Ainas blogg

…forskarna på forskningsmedel. Stiftelsen för strategisk forskning, SSF ville fira sina 15 år på banan med pompa och ståt som inte skulle stå Nobelfesten efter. Till skillnad från Nobelfesten som finns i budgeten och därför inte påverkar prissumman som delas ut så finansierades SSF-festen, som gick löst på flera miljoner, av pengar som var vikt för forskning. Utdrag från fakturorna finns att läsa i Aftonbladet och att det var en fest utöver det vanliga inser man när man läser följande utdrag från en del av fakturorna:
 Middag, 540 kuvert á 1362 kronor. Pris: 735 480 kronor
Ballonger, heliumballonger i Blå hallens tak. Pris: 138 346 kronor
Blommor. Pris: 174 243 kronor.
Inbjudan i plexiglas, inklusive utskick. Pris: 185 000 kronor.
Uppträdande, Lena Philipsson. Pris: 125 000 kronor.
Fotograf, pris: 24 372 kronor.
Avec, 343 stycken á 75 kronor Pris: 25 725 kronor
Hyra, Blå hallen och Gyllene salen i Stadshuset. Pris: 224 110 kronor
Ljud och ljus. Pris: 192 271 kronor
Jag är förundrad, ja nästan imponerad över att man lyckats lägga 138 346 kronor på ballonger.
Varför blev man inte politiker???? Förutom alla fester som de olika politiska falangerna bjuder varandra på för ”våra” pengar så uppbär de en lön per månad som motsvarar näst intill en halv årslön för en vanlig svensk arbetare.

… att Annie Lööf tillsammans med en del av sina drabanter dragit till Kolmården och där, för ett antal tiotusen kronor, av delfinerna lära sig att kommunicera. Visst, det kan ju vara lärorikt att lära sig kommunicera med delfiner men vore det inte bättre att hon och hennes gelikar lärde sig kommunicera med oss skattebetalare. Jag kan tänka mig att det var betydligt trevligare att kommunicera med delfiner än med arga, besvikna och ifrågasättande väljare och, om man ser det krasst, är ägare till de miljoner som hon tillsammans med övriga folkvalda festar upp.
Stiftelsen för strategisk forskning verkar vara riktiga festprissar, de har till och med ett kontrakt med en festfixare som på tre år kostat 9,38 miljoner, pengar, som tydligen kommer från nedlagda löntagarfonder, som borde gå till forskning i stället för fester. Denne festfixare erhöll alltså ca en kvarts miljon i månaden. Samma stiftelse satsade också 375 miljoner på att utveckla kvinnlig företagsamhet. Suveränt kan tyckas, visst men hur vet vi det då det inte finns någon uppföljning eller utvärdering som visar vad satsningen gett. Det går faktiskt inte att göra någon utvärdering eftersom stiftelsen inte har någon ”pejl” på vem som fått pengar eller hur mycket. Det har tydligen presenterats en siffra på hur många som erhållit bidrag även ska det finnas namn på dessa dokument men det har framkommit att många som är namngivna inte har deltagit i projektet, men pengarna är borta.
Jag börjar verkligen undra om vi har råd hålla oss med så festglada förtroendevalda och som tydligen anser att moral och etik är något som de står över, nej moral det gäller bara för oss skattebetalare.

…på väg mot Spanien. Vi startade från Bodbysund i går förmiddag vid tiotiden. Första etappen blev Umeå, ett stopp på Coop för en del inhandling sedan vidare till Runes dotter Hanna för att ta adjö av henne och familjen vidare till Biltema för att kolla en sak. Ett sista stopp i Umeå gjorde vi hemma hos min bror, men han var inte hemma, vi lämpade i alla fall av ett bord som vi efter moget övervägande bedömde var på tok för skrymmande.
Gissa var nästa stopp blev, naturligtvis Ikea Sundsvall för de obligatoriska köttbullarna. Där finns också ett Coop som naturligtvis också tarvade ett besök, hade glömt köpa bröd. Jag har aldrig varit in på detta Coop men uppläggningen är identiskt med det i Umeå så jag chansade på att brödhyllorna var på ungefär samma ställe här som där. BINGO, jag fick mitt bröd, betalade och gick ut…nästan, till all lycka, eller åtminstone min, fanns det mjukglassförsäljning strategiskt placerad strax före utgången, gott.
Vi drog vidare och passerade i snabb takt alla tänkta och möjliga övernattningställen, Svartvik utanför Sundsvall, Ångersjön, som jag inte riktigt har kläm på vad närmaste stad heter, övernattat har vi i alla fall på ett inte helt obekant ställe, Tönnebro, som vanligt när vi är på väg söder ut, Svartvik är mer att räkna som övernattningställe på väg norrut.
En sak har slagit mig under de senaste resorna genom Sverige, när jag var yngre, så var man mest intresserad av matställen med god mat, nu när jag blivit äldre så har intresset övergått till att hålla koll på mindre och fräscha lokaler med där ”reklamskylten” visar toalett Damer. Dessutom stannade man väl inte lika ofta för intag som för ”utsläpp”

…i startfållan, kan man säga och jag känner mig som en stressad galopphäst. Jag har väl ingen startgrind som måste flyga upp för att jag ska kunna ”vräka” mig i väg men vore det inte en del måsten in i det sista som vi är tvungna att göra skulle jag aldrig klara av att hålla mig på plats de timmar som återstår, men som sagt lugn och stressfri är jag inte. Vi har rivit och packat förtältet och stuvat de mesta på plats i bil och husvagn, på tok för mycket anser jag och troligen en hel del som vi aldrig kommer att använda. Det troliga är att det vi bedömer som onödigt och därför lämnar är det som vi kommer att sakna alltså är det med i alla fall.
Jag har lite försiktigt börjat bearbeta Rune om att ändra starttidpunkt genom att antyda att jag kommer att få svårt att hålla mig lugn tills i morgon förmiddag. Från början var hans svar, ja det ska bli skönt att få åka i morgon men jag vet att han i vissa lägen är påverkbar. Jag har fortsatt att med jämna mellanrum påpeka vad jag längtar att få komma iväg och han håller med. Mitt senaste utspel var att det kommer att bli tufft för mig att lugnt avvakta med uppbrott tills i morgon, jo men visst ska vi stanna här i natt och åka i morgon var Runes svar på det utspelet. Naturligtvis svarade jag men jag kommer troligen att gå vidare för anade inte jag en liten tendens till att Rune vacklar i beslutet om att söndag är resdag. Visst kommer jag att fortsätta att bearbeta hans undermedvetna men det troliga är att om jag får honom att ändra sig så sansar jag mig och inser vad som är vettigast. Åker vi nu så blir det bara till Umeå i kväll för att stå på någon parkering vid Coop eller nåt liknande och då utan både ström och tillgång till ”servicehus” vilket vi har här.

.. in i Norden besviken och rent ut sagt rasande när jag hör hur våra så kallade folkvalda tydligen anser att de har rätt att sprattla ”våra”, alltså svenska folkets pengar, på dyra fester och annat som ger deras redan guldkantade liv ytterligare glans. Att vi genom val ger dem mandat att ta beslut åt oss innebär inte att de har fri tillgång att spendera stora summor för eget nöje på fester, reser och dyra hotellnätter. De pengar som vi genom bland annat rätt så dyra skatter på både varor och tjänster tillför stadskassan för att inte tala om inkomstskatten och av svenska folket ägda vinstgivande företag, företag som nu i snabb takt säljs ut på, åtminstone i min mening, mycket spektakulära sätt och till företag som i vissa fall har en minst sagt tveksam affärsmoral. Men kanske är det så att de höga herrarna i dessa företag har andra förmågor som mer kommer till sin rätt på festerna som ”vi” betalar för med våra skattepengar men inte är välkomna att delta i.

Vad som gör mig ännu mer högröd i nyllet av ilska är att dessa våra folkvalda verkar tycka att det är ok att skapa s.k. ”verk” som gud vet vad de egentligen sysslar med, men en högt betald chef behöver man naturligtvis tillsättas, tillsammans med ett antal medarbetare, för man kan ju inte begära att chefen ska ”festa” i sin ensamhet, nej ett lagom antal festglada medarbetare får man nog lov att anställa, 15-20 st. verkar vara ett lagom antal. Och tur har man också eftersom man alltid hittar chefen bland vänner och partimedlemmar. Att dessa tilltänkta chefer borde bevisa både kompetens och engagemang för sin uppgift är inte nödvändigt, de är ju vänner och partikamrater. Om det sedan visar sig att den ”höga kompetensen” är förmågan att ordna dyra fester och andra förnöjelser för medarbetarna så visst har den chefen hög social kompetens men det kanske inte var det som var arbetsuppgiften som avsågs och inte heller ”verkets” arbetsområde.

Nu kan man väl tycka att det är helt utom all tvivel att en sådan, för sin uppgift, helt inkompetent chef omedelbart fråntas sitt arbete. I det ”verkliga” arbetslivet om man har missbrukat sin ställning och det förtroende man fått när man anställdes får man näppeligen någon ytterligare chans inom det företaget, nej då är det nog bara att inrätta sig i kön till arbetsförmedlingen. Det är i alla fall inte en risk som drabbar dessa högt kompetenta chefer, de ”sparkas” ok, men de sparkas uppåt med bibehållna förmåner och lön….de är ju i alla fall så kompetenta!!!!!

…den svenska sommaren snart över…åtminstone för mitt vidkommande. Om ganska precis en vecka drar vi söderut mot ytterligare sommarmånader. Förhoppningsvis är det stabilare sommarmånader med övervägande sol och möjlighet till många sköna bad i ett ”varmt” hav.
Den sista veckan här hemma blir en vecka som går i sociala tecken med umgänge med barn och barnbarn, träff med gamla vänner och en i sommarplaneringen given och obligatorisk stadssväng med en f d arbetskamrat, ska också hinna med ett inbokat tandläkarbesök. Ska också hinna med att bjuda våra campinggrannar på avskeds/födelsedagskaffe någon gång under fredag eller lördag, helst innan vi river förtältet, men tältet vill vi inte riva om det regnar och enligt vädergubbarna så är fredag en möjlig dag men lördag troligen säkrare, så veckoslutet har en väldigt flexibel planering.
Om man skulle ge sig på en summering av sommaren, eller hellre frånvaron av sommar, så en sak är säker och det är att risk för uttorkning har det inte förelegat, varken för växter, djur eller vi campare, jag tror att de helt regnfri dagarna kan räknas med ensiffrigt tal, åtminstone känns det så. Midsommar var rätt hyfsad och visst kan jag också komma på några andra regnfria dagar men tyvärr har de varit enstaka, dagen efter har det i regel regnat, åtminstone delar av dagen, tycker inte heller att det varit särskilt varmt så fleecejackan har blivit flitigt nyttjad. Men jag vet inte om solen, efter en hel dags kämpande med regnmoln, mot kvällen vunnit och tagit kommandot och då bjudit på ofta mycket spektakulära solnedgångar.

Nej, Burträsk brinner inte....solen vann dagens strid med regnmolnen och bjuder på en explosion i rött och guld....fantastiskt.

…undret jag väntat på. När jag kom ut i förtältet vid sju-tiden kunde jag, liksom Ranelid bara utbrista HERRRREEE GUUUD, (dock inte av samma anledning som han hojtade ut det).

Det var sommar… S O M M A R, inte ett moln på himmelen bara en stor, varm, fet SOL. Visst vi hade ett par dagar, två noga räknat, under midsommarhelgen, men inte riktigt så här….tänk om det har vänt nu och vi får sommar, en hysteriskt försenad sommar, men i alla fall SOMMAR. Vi, Rune och jag, kommer ju att på ca två veckor åka söder ut men de som måste och vill vara kvar här unnar jag verkligen en toppen avslutning på den så kallade sommaren och en sommarliknande höst, det behöver både människorna, växter och djur, och då menar jag inte myggor och andra stickande, sugande marodörer.

..trist..trist, vädret är skit, datorn är skit och dottern och delar av familjen har åkt till Italien, vilket jag absolut inte missunnar dem, tvärtom det är väl det som i nuläge känns helt ok.

Vädret kan man väl inte göra så mycket åt och i ärlighetens namn så är jag väl inte den som missgynnas mest, jag får i alla fall åka till sol och värme i flera månader under vinterhalvåret. Nej jag tycker nog att de stackars ”knegare” som bara har sina 4-5 veckor semester under sommaren borde vara garanterad önskeväder.

Datorn, denna apparat som man både är beroende av och även har glädje av är i nuläge bara till för att skapa frustration hos mig och Rune. Uppkopplingen är under all kritik och i motsats till vädret som man inte kan påverka så kan man faktiskt påverka datorer…vissa som jag känner, men som nu är i Italien, kan men inte Rune eller undertecknad. Det resulterar bara i en massa resultatlösa försök att komma in på internet och om det mot all förmodan skulle lyckas, för det händer, så tar det evigheter att komma vidare från startsidan. I de flesta fall får man bara upp sidan som säger SIDAN KAN INTE VISAS, hur kul som helst. Visst vissa stunder kan man till och med hinna få viss information innan den lägger av. Så t ex skriver jag detta utan att vara uppkopplad så jag får se om jag kan placera detta i min blogg idag, i morgon eller aldrig.

Gör vågen, jag tror minsann att det fungerar.

…är tydligen inte förbi, det har inte fallit en droppe regn på mig under två hela dagar, visst det har regnat även här men inte på de platser jag varit. I dag har alltså solen behagat visa sig hela dagen så även i går, vilket resulterat i två hela sommardagar och en betydligt positivare ”tant”. Tänk så lite det behövs för att man ska tro att nu äntligen kommer sommaren.

På väg upp till själva fyren...

Eftersom man av naturliga själ är lite skeptisk till förutsättningarna för att det verkligen är sommar på gång får man väl försöka utnyttja de dagar då solen i alla fall gör rätt lyckade försök att betvinga regnet, alltså blev det utflykt i dag. Vi började med att hämta våra elcyklar som varit på service i Skellefteå, därefter åkte vi E4 söderut och visst där hade det regnat, men ingen av det föll på oss. Vi var på väg till en camping som jag hört talas om men som inte går att finna på nätet. Campingen skulle ligga vid havet en bit söder om Lövånger vid ett gammalt fiskeläger. Det lät mysigt men jag antog att det nog mer var att likna vid ett ställe där man kunde ”vildcampa” möjligen med någon form av toa-möjligheter.
Vi hittade campingen och oj, oj, oj så fel jag hade. Campingen är en helt underbar camping, men naturligtvis liten och fullbokad i första hand med långliggare. Där finns ett tämligen nybyggt servicehus med toa och duschar, badtunna nere vid havet och möjligen också en bastu, kök/disk och el till ett SÄSONGPRIS PÅ 3000 KRONOR!!!!!! Inte underligt att de som hittat denna pärla vid havet blir kvar där och att det är kö för att få en plats där.

...och efter besök vid fyren, mat i trädgården vid fyrvaktarstugan.

Ja, ja vi kunde ju inte stå kvar där och ”dregla” över denna undangömda pärla så vi beslutade att få oss till livs lite hembygdshistoria så vi åkte ut till Bjuröklubbs fyrplats. Jag har naturligtvis varit där tidigare men det är en oherrans massa år sedan, vilket jag också fick bevis för när vi kom dit. Det enda jag kände igen var fyren. När jag började tänka efter när jag var där senast kom jag fram till att det måste vara ca 35 år sedan och den gången var jag nog inte ens upp till fyren, nej den har jag nog mest sett från sjösidan på den tiden vi tuffade förbi med motorbåten på väg till stugan vi hade i en vik innanför fyren. Vara hur det vill med om jag var upp till den eller inte men en sak är jag absolut säker på, då det begav sig den gången serverades det i alla fall inte mat i fyrvaktarstugan men det gjorde det i dag, och den var inte fy skam.

Jag hade hört talas om campingen men helt missat att det var en total pärla...illa. illa.

…att jag är SVENSK…hu,hu…..! Nej det är jag verkligen inte, möjligen då för att man kan förnöja och vara till åtlöje för andra i världen.
Att vi säljer ut statliga företag till skattesmitare och att vi dessutom för att få bli av med vinstbärande företag till och med lånar ut pengar till köparen så försäljningen kan bli av, det är vad våra s k toppolitiker ägnar sig åt medan man på lokal nivå jagar reklam med korvätande person med, i detta fall, röda naglar och röda läppar. Detta skulle, enligt lokala politiker och min helt egna fundering sexfixerade medborgare, vara sexistiskt eftersom man inte på bilden kan se om personen verkligen biter i korven eller bara tar den mellan läpparna. Men vilken normalt funtad person bryr sig om hur vederbörande äter sin korv, jag kan inte tänka mig att man så snart men ser en person äta en korv tänker i de banorna. Innebär det då också att man genast tänker på barnporr om man ser en unge suga på en isglass t ex.
Hur och varför har vi i Sverige blivit så ini norden fixerade vid vissa saker, inte får vi kalla negerbollar för negerbollar, nej nu ska det heta chokladbollar och inte fick glassen heta lakritspuck, nej bort med den och den orientaliska figuren på godiset kinapuffar var också för rasistisk, bort, bort bort. Men att de flesta av våra mörkhyade svenska medborgare och vänner utan att blinka kallar chokladbollarna för negerbollar och bad om en lakritspuck om de gillade dessa det ler vi bara lite förläget åt. Tror inte att de har det minsta emot namnet på dessa godsaker. Som en klok mörkhyad man sagt, jag känner mig glad när jag blir associerad till sådana godsaker.
Varför fortsätter vi, medvetet eller undermedvetet att trycka ner och ”förslava” mörkhyade människor genom att inpränta i alla att neger är ett skällsord. Visst säger vi ibland i affekt ”negerdjävel” men vi säger också lappdjävel och jag har vid några tillfällen när jag irriterat någon blivit kallad djävla norrlänning eller djävla svensk om man förargar någon utländsk medborgare. Men lika fullt så är det bara ”negerdjävel” som anses nedvärderande och kränkande. Visst är det viktigare att vi alla får vara stolta över vår bakgrund och förmåga, oberoende av hudfärg, brun, gul, röd eller vit.
Men risken finns nu att man ute i Europa när man talar om att man är svensk möts av ett försmädligt leende och kommentaren, jaha du är från landet där toppolitikerna sålde ut alla statliga företag till utländska skattesmitare och kommunpolitikerna ägnade sig åt att jaga och tolka allt rasistiskt eller sexistiskt. Nej man kommer troligen aldrig att bli kallad svenskjävel av den anledningen men möjligen hellre då, ” å huvudets vägnar något svag” så numera kallar jag mig Europé eller möjligen Skandinav.