Ainas blogg

…snart varit hemma i en hel vecka, på fredag noga räknat och växthuset är åtgärdat, alltså glaset ihop plockat och uppsamlat i skottkärran och 8 hinkar, aluminiumramen isärtagen men vi har inte hunnit köra bort det ännu, tänker samla ihop ytterligare skrot som ska med till soptippen, när vi nu har tillgång till en släp. Jag har också börjat den stora saneringen i mina garderober, det är otroligt vad man sparar och det absolut dummaste är att mycket av det som bara hänger där gör det för att jag, när det begav sig, ansåg att jag var för gammal för att ha den typer av kläder och vad jag vet så har jag inte blivit yngre. Tre stora kassar, Coops stora papperskassar, blev det i första omgången till Myrorna och mer, mycket mer lär det bli.

I dag har jag ”gjort stan” enligt gamla vanor tillsammans med min arbetskamrat Gunnel, alla de gamla ställena fick ett besök, nja inte riktigt, lunchen intog vi på ett nytt ställe och jag kan väl säga att några fler besök behöver vi inte göra där utan vi återgår nog till det gamla. I de gamla ställena ingår Coop forum och en mjukglass som avslutning på dagen, så även i dag. På Coop använder jag mig av självscanning vilket gör att jag inte behöver stå i kö i någon kassa utan jag betalar med mitt medmera kort i en terminal. Nu hade de gjort om den under den tid jag varit borta men allt gick trots det bra ända tills mitt köp skulle slutgiltigt bekräftas, då blev det totalt stillestånd, det hände ingenting, på skärmen stod bara den vanliga informationen tyckte jag, men i kortläsaren stod ingen vidare upplysning, så där stor jag. Jag började skåda skärmen lite mer noggrant och visst där stod en massa ny information som jag inte kunde påminna mig stått tidigare, alltså innan jag åkte bort, bl. a. en där det stod tryck för att bekräfta. Herre gud tänkte jag, det kan väl inte vara meningen att jag ska trycka på skärmen, men eftersom det inte hände något vidare beslutade jag mig för att testa. Vill påstå att jag kände mig som Stig-Helmer i filmen Sällskapsresan när han höll upp glaset och trodde att det skulle komma dricka från taket när han tryckte. Nu var det faktiskt så man skulle göra och köpet blev vederbörligt bekräftat och avslutat.

….Sverige, och Svarttjärn. Vi har nu varit hemma en hel helg, en helg som inte började så lovande, redan första natten snöade det så att marken blev vit, men någon högre makt måste ha tyckt liksom jag att nu är tiden ur led, så med solen hjälp försvann snön tidigt på förmiddagen och efter det försöket har kung Bore hållit sig borta. Fortsättningen av helgen har varit solig och ganska varm åtminstone dagtid och i dag på morgonen, redan vid halv sju tiden var det…PLUS 13 grader, inte illa alls och naturligtvis skiner solen som den bör. 

När man har varit borta sedan före jul så lovar jag att det finns en hel del att ta i tu med. Redan vid entrén på bron möttes vi av det första som behövde en akut insatts, där stod nämligen herr och fru Snögubbe ett, när tiden är rätt, lysande ca 60 cm högt par, tack och lov så var de i alla fall mörklagda nu, så var också de julstjärnor och adventsstakar som stod i fönstren inne, men fullt synliga var de i alla fall för förbipasserande. Vad som fortfarande var ”lysande” var den slingan med istappar som hänger runt bron och altanen och dessutom den ljusramp som ligger under taket i husets hela längd. Allt detta ”glitter” är nu mörklagt och ordningen vad det gäller årstidsbunden dekoration förpassat dit det hör hemma.

Helgen har också inneburit en del städning av husbilen, i första hand garaget som fick ta emot de saker som vi lyckats få in i husbilen vi bytte in. Det är förunderligt att det kunde rymmas så otroligt mycket, i en bil som inte rymmer någonting av det som vi absolut behöver. Jag kan bara konstatera att antingen behöver vi mycket mer än vi tror eller också är det fel i prioriteringen, det senare verkar troligast. Vi har också börjat kolla, kasta och elda upp skrot och skräp som vi bara stoppat in i uthuset med förklaringen att det kan vara bra att hitta senare, kanske vill barn eller barnbarn ha något av det, vilket naturligtvis är uteslutet, varför skulle de vilja ha det vi för länge sedan har ansett som värdelöst, nej sanningen är nog den att det var lättare att stoppa in det där så slapp man göra nåt mer arbetskrävande med skrotet.

När vi åkte hade jag ett växthus, som i och för sig tarvade en hel del upprensning, vilket det fortfarande gör men av ett annat slag, det har nämligen behagat ”säcka ihop” i vinter under snötyngden. Jag lovar att ett växthus innehåller en hel del glas även om rutorna är hela men i det skick som det nu är så är glasbitarna tusentals i olika storlekar och dessutom spridda på ett ganska stort område. Dagen kommer att ägnas åt att plocka glas innan någon skär tårna av sig, vi hoppas ju på en kommande barfotatid och jag har ju barnbarn och grannen har hundar.

Det är bara att konstatera att tillbaks i verkligheten är vi och att verkligheten är sig lik…..egentligen är det nog inte så dumt när jag tänker efter för det innebär att jag uppskattar tiden där emellan än mer…att kunna välja mellan verklighet eller någon form av drömtillvaro, att själv kunna bestämma när och var, det är inte illa.

…landat hemma i Svarttjärn igen, svårt att säja vad jag egentligen känner. Jag kan väl inte påstå att vädret är särskilt välkomnande, regn och kyla och fortfarande en del snö i bakland, långt ifrån den vår vi hade i Spanien och Frankrike, eller som i Moseldalen, rent högsommarväder. Inte är det underligt om man överväger att vända om tillbaks när det snöar ordentliga ”lapphandskar” i södra delen av Sverige och regnar och är svinkallt i norra delen. Men nu är vi som sagt hemma igen och kommer att så förbli åtminstone 4-5 månader. Under tre av dessa månader kommer jag att arbeta en del och dessutom har vi en del andra saker att ta i tu med innan vi kan vända söder ut igen.

Som vanligt så är det en del akuta saker när man kommer hem, som t ex ska bilen tömmas och städas, även om vi bara haft denna bil ett mycket kort tag så behöver den röjas upp i, alla kläder ska in och tvättas, första maskinen är redan klar och hängd, men massor återstår att göra innan det är fixat klart med bilen, så man kan börja fylla den igen, rent otroligt vad prylar man kan plocka med sig och, måste jag erkänna, mycket av det helt i onödan men som, när man står där med grejen, får hänga med förklaringen ”den kan vara bra att ha-grej”. Naturligtvis är den inte det för har jag aldrig behövt den på flera år hemma så kommer jag inte att behöva den nu heller. Sen är det kläderna, varför tar jag med så mycket trots att jag av erfarenhet vet att jag inte kommer att använda vissa plagg, jag har aldrig gillat dom här hemma så att de ska bli mina älsklingsplagg när jag är ute med husbilen är väl mindre troligt, nej det blir de man redan gillar som man kommer att använda och man har ju alla möjligheter att tvätta även i en husbil. Nu har vi visserligen både större garage och betydligt mer lastkapacitet i den ”nya” bilen men det innebär inte att jag behöver mer kläder, nej nu ska planeringen på det som bli med att göras i god tid och sedan är det bara att vara strukturerad och fokuserad på det verkliga behovet. En optimistisk tanke, och tro det den som vill, tyvärr känner jag mig själv allt för väl, jag och mitt ”kan vara bra att ha-tänk”. Tack och lov så har jag den här gången betydligt längre tid på mig innan det bär iväg så jag hinner nog både ta med och förkasta, i höstas hämtade vi den bil vi skulle ha den 17 november och 10-11 dagar efter det var vi på väg, och dessutom arbetade jag vissa av de nätterna så tiden blev minst sagt knapp och stressig, till råga på allt började det snöa ”nåt så in i norden” så det var nog jobb att bara hålla snön borta från bron och dessutom försöka skotta runt husbilen så att vi så snart det blev uppehåll skulle kunna ta oss iväg. Visserligen ska jag jobba även i sommar men det är definitivt slut med det den 22 augusti så det bör bli ganska god tid för den slutliga planeringen och bilen har vi dessutom haft hela tiden och jag kan bara inte tro att det ska vara full vinter redan i september, men osvuret är bäst.

Så här såg det alltså ut då i november....den dag vi hade planerat att åka....

Här är vår nya "vinterbostad" under sommarliknade förhållanden hoppas jag.

…tillbaks i Sverige, minusgrader och tätt, tätt snöfall, modell lapphandskar, eller i bästa fall bara hagel. Det är vad vi upplevde i trakterna runt Linköping och Mantorp där vi stannade på Östgöta camping under ett par dagar, dels för att hälsa på Runes dotter med familj i Linköping och dels för att kolla en husbil som vi har spanat in redan under vår tid i Spanien.  Resultatet av kollen är att vi numera åker Bürstner  I 821, och jag kan väl inte säga att det känns fel på något vis, betydligt mer yta att röra sig på och dessutom ett ordentligt stort garage att packa de drygt 1100 kg vi får lasta. Även om lastkapaciteten är rätt ok tror jag inte att det blir några bekymmer att fylla kvoten. Med tanke på att vi åkte nästan i panik när vi åkte i slutet av november och tyckte att vi inte hunnit få med det vi behövt och när vi nu har tömt och flyttat över det vi ändå hade med till den nya bilen kan jag bara konstatera att, herre gud, vad man kan få med mycket utan att ens ha fått med bråkdelen av vad man egentligen tror sig behöva, så 1100 kg blir inga problem att ordna.

För närvarande står vi på en campingplats med möjlighet till uppkoppling och ström, utanför Sundsvall, där hamnade vi efter en heldag på bl. a IKEA för de obligatoriska köttbullarna med mos till en kostnad av 16 kronor/person. Även IKEA i Linköping fick ett besök för intag av den nyss nämnda obligatoriska meny. Vi har testat även Ullared och deras utbud av mat, Rune åt, just det, köttbullar dock inte mos utan kokt potatis, inte alls i klass med IKEAS, eftersom både köttbullar och potatis bara halvvarma, själv åt jag lax och den var väl rätt ok, men IKEA tog nog hem slutsegern i alla fall, både som restaurang och som varuhus. Nu har jag alltså gjort mitt första besök på Gekås i Ullared och jag tror inte att jag behöver göra om det i brådrasket, går nog lika bra med Ö&B eller Rusta som vi för övrigt har hemma i Skellefteå.

I morgon fortsätter vi och räknar med att landa i Skellefteå eller närmare bestämt i Svarttjärn efter ett stopp i Umeå för att besöka Runes andra dotter med familj, kanske hinner vi även med ett snabbstopp hos min bror och svägerska i Umeå.

…naturligtvis inte, vi är fortfarande kvar på ställplatsen vid Bengt i Örkelljunga, Ullared får klara sig utan mitt besök ända till i morgon. Dagen har vi i stort bara utnyttjat till att slappa och gå runt och titta på nya dyra bilar, Carthago, Adria och Knaust i första hand, vi har också provsuttit en hel del begagnade bilar av skilda märken men inte hittat den ultimata bilen enligt vårt önskemål. Visst har vi sett och kollat en hel del bra bilar men det har alltid varit något som felats, t.ex bra bil men liten kyl eller inget garage att tala om och det som gör en mest besviken bra bil i alla delar men ingen lastkapacitet, varför ett stort och mycket rymligt garagen när man bara får lasta ca 3-400 kg och det mesta är redan utnyttjat till extrautrustning. Många bilar finns det här, flott är lokalen med gott kaffe som de bjuder på, en förträfflig ställplats men ytterst överkomligt pris och dessutom trevlig personal så stället är väl värd ett besök.

Vi kan konstatera att världen inte är så stor egentligen, eftersom vi blev kvar här en dag längre än tänkt träffade vi i kväll Rolle och Lena som vi hade kontakt med på Edens camping. De hade också blivit en dag försenade på grund av blåst och regn när de skulle åka, vi startade alltså ca en vecka före de och vi hade ingen aning om att de skulle landa här och lika lite hade vi planerat att åka här förbi, en ren tillfällighet men en trevlig sådan i alla fall.

I kväll ser vi för första gången på fem månader svensk TV, bl. a svenska nyheter med väderprognosen, och den kan verkligen få en att vilja återvända till värmen, inte ser det så roligt, byar av regn och snö upp mot våra trakter, nu är det förhoppningsvis bara i fjälltrakterna som det blir snö, men kallt lär det bli och regn.

Ska bli intressant att se om morgondagens planering håller och om vi kommer att ”förgylla” Ullared, har hört ”från vanligtvis välunderrättade källor” att plastpåsar kan man köpa till fyndpris där, nu är jag dessvärre mer intresserad av snygga plastglas än plastpåsar.

Slånbärsbuske...???

…inte som vi planerat. Inte blev det övernattning i Danmark som vi planerat och inte kommer jag  heller att träffa Amanda i morgon som vi hade bestämt. Nej, nu står vi i stället hos Bengt i Örkelljunga efter att ha hunnit allt som vi kulle göra under två dagar, proviantering av både gas och annat som man vanligen provianterar i norra Tyskland, även om jag efter att ha sett mångas proviantbehov måste säga att det vi handlade mer kan räknas som ”smågodis” i relation till vad de ”bunkrade”. Vi han även med ett besök på ett campingvaruhus i Burg och gjorde en del inköp för kommande bruk och även ett besök på Lidl för inhandling av mer akuta behov. Efter shoppingrundorna och lunch styrde vi mot Puttgarden för att ta färjan över till Danmark. Vi kom till färjan i perfekt tid så det var i princip bara att åka ombord. Danmark var precis lika vårgrönt och blommande som norra Tyskland men eftersom vi kom så tidigt och Danmark inte är något särskilt stort land beslöt vi att åka ända till Malmö, eventuellt ända till Flyinge om Amanda var ledig och hade tid att träffa oss redan i eftermiddag. Visst hade hon det så vi fiskade upp henne vid internatet på Flyinge och åkte till en pizzeria som hon rekommenderade, åt en pizza och

...Äppelträd...är tämligen säker...

 umgicks en stund med henne innan vi drog vidare hit. Shoppingförmiddag och lunch i Nordtyskland, kaffe och en macka i Danmark och middag med äldsta barnbarnet i södra Sverige och nu kvällskaffe i Örkelljunga, känns som en effektivt utnyttjad dag. Hela dagens etapp har varit ”kantat” av vad jat tyckte såg ut som äppelträd bl a och dessutom en buske med intensivt vita blommor, något mindre i storlek än äppelblommorna men som satt tätt, tätt på grenarna så busken såg helt vit ut. När vi stannade i Danmark fick jag tillfälle att ta kort på dessa träd och buskar, och jag vidhåller att det är äppelträd, låt vara någon form av vildapel men i alla fall äppelträd.  Busken skulle jag kunna tänka mig är sIånbärsbuske, det är i alla fall inget som  jag sett kanta vägarna i Skellefteå.

I morgon blir det en förmiddag här för att frossa i alla nya dyra husbilar som vi naturligtvis inte har tillräckligt stor börs för att ens höra priset på, men det kostar inget att titta och ljuga lite för sig själv när man intalar sig att man inte ens vill ha någon av dessa husbilar. På eftermiddagen

...hur mycket och hur vackert som helst....tycker jag....

 fortsätter vi resan mot norr men bara till Ullared för att spendera timmar på nästa shoppingställe. Troligen åker man därifrån med en del prylar som man naturligtvis inte behöver men som man åtminstone förhoppningsvis har tillräckligt stor börs för. Vi får se om den planeringen håller eller om vi hamnar på närmaste Ikea för att äta köttbullar och köpa värmeljus och servetter.

..och hur stora som helst...det här var ett litet träd.

Våren i Wieldhausen...

…på väg mot norr och betydligt mindre sommarlikt väder antar jag. Redan vid halv niotiden lämnade vi Wintrich i morgonsolen och drog iväg mot norr. Vi hade planerat att köra ca 45 mil till en plats som heter Wildeshausen och en ställplats som Rune känner till sedan tidigare. Resan gick utan några egentliga problem, och trafiken var under förmiddagstimmarna gles men tätnade betydligt på motorvägen och ju längre det led på dagen. Vid ett tillfälle blev vi sinkade på grund av en trafikolycka men vad jag kan förstå med bara en bil inblandad och dessutom såg den inte speciellt illa tilltygad ut. Trots att vi kört rätt många mil genom Europa har vi inte sett någon allvarligare olycka vad vi vet och det gäller även för nerresan. Visst såg vi att det hänt en del antagligen mindre allvarliga olyckor men vi har aldrig varit i närheten när själva olyckan skett, det närmaste vi varit är nog när vi såg en utbrunnen husbil där brandpersonal och polis var kvar på platsen.

Resan i dag har alltså gott utmärkt, dels för att Rune har kört i dessa trakter tidigare och dels för att vi tre ”tanter” inte har behövt

...i norra Tyskland...

 ifrågasätta varandras vägval så mycket, förutom då Runes ”tant” och då menar jag inte mig själv, utan damen i hans GPS som tydligen ansåg att om vi sett de flesta småbyar vi passerade i Frankrike så borde vi göra det även här i Tyskland. Nu blev hon nerröstad och efter lite ”påtryckning” av Rune så gav hon upp och sa inget mer om att ta av från motorvägen så snart vi passerade ett samhälle.

Nu står vi i alla fall på ställplatsen i Wildeshausen. Det är ganska kul för i Wintrich där det åtminstone var minst 90 husbilar, troligen betydligt mer på lördagskväll, var vi bara två svenska bilar men här är vi tre svenska ekipage av 16, och alla kommer vi från Spanien och är på väg hem. Ett ekipage är från Bohuslän och det andra från Gottland så de har inte allt för lång väg hem.

Efter maten tog vi en promenad på samhället och det är bara att konstatera att nog har våren hunnit långt här, bl. a blommar kastanjerna här, och vilka kastanjer sedan, det är de absolut största kastanjer jag någonsin

...bjuder på blommande Rhododendron och Azaleor....

 sett. Kan också konstatera att vad vi har sett så lägger man ner mycket arbete på sina trädgårdar i Tyskland, men det är klart, vädret är ju betydligt gynnsammare än i norra Sverige.

...och de absolut största kastanjeträd jag någonsin sett.

Bedövande vackra är dessa träd

….i denna underbara bys, tydligen traditionella stil, att skriftligen förmedla den information man vill borde jag skriva på det sätt och med den typ av stil de använder, men eftersom det är en aning svårläst så får det bli med den mer vanliga stilen.

Vi kom alltså hit på torsdag mitt på dagen och vi blev kvar, nu måste jag erkänna att det faktiskt var tänkt så men att vi också var beredda att dra vidare om stället inte var vad vi önskade. Men som ni förstår så var även detta ställe helt i min smak, en lagom stor by med en samlad kärna runt kyrkan, byn ger en ministadskänsla. Jag har börjat fundera över mig själv, är det något galet med mig eftersom jag faller pladask för de flesta ställen vi stannat på, förutsatt att samhället är relativt litet och helst nära vatten. Den ställplats vi står på ligger kloss till Moselfloden, det ger mig och inte minst Rune, ett himla jobb med att plåta alla dessa pråmar som trafikerar floden. Jag kan inte säga att de för en sekund påminner om de pråmar jag tänker på och som drogs på Skellefteälven av bogserare i min barndom, de pråmarna var av trä fyrkantiga och lastade med massa eller sågat virke. De så kallade pråmar jag ser på moselfloden går för egen maskin, är ca 100-170 m långa och är i de flesta fall bostaden för en eller flera familjer, åtminstone under stora delar av året. Dessutom är lastkapaciteten minst sagt tilltagen ofta mellan 2500-6000 t beroende på längden. Där vi står i Wintrich finns en sluss vilket gör att det naturligtvis blir än mer att kolla och fota.

Här går det mesta i vårens tecken..blommor...grönt...grönt och grönt

Om själva samhället finns mycket att säga egentligen men det får räcka med att säga att det är ett mycket välskött, välrenoverat i sin ursprungsstil och nu i påsk, påskpyntat och i ordets rätta bemärkelse i full vårblom. Ställplatsen vi står på vill jag nog kalla näst intill en camping, mycket vackert belägen vid floden som jag sa, ström, vatten, toa och dusch, naturligtvis också tömningsmöjligheter av kemtoa och gråvatten. Skulle inte ha något emot att stå kvar här en längre tid men vi måste dra vidare i morgon.

Ska jag säga något om vädret, ja under den senaste månaden, alltså april, har det varit sol var eviga dag men faktiskt kom det några droppar i går kväll vid tiotiden men inte mer än att det upphört innan vi hunnit stänga takluckorna dessutom sa han Tor ett par väl valda ord och blixtra de ett par gånger men inte ens han orkade med några större utbrott i den värme vi har, vad säger ni om gradtal ca 25-28 i skuggan och mellan 43-48 i solen och nästan ingen vind, till och med jag har suttit i skuggan under de absolut varmaste timmarna naturligtvis.

"Pråm"???? Ja inte på Skellefteälven i alla fall.

Frankrike bestod av enorma gula rapsfält, små byar med imponerande kyrkor.

…mitten av ett land genom det andra och in i det tredje. Nu är det väl inte riktigt som det låter, eller det är det, men om landet vi passerade är Luxemburg så blir det betydligt mindre imponerande. Vi startade alltså en bit norr om Nevers och står nu en bit in i Tyskland, i Trier i Moseldalen. Denna gång står vi på en ställplats men kan nog kalla det ett mellanting mellan camping och ställplats. Platsen ligger vid floden och på ställplatsen finns både möjlighet till el, toa, dusch, naturligtvis mot betalning,   möjlighet till tömning av både gråvatten och toa ingår givetvis i övernattningen. I dag har vi tanter inte varit lika oeniga om vägen vilket har underlättat en hel del för vår chaufför, Rune. Så enkelt det är när han inte behöver samordna informationen från tre oeniga tanter.

Vi blir troligen kvar här över påsken men inte nödvändigtvis just här utan det blir nog att göra mycket korta dagsetapper upp genom Moseldalen. Just nu måste det vara en värmebölja här för det är ordentligt varmt så

De blommade näst intill hysterisk dessa buskar/träd......

 nu kl 21.30 har vi fortfarande 17 grader varmt. När vi åkte från Spanien så var det vad jag vill kalla svensk sommar och det har vi faktiskt fortfarande, det blommar så intensivt, både fruktträd och prydnadsträd, vet inte vad de heter men de är bedövande vackra, dessutom har jag för första gången sett blommande tulpanträd. Syrenerna och olika sorters spireor blommar naturligtvis också. Vad som slagit oss när vi kört genom Frankrike är att landet har klätt sig i gult och grönt och om det då beror på den stundande påskhelgen låter jag vara osagt, men klart är att jag aldrig tidigare sett så enorma knallgula rapsfält och däremellan fält med troligen någon form av säd men som i nuläge var djupgrön, (vet inte om den benämningen finns på grönt, men nu finns det i alla fall).

...dessutom är de nästan bedövande vackra...vad de heter...ingen aning.

Borgen i Morella i strålkastarljus

…vart på väg i tre dagar. Vi står i natt på en camping som heter Andreys en bit söder om Auxerre. Första natten stod vi på ställplats i Morella dit vi kom i så god tid att vi han se den lilla staden och borgen högst upp. Ställplatsen ligger en bit från staden men både borgen och staden var helt synliga och på kvällen upplysta, en mycket vacker utsikt kan jag intyga även om man efter drygt fyra månader i Peniscola med borgen om gamla stan där är rätt bortskämd. Personligen tyckte jag nog att borgen i morgonljuset, innan solen belyste den, såg betydligt mäktigare och svåråtkomlig ut. Vi startade från Morella tidigt på morgonen och åkte till San Sebastian, vi hade turen att få en plats på ställplatsen i stan, himla tur att vi kom så pass tidigt, det fanns bara ett par platser kvar när vi kom och fullt blev det inom en halvtimma. Det blev en långtur på stan som är en blandning av både nytt och gammalt, i huvudsak gammalt i stadskärnan, dessutom har den en suverän sandstrand som är både lång och bred. Den stad jag spontant tänker på är Rio de Janeiro, även om jag aldrig varit där men av de bilder och den beskrivning man fått så tänker jag mig den så här ungefär åtminstone på strand och strandpromenad, dessutom har

Resultatet av en "sjuk" diktators order till en annan "sjuk" människar som ser till att ordern utförs.

 stan även en kristusbild som står på en hög klippa en bit ut i vattnet. Naturligtvis körde vi galet när vi skulle därifrån. Rune har det inte lätt, tre kärringar som inte är överens om vilken väg vi ska ta, jag och de två tanterna i GPS:en. Vi kom ut så småningom och drog vidare till Frankrike och Bayonne och nu var vi tanter absolut inte överens, bl. a hamnade vi i rena gettot efter att ha följt min GPS och de förslag den gav. Vet inte vem som var mer förvånad, invånarna detta kvarter när de såg en husbil komma skuttande på den dåliga och smala gatan eller jag när jag förstod att jag faktiskt var ”skiträdd” att måsta stanna där av någon anledning. Nu gick det bra och h vi kom ut ur staden och drog vidare. Vissa problem även i nästa stad Bordeaux, även denna gång var tanterna vållande till problemet men Rune tog så småningom kommandot och vi kom ut ur staden och vidare mot dagsetappens slutmål som var Oradour-sur-Glane och ställplatsen där. I dag har vi varit och gått i den brända staden där tyskarna under krigets slutskede dödade drygt 600 civila män, kvinnor och barn, vilket var alla invånare i staden som fanns där vid det tillfället, kvinnor och barn föstes ihop i kyrkan och sköt där troligen tillsammans med prästen och männen sköts en och en eller samlades i mindre grupper på en del platser och sköts därefter brändes staden ner. Det var en stark upplevelse att gå genom staden och se brända barnvagnar, bilar och andra föremål som fanns i ett vanligt hem eller affär. Allt är bevarat precis som det hittades. Vad man inte kan förstå efter att ha sett och läst om detta är att man kan prata om mördarvargar och andra djur, som sägs döda för”nöjes” skull, men betänk de är vad vi kallar ”oskäliga” djur och gör vissa saker av ren instinkt medan vi kallar oss människor och skryter mede både intelligens, tankeförmåga och empati, var fans det då och var finns den överhuvudtaget i vissa stunder.

Därifrån åkte vi alltså hit även om det inte var tänkt så, Nevers var den tänkta platsen i natt men dit kom vi men ställplatsen kunde vi inte hitta, det var ytterst dåligt skyltat så vi åkte hit eftersom vi visste att det fans en camping här som hade uppkoppling och dessutom gratis. Den var väl inte heller så lätt att hitta men betydligt bättre med skyltningen var det i alla fall.