Ainas blogg

..flera dagar och den så kallade regeringen har inte lyckats göra mig lika upprörd igen, nu kan det i och för sig bero på att jag har resignerat …åtminstone för närvarande, men ilskan och frustrationerna ligger troligen latent och kan välla upp igen. Nej nu ska jag bara koncentrera mig på det ljuva livet som jetsetare, men utan jet, utan bara en jämn, jämn rörelse fram till jul som bl. a innebär en lugn promenad till boulebanan, en eller ett par gånger per dag.
Vi har ju haft besök här nere av våra vänner från Byske uppe i Skellefteå men tyvärr åker de hem nu på söndag, vilket blev en överraskning för mig eftersom det var något jag lyckats förtränga. Jag kollade väder och vind för kommande veckor fram till jul och gjorde upp planer på ställen vi kunde åka till beroende på väder. Den ballongen punkterades när Gunilla gjorde mig uppmärksam på att de faktiskt skulle åka hem nu på söndag, man har man trevligt vill man naturligtvis inte se ett slut och dessutom har jag svårt att ta in att man kan tänka sig åka hem till snö och kyla, nej jag fryser alldeles tillräckligt här, så vad det gäller den biten är jag 100 % -igt spanjorska.
Jag har också fått information om att det kommer att bli två, som man nog kan kalla, internationella tävlingar här på campingen före jul. Den första tävlingen går av stapeln i helgen, det är den årligen återkommande tävlingen i boule, Nordiska länder mot övriga Europa. Norden representeras av….Rune och jag!!!! Var är ni alla hjältar från norr? Varför träder ni inte fram som i fornstora dar? Nu tycker jag att det trots det kommer att bli roligt men resultatet kommer troligen inte att redovisas här, om det inte mot all förmodan sker ett under.
Den andra tävlingen sker dagarna före jul och då handlar det om att en domargrupp skall gå runt på campingen och bedöma julpyntningen för att sedan kora en vinnare. Jag har aldrig varit speciellt glad i blinkande och färgglada lampor och bollar men jag måste erkänna att jag dragits med i hysterin, åtminstone till en viss del, för visst har vi nu både blinkande och färgglada bollar och lampor förutom mitt snögubbepar och julstjärna. Vi har till och med klistrat upp en glad och blinkande tomte inne i förtältet på ”fyrkantens” vägg. Men vi ligger långt efter de som verkligen satsat på blinkande julutsmyckningar, julgranar och klättrande tomtar i olika storlekar.

..rusar tiden iväg för oss. Jag tycker att det bara är frågan om veckor sedan vi kom i slutet av september och nu är det snart jul…vart tar tiden egentligen vägen? Är det så att ju äldre man blir ju fortare går den, för som barn ansåg jag att det var på tok för långt mellan jularna, födelsedagarna och sommarloven.
Men tydligen är även den biten olika eller är det så att om man kategoriskt vägrar inse att man är vuxen och därför inte heller tar, som man kan förvänta sig, en vuxens ansvar så kan man få bli kvar i lekskolan, och därtill lyfta en fet lön. Detta talade ingen om för mig i min barndom men vissa har tydligen fått den informationen och då, mina vänner, kan man uppenbarligen hamnar i regeringen. Numera måste jag tyvärr säga att regeringen mer och mer liknar en lekskola där man tycker och tänker lika som bästisarna tycker, oberoende om det egentligen är bra för min skola, och dessutom finns där ett antal lekskolekompisar som egentligen inte riktigt är accepterade och som alltid håller med den vars förslag till lekar ligger närmast deras intresse, eller också har någon i en grupp retat och förargat någon i den gruppen, ja då håller man bums med den andra gruppen. Alltså om grupp ett vill ha vaniljsås på pajen och grupp två vill ha grädde så kommer den inte fullt accepterade guppen som själva vill ha glass att hålla med vaniljsåsgruppen, eftersom glass och vaniljsås är det som är mest lika, men det innebär inte att de vid nästa valsituation kommer att hålla med den gruppen…. nä, nä så enkelt är det inte för då kan de plötsligt sätta sig på tvären och meddela vi kommer inte att vara med på några av de föreslagna lekarna varvid det inte blir några lekar alls utan alla går in och surar.
Jag tycker, och vad jag hör och förstår gäller det också många med mig, att det är så vår svenska regering i nuläge agerar, att de faktiskt är valda för att representera sina väljare och jobba för Sveriges bästa verkar inte vara relevant längre. Nu visar representanterna för de olika partierna upp ett mycket egoistiskt beteende som man möjligen kan acceptera när man hittar det hos barn men inte bland s.k. väl fungerande vuxna, och absolut inte bland de som man har valt att ge sitt förtroende till i en så viktig sak som att jobba för att föra Sverige framåt. Under min aktiva tid inom yrkeslivet var det viktigt att samarbeta för att nå de mål som var uppsatta, visst kunde det ibland vara så att man hade andra idéer om hur man skulle nå målen men man insåg att för att nå dessa mål var man tvungen att samarbeta. Utvärdering och eventuell revidering av tillvägagångssätt fick man göra vid uppnådda delmål. Men det är klart att eftersom det bland partitopparna finns de som aldrig varit i närheten av det verkliga arbetslivet utan mer eller mindre har formats inom partiet och från rätt tidig ålder troligen klivit fram som normgivande i gruppen. Det troliga är väl att det inneburit att samarbetet mellan gruppen och denna person mer eller mindre har legat i gruppens ansvar att följa och stötta sin ledare.
Men visst är det dags  att vakna upp nu och försöka se förbi sin egna egoism och narcissism och så långt det behövs gemensamt jobba för Sverige.

..en dag som i min agenda är helt blank, visserligen har jag ingen agenda men dagen är lika fullt blank, ingen boule, ingen tvätt, det gjorde jag i går mellan boulespelen, ingen städning eller åtminstone bara viss städning, inte ens någon matlagning som tar tid finns på programmet, eftersom jag kommer att kalla denna dag för torsdag i mathänseende och då serveras det enligt tradition ärtsoppa och den kokade jag i fredags, så vad ska man då hitta på? Boule blir det alltså inte, det nationella laget spelar först på tisdag och Europaligan har spelledigt på söndagarna, långpromenad då? Ja visserligen är vädret optimalt för den aktiviteten, sol och lagom varmt men min vänstra höft är inte riktigt med på alltför långa utflykter till fots, ja den är naturligtvis med men efter ett tag under smärtsamma protester så det får jag avstå, måste försöka få den delen av min lekamen ”fit for fight” innan våra vänner, Gunilla och Tommy, kommer i slutet av denna månad. Då kan det bli långa promenader om jag hänger med när de är ute på cachingjakt, skattjakt med hjälp av GPS . Det är en rätt kul skattjakt men skatten man eventuellt hittar är väl inte ekonomisk givande men man får en himla massa mil i benen och det kan om man vill och har tur innebära en viss vinst även på ekonomin om det förbättrar eller håller hälsan på en hyfsad nivå utan läkarbesök och mediciner… se där nu fick sjuksköterskan i mig komma med pekpinnen.

Men i dag är det alltså den 16 november, i början av en lång vinter i Skellefteå uppe i norra Sverige varifrån vi emigrerat ner till Fågelfors i Småland, där det troligen fortfarande är senhöst. Nu befinner vi oss ju inte där heller utan i Torre de la Horadada i Spanien med mer sommarlika dagar, jag har kommit på att jag kallar nog alla dagar, veckor och månader för sommar när jag är här, vilket innebär att allt eftersom det blir svalare här så flyttar jag mina sommarassociationer norr ut i Sverige, så när det är vad spanjorerna kallar vinter här liknar jag det med sommar i norra delen av Sverige, dessutom sommar utan mygg, det ni inte helt fel.

16 november, bara 38 dagar kvar till julafton. På fjorton dagar ska vi hämta våra vänner på flyget i Alicante, de blir kvar här i fjortondagar, två veckor som kommer att gå med jetfart, vilket innebär att det bara är tio dagar kvar till jul när de åker och bara ytterligare en vecka senare ett nytt år….igen. Det har ju just sjunkit in att det är 2014, jag mins ju fortfarande förra nyåret, trots att jag har dåligt minne, vilket måste innebära att ….ja va då? Definitivt inte att tiden mellan har varit så enahanda att nyåret var det enda avvikande och därför finns kvar i mitt minne, nej absolut inte, det har hänt stora saker i världen även om de som vanligt i regel varit av negativ karaktär, och rätt så omfattande positiva förändringar i min lilla värld, så att säga att det varit enahanda är helt fel. Nej det är bara att konstatera…tiden har helt spårat ur, det borde finnas någon for av nödbroms. Om alla kloka damer och herrar slog sina kloka huvuden ihop och värkte fram en tidens nödbroms skulle jag gladeligen sponsra den med några hundringar, men nej de föredrar att bl. a sända raketer till avlägsna meteorer för att utforska och borra i den….men vad har jag för nytta av det??? Eller för all del, hela mänskligheten, men om de fixade en tidens nödbroms så kunde man ju bromsa tiden så att den där utforskningen av meteoren kanske har något att förtälja som kan visa sig nyttig för oss i nutid.

Alltså vad ska jag då göra på min blanka söndag den 16 november…..det lutar mot städning, jag kan egentligen inte längre blunda för behovet och inte heller skylla på andra betydligt ”viktigare” aktiviteter….så städning får det bli, men om högre makter är mig huld och trogen så dyker det upp något som enligt min bedömning är betydligt viktigare….och jag kan lova att de behöver inte vara så betydande aktivitet.

..vinter, åtminstone vad det gäller klockan, himla onödigt att ändra på tiden tycker jag. Visst det är ljusare på morgonen men det innebär att det mörknar tidigare på kvällen. Eftersom det i min hjärna finns en inbyggd klocka som inte har någon större ambition att ändra på sina vanor så innebär det egentligen bara att jag får ännu mindre sömn. Jag kommer fortfarande att sitta uppe och lyssna på tv via Runes dator och slöspela dataspel eller lösa korsord, för något vettigt kommer jag inte att åstadkomma och absolut inte heller att komma mig i säng även 0m jag mellan åtta och nio på kvällen hotar med att det kommer att bli en tidig kväll så …inte, det drar i väg till både midnatt och någon timma därefter. Problemet är att om jag klarar att passera niotiden på kvällen utan att ha glidit in i någon form av halvt medvetslöshet så vips är jag tillbaks i arbetslivets tider, mellan nio på kvällen och sju på morgonen så är hjärnan och även kroppen ganska nöjd med att vara aktiv så att vara igång under den mörka tiden av dygnet är helt ok för mig. Dessutom är jag morgonpigg, eller man kanske hellre skulle kalla det förmiddagspigg, så det är inga problem att efter en vaknatt hålla igång till fram emot tolv på dagen. Men därefter slutar i princip min ”arbetsdag”, jag har alltid sagt att det jag inte startar upp före mitt på dagen det blir inte gjord den dagen, så är det och så har det alltid varit. Nu pratar jag nödvändiga och ointressanta måsten, promenader, boule och andra trevligheter kan jag delta i när det ”bjuds på”, helt ok även om det blir på eftermiddagen eller kvällen.

Vi har redan hunnit ha besök hemifrån, Runes dotter med familj har varit här en vecka, mycket trevligt men på tok för kort, en vecka går så fort och det är så mycket man skulle vilja hinna. De hade hyrt en lägenhet i ett helt nybyggt, typ radhus, eftersom det inte fanns någon ledig bungalow under den tid de var här. Om jag ska vara helt ärlig så vill jag nog påstå att deras boende var betydligt lyxigare än en bungalow, eller vad sägs om en lägenhet på ca 60 kvadratmeter med två sovrum, kök/allrum och två badrum, ett badrum till varje sovrum. Fullt utrustat kök med diskmaskin, tvättmaskin och naturligtvis plattor och ugn dock inte…. micro!!!? Nu hoppas vi att vi också så småningom får hit även resterande barn med familjer och att vi så länge vi tillbringar vintrarna här nere får återkommande besök av våra barn med familjer, naturligtvis vill vi även i år som vanligt ha besök av min bror och svägerska, och av en viss familj från Byske förväntar vi oss besök, om inte måste det till en ganska hållbar ursäkt. Välkomna är under alla förhållanden vänner och bekanta.

”På campingen intet nytt”…. inte helt rätt, det är t ex ovanligt många svenska campare här vad vi har kunnat konstatera, många av de som har stått här tidigare år har kommit under den senaste månaden men även många som vi aldrig tidigare träffat, vilket vi egentligen inte gjort nu heller, bara noterat att det är svenska husbilar eller husvagnar.  Nytt på campingen är också, enligt Franc, att det eventuellt kommer att bli fler bungalows. En annan nyhet är att det blivit en ny leverantör av internet, inte helt lyckat tyvärr, vi har ett abonnemang på 6 megabit men tyvärr har det bara lyckats att leverera mellan 0,5 och som bäst runt 1,0 under kvällstid, vilket bland annat inneburit att tv via datorn inte fungerat under de tider som nätet varit mest upptaget, därav de sena kvällarna då vi (Rune) bara har kunnat se tv på ett tillfredställande sätt efter kl 23 på kvällen. Nu har det blivit lovat bättring i det avseendet eftersom det kommer att sättas upp en mast, hög och nära, så vi kommer att bli imponerade av den prestanda de kommer att kunna leverera. OK vi väntar och hoppas men personligen väntar jag även med att göra vågen tills jag får se resultatet, jag är väl inte så intresserad av tv men skypen vill jag ha i gång på ett bättre fungerande sätt.

…nu är vi här, lite sent men bättre sent än aldrig, att vi är sen beror ju på att det liksom kom ett litet hus i mellan. Vi blev ju helt utanför planeringen med hus i Småland, visserligen bara ett litet hus men helt klart tillräckligt stort för att göra så att våra resplaner blev något senarelagda. Men nu är vi i alla fall här på vad vi numera får kalla vårt andra hem, tidigare var det nog klassat som det mer eller mindre enda stationära hemmet, även om det också i grunden är frågan om ett mobilt hem.

Resan gick bra får man nog säga trots en varningslampa som tog sig friheten att indikera att vi hade laddningsproblem, men den lilla lampan var en riktig skojare för problem med laddningen hade vi inte, nej det var bara lampan som kände för att vara lysa upp vår tillvara, den återgick till ordningen när vi hittat en verkstad, vi hann inte ens kontakta verkstadspersonal av den enkla anledningen att vi kom dit sent på fredag kväll. Vi åkte från Fågelfors på torsdag kväll åttatiden och allt gick enligt planerna ända tills den lilla lampan beslutade sig för att göra resan lite mer spännande, vi hade då lite drygt 30 mil kvar till Luxemburg som var vårt destinationsmål för fredagen.

Det blev alltså inte Luxemburg men väl Trier där vi varit tidigare på verkstad tillsammans med vänner som fick bekymmer med sin bil, även det en fredagskväll så klart, så jag såg fram emot en helg på verkstadsparkeringen som det blev vid det tillfället. Vi tyckte att de var proffsiga och snabba med att fixa problemet den gången men denna gång behövde vi bara uppsöka verkstadsparkeringen så var problemet löst, det kallar jag snabb och billig problemlösning. Det blev i alla en övernattning på parkeringen för en lugn, ostörd och skön natt.

Resan därefter gick helt enligt planerna eller kanske till och med bättre än planerat, ett dimmigt och av och till regnigt Frankrike, som jag numera är lite skeptisk till på grund av besöket i husbilen av ”någon” mindre ärlig person nattetid när vi låg och sov, passerade vi under lördagen och vips var vi då i Spanien. Nattstopp gjorde vi mellan Barcelona och Tarragona, till min förvåning regnade det en del även där, det är vi inte van vid men ok vi var ju inte framme i Lo Monte så solen hade många mil på sig att ta över vädersituationen, och visst så blev det. Vi anlände till Lo Monte i sol och ca 30 graders värme vid tre-tiden på söndag eftermiddag.

På campingen var de sig likt, fullt och fortfarande rätt många spanska ekipage men också ganska många ”vanliga” vintercampare, både kända och för oss nya bekantskaper. På vår tomt, tja….ostädat!!! Uppröjning startade omgående och fortsatte under hela tisdagen, så på tisdag kväll började det likna något och viss ordning återställd. Vissa förändringar har skett här på campingen, åtminstone på personalsidan, receptionen har delvis ny bemanning, tyvärr har Mirjam slutat, för att ge och få mer tid med barnen, Solveig har fått en dotter och är nu mammaledig, men den nya personalen verkar trevlig och är lika serviceinriktade som tidigare personal, så det är väl bara det vanliga ogillandet man har om förändringar i det invanda, alltså egoistiskt tänkande.

..för oss, om allt går enligt planeringen så åker vi härifrån på fredag med nosen vänd söderut, mot Spanien och Lo Monte. Det är med delade känslor denna gång, visst jag längtar verkligen till solen och värmen samt till de vänner som vi fått där nere, samtidigt har man nu funderingarna över hur det ska fungera med huset. Men har man nu dragit på sig ett hus igen så får man väl ta konsekvenserna av det. När jag sålde huset i Skellefteå sa jag, aldrig mer hus och den oro som man då har, nej en lägenhet så att man bara låser dörren och sticker iväg.

Tur att man är konsekvent och bara tillåter små avvikelser från tagna beslut…. och inom ramen för liten avvikelse ansåg vi att ett litet hus i stället för en lägenhet var helt ok. Vissa fördelar har det i alla fall med ett hus, man har en tomt att parkera fordonen på, i vårt fall handlar det om husbilen och en liten ”slängbil” för transporter i och omkring i närområdena. Vi har ju en del städer i det vi kallar närområdet, så t ex har vi Kalmar, Oskarshamn, Växjö och Nässjö inom 10 mil och däremellan en hel massa samhällen av olika storlek.  Till Högsby, som är, förutom Fågelfors där vi bor ”vårt” något större samhälle, har vi ca en mil och där finns allt man behöver och till Oskarshamn är det ca 4,5 mil och där finns betydligt mycket mer än vad man behöver.

Vi har i alla fall dragit på oss ett hus och den oro som, åtminstone i mitt fall, följer med det, Rune är betydligt tuffare i det fallet. Nu har vi turen att ha grannar som mer än gärna tar på sig att kolla så att allt är ok, vilket i princip bara borde vara att kolla att bergvärmen fungerar som den ska. Grannen, ja…en man och hans för närvarande rätt svaga, efter en stroke för ett antal månader sedan, och en aning handikappade hustru.  Mannen i fråga är 82 år men håller igång som en ungdom, i dag t ex började han dagen med att tillsammans med hunden åka till skogen för att jaga hare… ja de kommer att ha julhare på bordet till jul. Innan kl 14.00 hade han fixat mat antar jag till hustrun och sig själv, torkat fönster och dubbelvikt tagit sig runt tomten med sekatör i högsta hugg för att ansa rosorna och plocka ogräs. Dessutom klipper han gräset åt ett antal ensamstående damer i samhället, står för skötseln av boulebanorna och troligen en hel del mer som jag inte har koll på. Nästa granne, cowboy´n som vi kallar honom, är i samma ålder alltså 82 år, han kan man säga är ”gårdskarl” på sin dotters jordbruk, som är av det större format, där sköter han bl. a om att kolla stängslen och det, mina vänner, handlar om många km stängsel för att hålla kossorna på rätt sida. Det är inte frågan om 10-12 kor utan nog mer ca 7-800 djur. Så i princip varje vardag åker han i väg och gränslar sitt fortskaffningsmedel för att ta sig runt ägorna, naturligtvis handlar det inte häst utan fyrhjuling.

Som ni förstår så är detta en pensionärsgata men ingalunda en gata där man kan bara sätta sig ner och låta gräset gro under fötterna, så det ska bli skönt att komma till Spanien och vara heltidspensionär där dagens stordåd består i en runda på boulebanan.

…på Facebook mer eller mindre i affekt efter att jag läst Dagens industris artikel om Alliansens planer på hämnd om de förlorar valet.

Men hallå!!! Jag har aldrig varit speciellt politiskt intresserad eller aktiv, men nu tycker jag att det verkligen har urartat. Vår nuvarande statsminister uttalar sig på ett sätt som verkligen legaliserar våldet i samhället. I ett uttalande säger han att om han förlorar valet så ska han smida hämndplaner och försöka stoppa vissa beslut, alltså… att hämnas måste bland våra ungdomar, och för all del även vuxna med uppfattning att de är utsatta för orättvisor, vara helt ok. Hämnd som hämnd, Reinfeldt hämnas genom att stoppa vissa förslag, men ute i samhället handlar hämnd i regel om våld i någon form. Dessutom kan jag inte se annat än att den form av hämnd Reinfeldt talar om blir en hämnd på större delen av Svenska folket, alltså den del som inte röstade på just han och hans drabanter och som därför är anledningen till att han måste smida hämndplaner. Om jag har missuppfattat han uttalande så kan nog flera som tycker sig ha anledning till att hämnas ha gjort likaledes och alltså tolkar det hela som att hämnd är helt OK.

Visst kan jag hålla med om att man av artikeln inte kan utläsa att det är Reinfeldt själv som kommer med dessa uttalanden men också att han inte häller nekar till hämndplaner. Däremot så har han enligt vad som skrivs i artikeln uttalat att det är ” S som dragit hämnden över sig själva”.

Jag är inte längre i affekt, nej nu har det mer gått över i behärskad ilska, vad bör, kan och får man som politiker använda för starka ord? Hur stor är risken att om ordet hämnd används av personer med makt av många flyktingfamiljers associeras till infernot i det land de flytt från där makthavarna terroriserat befolkningen just genom hämnd av anledningar som endast varit att det funnits risk för att de inte samtyckt med makthavarna. Vilken trygghet kan de i så fall känna om maktens potentater går ut och talar om hämnd även här, hur ska de kunna veta och förstå att det bara är frågan om verbalt dåligt ordval i en strid mellan olika politiska partier. Hur ska vi kunna ge tyngd åt förbudet mot s.k. hedersrelaterade mord där just hämnd är motorn och drivkraften i dådet. Nej ska politiker uttala sig offentligt ska de också tänka på de ord de använder och riskerna på hur de kan uppfattas av olika folkgrupper. Personligen tycker jag att ordet hämnd och vad det egentligen står för är bland de absolut lägsta och fulaste man kan göra mot någon. Behovet av att hämnas ligger till grund till många av jordens stora krig och oroligheter, i princip från tidernas begynnelse. Det är med rop på hämnd kombinerat med utlovandet av stora fördelar som fått massan att sluta upp bakom diktatorn.

Oavsett vad jag under åren har röstat på eller funderar att rösta på så är det helt omöjligt för mig att rösta på en politiker som pratar om hämnd, det är så ini vassen lågt, det når inte ens upp till sandlådenivå enligt min uppfattning.

…val i Sverige och våra toppolitiker åker runt och håller möten och förklarar hur fruktansvärt förträffligt det kommer att bli i Sverige om vi, väljare bara ger deras parti vårt stöd och röstar på deras parti. Så icke nuvarande statsminister Reinfeldt han förklarar att nu är det viktigt att vi öppnar våra hjärtan och tar emot ett mycket stort antal nya flyktingar. Han är medveten om att det kommer att kosta en otrolig massa pengar och att det innebär att det inte kommer att finnas något utrymme för någon form av förbättringar och reformer inom skola och offentliga sektorn i Sverige. Reinfeldt slår i sitt tal fast att Sverige är och ska bli en humanitär stormakt.

Samtidigt läser man om att migrationsverket betalar ut fantasisummor till olika företag som erbjuder flyktingbostäder, företag som gör otroliga vinster men som inte skattar för en endaste krona i Sverige, utan stora delar av vinsten landar direkt i fickan på någon diffus person i något skatteparadis. Ännu mer skrämmande blir det när personer som sitter eller har suttit som regeringens rådgivare i dessa frågor hamnar i toppen av dessa suspekta företag.

Jag tycker visst att man ska hjälpa flyktingar som verkligen har behov av hjälp. Men samtidigt är det skrämmande när man hör och ser hur den sociala välfärden försämras för de i Sverige som redan tidigare hade det knepigt att klara den lagstadgade standarden och som allvarligt funderar över om man kan anmäla sig som flykting i sitt eget land.

Öppna våra hjärtan säger Reinfeldt, visst men vem kommer vi att prioritera i en valsituation, en anhörig eller nära vän som har ångest därför att de inte har råd med den hjälp som de egentligen behöver, och där nära anhöriga mår dåligt eftersom de inte kan ge den hjälp som de skulle vilja på grund av att de för att klara familjens kostnader måste arbeta, och jag lovar att det i många fall är det inte frågan om några extravaganta utgifter utan rent baskostnader som hyra, mat och kläder, dessutom de kostnader som det innebär att ha ett arbete, såsom resor till och från jobbet och i en barnfamilj får man troligen räkna med vissa extra kostnader för barnens eventuella fritidsintressen.  Vad jag anser vore en gest som skulle ge lite tyngd i Reinfeldts tal vore om han och övriga högavlönade politiker öppnade sina börsar och beslutade att åtminstone under en överskådlig tid, säg ett år, halkade ner på en normal löntagares budget och då kunde överskottet gå till flyktinghjälpen.

Jag är definitivt inte rasistisk, nej jag tycker om mångfald, men kostnaderna för denna humanitära hjälp skenar och varför en lägenhet som hyser en flyktingfamilj måste kosta 8-10 tusen mer än vad normalhyran är för denna lägenhet är i mina ögon helt orimligt och oacceptabelt, så kontentan av mina funderingar är, visst bör vi ha råd med viss humanitär flyktinghjälp men har vi råd med politiker och deras rådgivare.

…småländska. Spanjorska på vintern, småländska på sommaren och norrländska av födsel, och detta för att jag vill det och själv har valt det, jag menar att vid min ålder är det inte helt ovanligt att flyttningen beror på mer eller mindre tvång och inte på vad man egentligen vill utan man kan säga att därtill var men nödd och tvungen, som en inte helt okänd biskop Brask sa. Vi, Rune och jag blev alltså med hus i Småland, ett litet gult hus med svarta knutar, helt i Skellefteå AIK:s färger, vilket troligen vissa av mina vänner finner helt i sin ordning, själv är jag väl ingen större AIK-fantast, egentligen…men vad gör man inte för att glädja andra. Vi har i alla fall bott i det lilla gula huset med svarta knutar från tisdag eftermiddag, jag egentligen inte i huset utan vid huset, vi har inte fått hit våra möbler ännu, så för närvarande har vi ett köksbord, åtta stolar, en pall, en byrå och en fax….? Det var vad som fanns i huset när vi fick tillgång till det, det plus en himla massa skrot och gamla prylar i skåp och lådor, tyvärr inte något för antikrundan.

När man flyttar in i en nyköpt bostad, hus eller våning, brukar de vara utflyttningsstädade men i vårt fall handlar det om inflyttningstädning, det har vi nu hållit på med sedan vi kom hit och det kommer nog att fortgå i ytterligare någon vecka, jag inomhus i bodelen, Rune i garage, förråd och utomhus på tomt och fasad. Vi var medvetna om att det var på det viset men inte hur illa det egentligen var, men vi har förhoppningsvids den tid det behövs för att få det någotsånär som vi vill. Det är egentligen mer det estetiska både inne och ute som vi får hålla på med, lite målning både inne och ute när man skurat sig genom ”skiten”. De tunga och kostbara investeringarna får man nog säga är avklarade för under de senaste åren är det både bytt tak på hus och garage, byggt ett rätt stor inglasat uterum, indragen vattenburen bergvärme, renoverat badrum och sovrum dessutom kommunalt vatten och avlopp, så vad är lite (mycket) skit i vrårna att klaga på. På plussidan kan man väl också lägga att huset inte såldes som sommarstuga för då hade priset troligen hamnat på det dubbla eller mer, det är konstigt att ett torp som varken har vatten eller avlopp indraget i vissa fall inte ens ström och som mäklarna säger i sina annonser, är i behov av lite kärlek för att få det perfekta sommarboendet, kan kosta så otroligt mycket mer än ett hus som är fullt beboeligt som det är.

Personligen är jag inte intresserad av att hämta vatten i en gårdsbrunn med tveksam vattenkvalitet eller elda i en vedspis för att laga mat, visst det finns gasolspisar och de är helt ok att använda om man saknar ström, men att betala flera hundra tusen mer för det boendet bara för att torpet är ”genuint” och ligger bakom all redlighet, i bästa fall vid någon sjö, nej det är inte vad jag söker, jag gillar grannar och tryggheten med att ha grannar, möjligen är det så att man värdesätter den tryggheten ju äldre man blir. Till någon forma av bad och sjö kan jag nog ta mig om jag så vill, för sjöar är det gott om i Småland

…det jag inte trodde skulle hända på åtminstone några år till, och inte heller med det resultat det blev…..nej jag har inte nedkommit med ytterligare en arvinge… men, Rune och jag har blivit med hus!!!….inte riktigt sant för vi skriver på tisdag om inget oförutsett händer som till exempel att vi får kalla fötter när eftertankens kranka blekhet slår oss eller att säljaren får en nostalgitripp och bara måste ha kvar huset för alla minnen som det innehåller.

Antar att det kan komma som en ordentlig överraskning för många av våra vänner och bekanta och faktiskt även för oss, men det känns helt ok, nu när man vant sig vid tanken. Vi har alltså hittat ett litet behändigt hus i östra delen av Småland, noga räknat i Fågelfors en dryg mil från Högsby, det är ett precis lagom stort hus för oss två, en lagom stor tomt och ett hus som visserligen behöver lite kärlek, som det brukar stå i mäklarannonserna, men även det behovet är lagom krävande tycker vi.

Vi har under några dagar i juni åkt runt med min dotter och hennes man i norra Skåne och större delen av Småland, men i första hand i den sydvästra delen, och tittat på hus. De planerade att flytta ner till södra delen av Sverige under augusti.  Tyvärr var turen inte på deras sida, visst hittade de intressanta objekt men även knepiga tanter och tjuriga ”gubbar” dessutom säljare som vägrade sälja till dem när de började prata om besiktning, och där även mäklaren tyckte att det var onödigt med besiktning av huset, men han var säkert ärlig för det bedyrade han vid upprepade tillfällen….så ofta att det började låta skumt i mina öron. Så efter en veckas åkande runt på jakt efter lämpliga objekt blev det hemfärd utan något resultat för dem, men vi hittade det lilla hus vi faktiskt kunde tänka oss att slå oss ner i, men bara under sommarmånaderna, än så länge gäller det Spanien under vintern.

De som var de verkliga husspekulanterna, Kali och André, blev alltså utan men vi som inte ens visste att vi ville ha hus hittade ett. Nu har det ordnat sig även för dem, de tog sig ner under en stresshelg för att titta på några objekt och, tack och lov så hittade de sitt drömhus, och vad som är än trevligare, ur min synvinkel i alla fall, är att det huset finns bara ca 6 mil från vårt blivande hus, och vad är 6 mil för en norrlänning, som åker tur och retur till IKEA i Haparanda för att köpa värmeljus, servetter, diskborstar och äta köttbullar med mos och sedan avsluta måltiden med en femkronors mjukglass som efterrätt, en resa på ca 55 mil.