortovaro, vi är nu minst åtta svenska ekipage här och fler är i antågande vad vi hört. Vädret är fortfarande otroligt varmt och soligt, visst har det blivit lite svalare på nätterna vilket egentligen bara är skönt, möjligen kunde man önska lite mindre fruktiga nätter men det är en otroligt försumbar olägenhet, men eftersom det är osvenskt att vara helt nöjd och belåten så må jag då klaga. Att klaga på vädret är helt ok för det kan ingen göra något åt och alltså kan ingen heller känna sig kränkt eller påhoppad.

...Vädermässigt, ömsom vin ömsom vatten, men en vacker regnbåga skapade i alla fall skiftningarna i vädret...

… formligen vällt in spanska gäster här på campingen, så även hos vår spanska grannfamilj. Troligen är det någon form av fiesta under helgen men vad man firar har jag ingen aning om, däremot har jag förstått att firandet i kväll hos grannarna är på grund av att ett av de mindre barnen fyller år. Jag antar att helgens festligheter börjar först i morgon men visst kan det bli rätt livat även i kväll med förberedelserna inför morgondagen, blir intressant att se om man får ”kläm på” varför det är fiesta i helgen. Att det kan bli och är rätt livat i vårat ”närområde” är väl inget som förvånar, för det är i sanningen en storfamilj, antal medlemmar har jag fortfarande inte fått någon ordning på. Jag har nog aldrig sett alla sitta ner runt bordet vid samma tillfälle, och förresten hur skulle det gå till, inte en chans att de skulle rymmas, där får inte mer än 8-10 personer plats.
Egentligen har det ingen betydelse hur många de är för även om de bara är fyra, som de varit den senaste veckan, så håller mamma ”låda” i en sådan takt att en kulspruta skulle blekna av avund, och det är oberoende av om hon pratar i telefon eller bara allmänt surrar med kvarvarande vuxna familjemedlemmar. Hon är i sanningen beundransvärd, pratar på både in- och utandningarna utan vare sig punkter eller kommatecken. För några kvällar sedan var hon ordentligt i ”gasen”, då var hon ytterst upprörd över något eller någon antagligen oförätt som hon eller familjen blivit utsatt för, då, mina vänner, höll hon försvarstal inför de flesta spansktalande personer som passerade, campinggäster och campingpersonal fick alla höra, vad som förorsakat denna upprördhet. Denna temperamentiska dam får mig osökt att tänka på flamencodansare, med sina smattrande kastanjetter, bestämda klackisättningar och temperamentfulla rörelser.

..24 dagar sedan vi kom hit, 24 soliga och varma dagar, kan inte påminna mig att det regnat men enligt expertisen, Rune, sa har det kommit en skur vid ett tillfälle men inte så mycket att det blev speciellt märkbart på backen. Jag kan utan att ljuga säga att det här är mer än någon sommar jag kan minnas att jag upplevt hemma i Skellefteå, visst kan det vara rätt så varmt där med på dagarna en bra sommar men nog vill termometern smyga ner betydligt när det blir kväll och dessutom har vi att tampas med de blodsugande marodörerna.
I går var det faktiskt rätt molnigt, nja kanske hellre disigt så vi fick klara oss med en temperatur på bara 30-32 grader, och i dag på förmiddagen var det rent ut sagt molnigt. Jag skulle till frissan i dag, det var tänkt på cykel men på grund av väderläget blev det med bil, hem skulle jag i alla fall ta mig för egen maskin. Rune beordrade att paraply skulle medtagas men vi kompromissade i det fallet och jag packade min tunna regnjacka i ryggan om det mot all förmodan skulle bli regn. Naturligtvis blev det inget av den varan, nej solen tog som vanligt kommandot och vid två-tiden var ordningen återställd med råge, termometern visade nu 49 grader, visserligen i gassande sol men i alla fall, kan väl tillägga att vi har en luftfuktighet som håller sig mellan 50 och 95 % under dygnet, så man kan säga att det ger lite bastukänning ibland, men jag klagar inte för det är det här jag sökt. Visst kan jag erkänna att vi söker skuggan och gärna lite vind.
Som vanligt är promenaden hem från frissan rätt vinglig, inte för att hon bjuder på någon alkoholhaltig dryck, nej det är de ”förbaskade” blommorna som inte lämnar mig någon ro, jag måste bara föreviga dessa, det är så otroligt långt ifrån den blommiljö man har hemma, visserligen tycker jag mycket om maskrosor som på försommaren ger mig samma känsla av livskraft och livsglädje som blommorna här nere gör. Att det här dessutom handlar om blommor och växter som vi bara kan njuta av i kruka inomhus och i regel i bara ytterst små miniatyrer i förhållande till dessa giganter som de blir här och som dessutom till varje pris verkar ge sig den på att konkurera ut grannen i blomningsprakt, ja det är nog bara maskrosorna på försommaren hemma och rallarros senare som kan ge samma känsla av energi och livsglädje. Jag kunde inte låta bli att lägga ut en del av blommorna på Facebook men jag ska försöka behärska mig i det fallet och även begränsa fotograferingen av blommor.
Rune tycker att jag ska ge mig på att fota snygga husbilar i stället eller kinesrestaurangerna och deras menyer, kan väl i och för sig vara intressant men det blir rätt långt mellan fotograferingarna, dels tycker jag att husbilar, åtminstone de som jag ser här omkring, är rätt enahanda och lika och visst ser jag kinarestauranger ibland men mera sällan från insidan så jag kan ta ett kort på deras meny.

.. att göra ingenting, eller åtminstone inga akuta måsten som ska prioriteras. Visst ska mat lagas, och visst blir det diskt, tvätt och städning, men allt detta är baggisar här. Mattiderna, tja svenska eller spanska, bara att välja beroende på ork och inspiration eller möjligen kan det dyka upp mer inspirerande aktivteter som i slutändan innebär restaurangbesök. Diskning, samma där efter grad av lathet, engångstallrikar, vilket gud förbjude, så lat får man bara bli om det är frågan om surströmming och det har vi tack och lov ingen med oss, nej diskningen sker antingen vid vår egen ägandes diskbänk i förtältet eller i diskrummet ett par meter bort, vilket det blir avgörs till en viss mån av vad vi ätit. Städning är en snabb historia, ut med mattorna och fram med dammsugarslangen till centraldammsugaren, Rune brukar ta hand om mattorna, torka över ca 10 kvadratmeter öppen golvyta och veckans ”storstädning” är klar. Den dagliga översynen som bl. a innebär toastädning och bäddning tar väl sina modiga 20 minuter om man tar en paus för ett glas vatten eller något annat läskande (läs INTE öl eller vin) mellan sysslorna.
Men trots att vi lever det ”ljuva livet” har vi drabbats av obehag men vi vet i dagsläge inte hur hårt obehaget kommer att drabba oss, i första hand gäller det Rune, hans dator ”la av” i förrgår. Trots våra mer eller mindre, med betoning på mindre, professionella försök att få den att fungera så icke, den startar som den ska ända till den skall visa startsidan då ”hänger” den sig, svarar inte på någon tangenttryckning. Vi har i alla fall gett upp och Rune tog datorn med på en cykeltur i dag, in till Pilar de la Horadada och ett proffs på datorer hoppas vi. Jag hoppas också att Rune lyckades förmedla att han inte var intresserad av reparation om det skulle kosta mer än 50 euro, den är ju inte helt ny utan omkring 3 år så det är nog vettigare att lägga pengarna på en ny dator, problemet är att det kan vara svårt att hitta en dator med ”svenskt” tangentbord. Vi har ju i alla fall min dator så vi får försöka samsas om den, han får väl boka datatid så får jag väl ta ställning till om den blir beviljad eller inte.
Förutom den olyckan så är det bara plus här, så även i allra högsta grad på termometern, så många plusgrader som vi har på dagarna tror jag inte att jag lyckades skrapa ihop på tre dagar hemma under den så kallade sommaren även om jag la ihop dagsnoteringen för varje dag.
Vår spanska storfamilj han nu blivit decimerad till bara tre vuxna, skolorna har börjat vilket inneburit att barnfamiljerna har åkt hem, troligen återvänder de bara på helgerna. ”Stormamma” är en riktig hejare på att tala i telefon, fort länge och konstant. I dag när jag hängde tvätt talade hon i telefon, jag fick för mig att hon möjligen läste in något för under den tid hon hade telefonen mot örat tror jag inte att hon var tyst någon gång, möjligen för ett kommatecken eller punkt men sen var svadan igång igen. Jag måste i alla fall beundra hennes teknik med mobilen, hon har inget headset eller öronsnäckor utan hela mobilen blir en form av headset när hon klämmer fast den på något för mig obegripligt sätt, det gör att hon har händerna fria så hon kan utföra andra sysslor under de ofta närmare timmen långa telefonsamtalen. Rune som också hört henne och reagerat på hennes svada trodde att hon möjligen läxade upp den manliga kvarvarande delen av familjen, men så såg även han telefonen.

Kökshörnan med diskbänken längst bort....

…säga att jag är rätt så nöjd med vårt ”Château”. Vi har nu kommit på plats, förtältet uppe, mattorna spikade och det före detta kökstältet numera förrådstält/verkstad där det ska stå och….absolut bäst av allt förtältet har numera en kökshörna med rostfri diskbänk med vatten, avlopp och två fungerande gasolplattor. En ordentlig beredningsyta med skåp under och naturligtvis har även micron sin plats där. Även en ordentlig garderob för ytterkläder som kan komma att behövas under svalare ”vinterkvällar” har fått plats i förtältet, kan låta trångt men faktiskt inte så farligt, så naturligtvis har även bord och stolar fått plats. Nu kan vi verkligen stanna upp och njuta av tillvaron.

Vi har fått nya grannar, inte så att de är nya på campingen, nej men nya på den plats de nu har. Det är en i ordets rätta bemärkelse storfamilj bestående av Big Papa och Big Mama och ett antal av deras barn med respektive och så ett för mig okänt antal barnbarn. Hur många de egentligen är kan jag inte svara på för jag har nog aldrig sett alla samlade på samma gång men att det är minst 7-8 vuxna och som sagt ett okänt antal barn är helt klart. De kom flyttande under helgen och jag har definitivt aldrig, aldrig sett så mycket prylar hos en campande familj på någon campingplats tidigare. Det var ett antal olika tält med olika funktioner, två kökstält, ett litet sovtält för en del av barnen, ett jättetält med tre sovrum och ett stort ”partytält” med väggar, som används som matrum och kombinerat allrum/TV-rum, ett stort antal sängar och dynor, cyklar, bord och stolar och en typ mindre blomsteraffär med olika blommor och växter. Det är en glad och typiskt spansk familj med normala spanska tider vilket innebär middag vi nio-tiotiden och sänggående efter midnatt. Att de också är typiskt spanska i sin ordväxling innebär en hel del decibel, så vår dövhet, Runes och min, är egentligen ingen nackdel

...på plats med flaggan i topp...!!!!

..sedan ett par dagar på camping Lo Monte. Det känns toppen att vara här igen, känns nästan som om vi kommit hem, dessutom har jag nu internet igen och med det möjlighet till kontakt med ”yttervärlden”. Vi har inte kommit helt på plats eftersom den bokade platsen inte var ”inflyttningsklar” när vi anlände. Vi kom nämligen ett antal dagar för tidigt, beräknad ankomst och bokningsstart är först på lördag den 1:a september. Vi fick i alla fall omgående en tillfällig plats men inflyttning på ordinarie tomt blir i morgon, ska bli skönt att få ställa i ordning och börja bo in sig.
Våra reskompisar, Yvonne och Gunnar kommer antagligen hit i morgon, de gjorde ett stopp på en camping i södra Frankrike och ytterligare en paus på Edens camping i Peniscola, vår ”gamla” boplats här i Spanien. Resan hit har väl egentligen gått problemfritt men en sak är säker med ett ekipage som är i stort sett 15 meter vågar men inte avvika från de stora vägarna. Att åka för att söka en camping som kanske ligger lite avsides och som inte garanterat har plats för större vagnar eller husbilar, eller som är fullbelagd, är inget äventyr som jag är villig att ge mig in på, så det fick bli tradarparkeringar för vår del, de fungerade alldeles utmärkt. I övrigt gick det precis som jag trodde, ju närmare vi kom resans mål ju längre körsträckor blev det, så när vi passerade Peniscola där vi planerade att stanna blev det bara ”värdshus förbi”, dels var klockan så lite och dessutom var det bra körväder. Vi beslutade att i alla fall köra åtminstone 20 mil till alltså ungefär halva sträckan mellan Peniscola och camping Lo Monte.
Vid sjutiden var vi så framme i Pilar de la Horadada och camping Lo Monte, naturligtvis körde vi ända hit och naturligtvis var vi båda medvetna om att det skulle bli så trots vad vi försökte lura varandra med när det gällde dagsetappen.
Jag är i alla fall glad att vi beslutade att köra ända hit för det var faktiskt så att den dagen var det rätt molnigt och även en del regn på förmiddagen och dagen men ju längre söderut vi kom ju soligare och varmare blev det. Dagarna efter har varit mycket varma och soliga även längre norrut. Det har tydligen inte regnat nämnvärd här de senaste fyra månaderna, men nu på fredag var det lovat en ordentlig rotblöta men det verkar också ”skita” sig, rotblötan har krympt till ca 0,3 mm under dygnet. När det regnade i den mängden i Bodbysund i sommar så kallade vi nog de dagarna som regnfria.

…Reinfeldt själv uttalat sig om festandet inom olika förvaltningar, och naturligtvis är det inget att bry sig om. Enligt stadsministern handlar det bara om några enstaka fall. Men allt eftersom det publiceras nya granskningar så ökar de enstaka fallen i antal och naturligtvis även kostnaderna.
Att de ”enstaka fallen” tillsammans med helt vansinniga satsningar på projekt som inte följs upp eller som kanske inte ens har genomförts tillsammans med PR och reklam som inte heller gett något eller inte ens kommit så långt att det används i det syfte som det var meningen till utan direkt lades på is eller i papperskorgen men som naturligtvis kostat oss skattebetalare flera hundra miljoner, anser tydligen Reinfeldt inte är något att bry sig om.
Vad som verkligen stör mig är att den reklambyrå som har inhöstat stora summor, det handlar om miljonbelopp, har nära anknytning till en som sitter på hög post i regeringen, naturligtvis så ser de inblandade inget underligt i det. Jag måste säga att korruptionen i våra sydliga länder som vi  förfasat oss över och även skrattat åt och raljerat om verkar vi inte längre behöva söka i dessa länder.