Ainas blogg

…att dagarna bara rusar iväg, men det finns även dagar som aldrig verkar ta slut. Dagar som jag vill likna vid barndomens julaftnar då gällde det stressartade förväntningar som bara stegrades ju närmare man kommer den tid tomten brukar knacka på dörren, då var det frågan om positiv stress och förväntningar, och visst kan man […]

…i ordets rätta bemärkelse i väntans tider, naturligtvis inte på barnafödande, jag är definitivt ingen Sara, nej jag väntar på besked från toraxkliniken i Umeå där Rune just nu genomgår en bypass-operation. Jag kan inte göra något, bara vänta och hålla koll på telefonen för de lovade att ge besked när operationen var klar. Telefonen […]

…varit hemma i Skellefteå i tre veckor, och jag måste säga att vi är fortfarande lika populära hos de flygande marodörerna, eller kanske är de inte marodörer utan bara en variant av sjukvården eftersom åderlåtning har fått en viss renässans, åtminstone i vissa läkarkretsar. Nu har det tyvärr blivit ett tillskott i vad jag fortfarande […]

…landat hemma i Skellefteå, närmare bestämt i Östra Vallen ca 4 mil söder om stan. Jag hade ingen aning om att vi var så efterlängtade och hade absolut inte väntat mig att mottagandet skulle bli så översvallande…de stod i minst sagt dubbla led och när vi slog upp dörren till vår sommarbostad formligen kastade de […]

…dan… före dan…, ja inte är det julafton i alla fall men väl dan då vi kastar loss och drar norr ut. Man kan utan tvekan säga att jag är ambivalent inför uppbrottet, visst ser jag fram emot att få träffa och krama om mina nära och kära. Jag är ju inte direkt utrustad med […]

…att hålla löften jag gett mig själv och inte heller får jag någon respons från högre makter på mina böner om hjälp när jag vacklar, man kan väl säga som det heter, köttet är villigt men anden är svag. Jag försöker hålla löftet om en långpromenad på ungefär 10 000 steg . Jag har noga […]

…i Torres de la Horadada, inte för att det innebär att skam går på torra land, utan för att det verkligen blommar. Bouganvillan finns här mer eller mindre hela året men nu är det mer, den formligen väller ut över murarna efter gatorna, som en tsunamivåg i olika röda, gulorangea, lila och vita vågor. Nu […]

…snart ensamma kvar på campingen, Yvonne och Gunnar åkte i dag. Nu är det inte så att det är bara tomma platser, nej vad jag menar är att vi är snart de sista tappra svenskarna kvar. Ett svenskt ekipage känner jag till någon norsk campare och även en del tyska och holländska bilar och vagnar […]

…vad fjorton dagar går, normalt har tiden brottom men när man har Sverigebesök då rusar den iväg, om inte med ljusets hastighet, men nästan tycker jag. Denna gång var det min bror och svägerska som var på besök, jag lovar att det har varit hur trevligt som helst. Förutom i ordets rätta bemärkelse låååånga promenader […]

..inte många dagar kvar innan vi får Sverige-besök av min bror Lennart och hans fru Siri. De dimper ner här sent på onsdag kväll … eller inte här egentligen utan i Alicante där vi hämtar. Till Lo Monte kommer vi mitt i natten och det blir att sova i vår bil de timmar som återstår […]