Ainas blogg

…fest på Eden camping. Alla svenska campare var bjudna på ärtsoppa med varm punsch, bröd och öl, frossandet avslutades med kaffe och mjuk kaka. Kvällen innehöll också många glada skratt, allsång och några mycket uppskattade solosånger bl. a av en av kvällens värdar. Tänk er att dra igång ärtsoppakokning i stor skala på en campingplats med de resurser man har där, jag menar att man är ju inte riktigt i ett stort och rymligt modernt kök med en spis med fyra plattor och avställningsytor som nästan kan kännas obegränsade i förhållande till vad man har med sig i en husbil. Vad som också gör det hela så fantastiskt är att antalet matgäster inte stannade vid tio-femton personer, vilket i sig är rätt ansenligt antal att laga mat till, nej vi var femtiofyra (54!!!!!) matglada matgäster. TACK, TACK, TACK BERIT och RAGNAR, KICKAN och INGVAR för en mycket trevlig kväll och en god ärtsoppa. En fråga bara, vars fick ni tag i ärtorna? Har i dag sökt på Lidl men kunde inte hitta gula ärtor, bara linser i alla former.
Kvällen till ära hade jag med mig min filmkamera för att göra ett försök att föreviga detta ovanliga evenemang, visst tog jag en del bilder och visst kom jag ihåg att inte göra dessa snabba zoomningar som gör att man i det närmaste blir åksjuk av att se filmerna inte heller var jag för snabb i mina svep över festdeltagarna, ja på det stora hela så var jag rätt nöjd. Amatörmässigt, i allra högsta grad, naturligtvis eftersom jag egentligen inte ens har nått till vad man kan kalla amatörstadiet när det gäller filmning. Men som sagt, jag anser i alla fall att det kan vara roligt att ha kvar som minne av kvällen och det var då jag kom på att man kanske skulle bränna ett par skivor och ge till våra värdar, de hade minsann inte stor tid till att fota under kvällen. Jag tog alltså itu med att kolla om jag kunde ”klippa” ihop filmsnuttarna till en film och till min stora förtjusning så hittade jag ett program där det gick att fixa, men sen då??? Nu hade jag alltså fixat så att det blev en hel film men hur i hela friden sparade jag resultatet? OK tänkte jag då, jag bränner det direkt på en skiva om det går och kanske skulle det ha gjort det, men det får jag aldrig veta, för min dator och jag är inte längre överens. Från att ha varit en snäll och medgörlig hon övergick den till att bli en tjurig och helt omedgörlig han så att öppna DVD-enhetens lucka det kan jag bara glömma. Jag har som vanligt när ”han” bär sig åt så här, bönat, bett och hotat men icke, ”han” vägrar i sten att öppna den förbaskade luckan och att ta till våld är väl inte att tänka på för då hämnas han väl med att lägga av helt. Jag gav mig och la det hela på hyllan, det börjar höra till vanligheterna att han, datorn, avgår med seger, ytterst frustrerande.
Under eftermiddagen har vi också hunnit med att säga hej då till våra nyvunna vänner som i morgon startar bilfärden hem till Sverige och Varberg. De har inte bott här på campingen utan har under ett antal år hyrt lägenhet här i Peniscola.
Ytterligare några vänner från Sverige har förvarnat om att de troligen kommer hit i morgon, men det är med husbil av en något större modell och vi hade lovat att hålla utkik efter en möjlig och helst bra plats här på campingen men det är kris vad det gäller platser, vid vår rundvandring i kväll var det som vanligt fullt och dessutom står det troligen ett inte så litet antal som väntar på parkeringen bakom campingen för att om möjligt få plats i morgon.

…här i Peniscola och på camping Eden i drygt fjorton underbara dagar, sol, värme, bad i både pool och hav. I dag är det måndag och alltså marknadsdag så det blev att promenera iväg dit. Visst var vi förbi där även förra måndag men bara en snabbis och sen gick vi vidare till Pensionista. Visserligen var marknaden snabbt överstökad även i dag men dagen till ära drog vi ”dramaten” med oss för det första besöket för matinköp på Consum. Inga förändringar där inte, allt fanns på sina gamla ställen. Det blev även denna gång ett besök på Pensionista men inte heller i dag blev det lunch där, men en glass blev det under alla förhållanden under hemvägen.
Tillbaks hemma i bilen blev det snabblunch i ordets rätta betydelse, skinkmackor och kaffe, det är otroligt så lat man kan vara utan att få dåligt samvete, nja lite dåligt samvet fick jag i alla fall för middagen blev betydligt nyttigare, med kyckling och ris och dessutom grönsaker och melon. Ett bad i havet, med för min del vattengympa, han vi också med före middagen men jag måste erkänna att någon campingrunda blev det inte idag. Stadspromenad, vattengympa och matlagning där har ni max vad jag i nuläge pallar för…illa, illa. Nu har vi ingen pejl på hur många ny svenska ekipage som kommit, också det illa, illa, två vet vi i alla fall kom på vår sida i morse, det meddelade våra finska grannar. Men det går inte an att fortsätta att vara så här lat även om jag numera är heltidspensionär så i takt med att det blir svalare får vi öka promenerandet, vi har inte ens varit upp till gamla stan än. Men en sak är jag benhård på, än så länge i alla fall, el-cyklarna får inte användas för att ta sig till stan, typ marknaden, Pensionista eller Consum och absolut inte när vi ska till gamla stan eller fiskehamnen, dit går man. El-cyklarna fungerar bara åt andra hållet det är jag helt säker på. Men en sak har jag i alla fall upptäckt med detta transpormedel, jag som aldrig ägt en moped tycker det är förbaskat roligt och lagom fartfyllt sätt att ta sig fram på.

…Spanien, men det som sker här det går inte av för hackor, parader a la Rio de Janeiro, fyrverkerier med ljudnivå som ett mindre världskrig och hela skalan av färger och så i natt det praktfullaste åskväder jag varit med om, åtminstone kan jag inte minnas något som i antalet blixtar, muller och längd jag tidigare har upplevt, som final ett störtregn med ordentliga vindbyar och så en åskknall som fick bilen att skaka satte så mer eller mindre punkt för skådespeleriet, åtminstone för min del, John Blund tog över kommandot och jag somnade.
Nu på förmiddagen är allt tillbaks vid det gamla, sol och värme, visst finns fortfarande bevisen på nattens väder kvar med vattensamlingar och rätt gott om nedfallna blad, i vårt fall även blöta badhanddukar som hängde på tvättlinan. Som tur var så vaknade Rune av åskan före det började regna så han räddade dynorna till solstolarna för jag skulle troligen inte vaknat av åskan utan först när regnet brakade lös och då hade jag nog inte brytt mig om några dynor, dessutom visste jag inte att de var ute.
Dagen har i övrigt ägnats åt ett besök på Eroski, igen. Denna gång för att inhandla material till det extra golv i garaget som Rune har planerat att göra. Som vanligt i år så är det el-cyklarna som är vårt transportmedel och denna gång tog vi en lite annan väg dit men även hem. På vägen dit åkte vi förbi den ställplats som finns mitt emot det stora hotellet som ligger i Peniscola men strax före Benicarlo, där stod ett stort antal husbilar. Nu han jag inte räkna dessa men uppskattningsvis var det minst 25 bilar där. Vägen hem åkte vi det som jag kallar ”stora vägen” alltså inte cykelvägen nere vid stranden utan den som går förbi Mercadona, nu tog vi av före och tog oss på rätt usel väg genom träsket, detta för att det material som Rune hade bak på pakethållaren var så pass brett och skrymmande att det kunde ha inneburit viss risk för andra trafikanter och fotgängare som fanns på strandpromenaden. Hem kom vi i alla fall och numera har vi dubbelgolv i garaget.

…jag har fått tillbaks min mus, inte för att den varit försvunnen inte, nej den har bara inte fått plats tillsammans med D-linken i min dator. Jag har alltså varit tvingad att använda pekplattan, och det mina vänner är inte roligt, jag kan bara inte komma överens med den. Det finns normalt en förlängning till D-linken men den har jag tappat bort, liksom en del andra sladdar och kablar som jag skulle behöva, t ex USB-kabeln för överföring av bilderna från min kamera och laddaren till en av mina mobiler. Jag har en mobil som har gett upp, Nokia, men till den finns minsann alla kablar kvar. Tack och lov så är även kablarna än så långe kvar till den mobil som jag normalt använder men reserven är en reserv utan egna kablar. Det är underligt att det alltid ska vara något som man glömmer eller inte fått med, förra vintern var det börsen med Visakortet och kontantreserven, den som spar den har reserven kvar, kunde jag säga. Men nu har jag alltså fått tillbaks musen och slipper pekplattan, detta under skedde i går när vi var till Eroski för att handla, den affären har det mesta, så även en USB-kontakt (vet inte om det heter så) med fyra kontaktställen så nu är vi, min dator och jag, mer jämbördiga, visst har den fortfarande ofta övertaget speciellt när den visar sin maskulina sida och inte ens gör ett försök att efterkomma mina önskningar utan bara efter en lång väntan upplyser mig om att ”sidan kan inte visas”, men nu bråkar jag inte med den utan stänger den sidan och roar mig med något online-spel för när han, datorn alltså, har fått tjuras en stund brukar han ha gett upp och så kan vi samarbeta ett tag igen.
Kan väl inte skryta med att jag är särskilt aktiv det blir mycket att slöa i solen, bada i havet där jag faktiskt i alla fall försöker kosta på mig lite vattengympa, eller ett dopp i poolen där jag bara flyter runt lite för att svalka av mig. Någon cykeltur till närliggande stad, Benicarlo för att handla blir det också ibland, men inte heller det är på något sätt betungande eftersom vi har el-cyklarna, med- eller motvind det kvittar, det går lika lätt hur som helst.
Att det här är den fullaste campingplats jag varit på det kan jag konstatera på våra kvällsrundor, inte så att det är campinggästerna som står för fylleriet, nej men varenda plats på campingen är belagd. Varje eftermiddag så går det ut ett meddelande över högtalarna på franska, engelska och tyska och om jag inte helt har missförstått det så är det en vädjan om att de som tänker åka dagen efter ska komma till receptionen och meddela detta. Det är nämligen flera som varje kväll står i kö för att få en plats kommande dag. Nu är det fortfarande många spanska och franska campar här och det är väl möjligt att de börjar dra sig härifrån inom ett par veckor, många av dessa är absolut inte pensionärer. Vi har fått information om att det är ganska många svenska ekipage som redan är på väg eller kommer att starta resan inom den närmaste tiden.

…att ha göra med, min dator alltså. Inget av vad jag ber om gör han, minsta lilla försök till samarbete resulterar i en blank sida med en liten snurrande cirkel under en lååååång stund för att sen avslutas med att ”sidan kan inte visas”. Till råga på allt har han, för vid sådana här tillfällen är datorn utan tvekan en han, mage att påstå att signalstyrkan är bra. Jaha varför i hela friden jobbar han inte då, det är inga komplisserade manövrar jag ber om, bara de vanliga som han utan större motstånd har kunnat ordna tidigare, men då har han väl visat sin feminina sida. Jag har bönat, bett och hotat men inget hjälper.
Nu kommer jag att ge datorn på båten för i kväll eftersom vi planerar en tur ut på stan och kolla in folket och festavslutningen som vi har förstått kommer att ske i kväll, men något fyrverkeri kan jag inte tro att det blir efter förra nattens bombande, lät som det värsta krig med både tungt artilleri och betydligt lättare knatter.
Vi har nu återvänt från stadsturen och avslutandet av de senaste veckornas festligheter, Fiestas Patronales, som slutade med en minst sagt färgsprakande parad, både vad det gäller prakt och musik, så mycket guld och glitter och praktfulla kläder tror jag faktiskt att jag aldrig tidigare sett, åtminstone inte i antal och fantastiska kreationer. Det hela avslutades med ett fyrverkeri, visserligen inte i klass med gårkvällens men vackert nog och inte fullt så ljudligt som då.
I övrigt kan jag meddela att det dagen till ära inte varit någon direkt sol i dag, inte regn men rätt molnigt och ordentligt blåsigt men fortsatt varmt, bättring av vädret är lovat till i morgon och de närmaste veckorna om man får tro väderleksgubbarna, vara hur det vill med det för skönt är det i alla fall. När man läser väderutsikterna för Sverige så ska man inte klaga om solen tar vilodag en eller ett par dagar.

…Runes tur att låta lockarna falla. Han drog iväg på el-cykeln för att beställa tid men troligen insåg flickorna på friseringen att det var bättre att ”smida medan järnet var varmt” så han sattes på en 15 minuters väntan och efter ytterligare 30 minuter var det klippt även för honom och det till minst sagt minipris, 8 euro, alltså under 80 kronor i svenska pengar.
Själv stannade jag hemma och har som vanligt inte förtagit mig, blötlagt lite kläder och naturligtvis fixat dagens mat, i det här värmen dyger det gott med något lätt så det blev yoghurt till lunch och stekt fläsk med löksås och kokt potatis till middag, definitivt inte särskillt betungande. Till mitt försvar måste jag framhålla att vi tog en badtur till havet och för min del blev det en ca en halvtimmes vattengympa bland vågorna, hur skönt som helst. Lurade även med Rune på promenad runt campingen, alltså utsidan förbi skolan och polishuset även vår sida av campingen tog vi oss runt och kunde konstatera att det inte fanns någon ledig plats på vår sida i alla fall.

…Lidl…på el-cykel, problemfritt dessutom. Vill väl inte påstå att man är någon riddare, eller i mitt fall Jeanne D´Arc, i rustning som spränger fram på sin springare, men cykelhjälm har vi i alla fall det får vi väl kalla vår rustning och farten kan jag inte klaga på, vi susade lätt förbi de flesta cyklisterna på banan. Lite märkvärdigt känns det i alla fall för mig som inte ägde eller körde ”moppe” i min ungdom, jag är liksom inte av den årgången.
Dagen har i övrigt flutit i lättjans tecken, i och för sig så torkade jag faktiskt golvet i bilen men den ytan är ju rätt begränsad så jag kan nog inte kalla det jobbig. Visst har jag fixat maten, lunchen färdigköpt pizza som jag värmde i ugnen, att slå på ugnen och dela pizzan kan jag inte heller kalla betungande och middagen, ja inte mycket jobb där heller, rester sedan i går. Dagen i övrigt har ägnats åt att slöa, bada i poolen och eftermiddagsbad med vattengympa i havet, och dessutom naturligtvis rundan på campingen och i kväll på båda sidorna. I kväll finns bara en ledig plats på campingen men det är en mer än i går, då var det fullt. Jag antar att det snart blir fler platser lediga för fortfarande finns många spanska husvagnar här och dessutom otroligt många franska och holländska bilar och husvagnar. Jag har svårt att fatta hur vi kunde ha så tur när vi kom, tänk att just en av de platser vi kikade på i april och gärna ville ha fanns ledig, näst intill ett under.

…gjort det som skulle göras omedelbart vi kom hit till Eden, eller åtminstone jag Rune avvaktar, jag pratar inte om att bada i havet för det har vi gjort varje dag, även Rune, nej det jag pratar om är, i Runes fall klippning och i mitt fall både klippning och permanent. Som sagt var, i mitt fall är det avklarat och eftersom man kan prata om viss språkförbistring mellan min(a) frissor och mig så håller jag med i de fal jag tror mig förstå vissa ord i frågorna som gäller mina önskemål om åtgärder. Så även i dag, frågan var då antog jag, om jag ville ha små lockar eller stora. Ja inte vill jag ha krulligt hår så jag skulle just be om den senare varianten när hon kom med det ord jag definitivt förstod, ordet var normalt. Visst jag nickade och höll med. Sen kom funderingen vad var egentligen normalt för henne, visst hade hon gjort en rörelse mot sitt eget hår, var det normalt i hennes värld så inte var det normalt i min. Jag har varken den hårkvalitet eller hårmängd som hon ståtade med, men det var väl inte mycket att göra eftersom vi språkmässigt låg mil ifrån varandra. Skulle det bli alltför galet fanns ju alternativet att klippa sig superkort, men med risk för brännskador i svålen på grund av sol. Inget av mina farhågor besannades tack och lov, jag lämnade friseringen med håret i behåll och än så länge nöjd med resultatet. Det som nu ska bli intressant är om det efter ett antal bad i havet har återgått till normalt Ainahår alltså rakt, platt och med en absolut ohanterbar virvel i högt upp på bakhuvudet som gör att det ser ut som om håret växer i en cirkel där.
Visst resultatet av en klippning och permanent kan väl vara spännande men resultatet går i regel att förbättra om det går snett men dagens absolut största och mest spännande händelse, i mitt tycke i alla fall, var att till Pensionista, där damfriseringen ligger, tog vi (läs jag) oss på EL-CYKLARNA, och det efter huvudgatan i vad jag kallar rusningstrafik det ni. Och i morgon blir det eventuellt Lidl i Benicarlo också med el-cyklarna som transportmedel.

… vi nu på Eden Camping och till vår absoluta förtjusning på en av de platser som vi redan när vi åkte hem i april valt som en av tre topp-platser, nära till allt, stor och rymlig. Granne med både entre, servicehus, reception och pool. Vi kom hit i går eftermiddag men landade i Penicola redan kvällen före men för sent för att komma oss in på campingen så natten tillbringade vi vid Carrefoure iVinaros. Att vi ”landade” i Peniscola känns som rätt ord eftersom vi var uppe på 1513 meters höjd när vi passerade gränsen mellan Frankrike och Spanien, medger att vi nog körde lite fel vid någon av ombyggnationerna av vägen men den väg vi nu tog var minst sagt ”svindlande” vacker.

Resan genom Europa blev väl annars precis som jag misstänkte, SNABB. Sverige i två ”kliv”, Danmark endast en fikapaus därefter tre övernattningar i Tyskland. Första natten stannade vi på den camping vi kände till sedan hemresan i april därefter en övernattning i Polch, vid Neismann-fabriken där vi stod som en ”katt bland hermelinerna”, vi hade hoppats på ström, men det var för många hermeliner där.

Vi drog dagen därpå vidare till Moseldalen, en kort tur på bara ett tiotal mil. Solen var oss nådig under resan genom det vackra landskapet men men under natten hällregnade det och blåste kraftigt, men nattens väder struntar jag fullständigt i efter som jag sover. Inte blev vi kvar där som planerat var, nej det blev att ta sig till Frankrike via Luxemburg. Vi hade siktet inställt på en ställplats i Nevers men så blev det inte. Nu blev det i stället en fin rastplats ca fem mil söder om Clermo-Ferrand, vid en otroligt dyr shell-mack så det blev till att snåltanka för att i stället försöka hitte en mack med humanare priser, naturligtvis gjorde vi det. I ett mindre samhälle kostade diseln bara 1,29 Euro i stället för 1,54 Euro på shellmacken, alltså ca 2 kr billigare per liter, de kan konsten att lägga på priset vid betal- och motorvägar. Vi hade tänkt oss att med en tidig start hinna fram till Peniscola under sen eftermiddag eller tidig kväll och det hade nog fungerat om vi inte missat någon utfart från en rondell under renovering men så här i efferskott är det inget vi har något emot, tvärt om, som jag sagt tidigare ”svindlande vackert” var det.

Nu står vi alltså vederbörligt placerade på en kanonplats på campingen, faktiskt på en av tre platser som vi i april såg som det absolut optimala,nära servicehus, nära entren, nära receptionen och granne med poolen. Vi blev i princip klar med uppackning och byggande av tält, vilket kan låta enkelt och säkert är det för många, men inte alla och vi tillhör gruppen”inte alla”. Men nu är tältet där, mattor utlagda och fastspikade, trädgårdmöbler på plats och klädlinan uppspänd, blev också tid för ett dopp i Medelhavet…skönt, sköönt, SKÖÖÖNT!!!!

Nu på morgonen ser vi till vår förfäran att vår granne som står på den i vårt tycke absolut optimala platsen ska dra, ska vi nu snabbt boka om plats, flytta med allt det jobb det innebär, för futtiga 2-3 meter, nej ful får man vara men inte dum, så vi blir kvar här, man kan ju faktiskt säga att vi den absolut bästa platsen eftersom vi har ju haft valmöjligheter, eller hur???

… mot Spanien. Visst blir det en del stopp i Tyskland och Moseldalen men Sverige avverkades i snabb takt, noga räknat på två dagar. Det blev en del omdirigeringar i resrutten men nu står vi hos Bengt i Örkelljunga, visserligen med en aning suspekta ”grannar” bland annat men även en del husbilsåkare i vår ålder. I morgon blir det troligen fortsatt färd genom Danmark och in i Tyskland. Vi har ju tidigare bestämt att ta det lugnt med relativt korta etapper men det är som vanligt att har man ett bestämt mål så drar det och tendensen blir att resan blir en aning stressad och för min del hägrar Medelhavet och badandet så jag har väl egentligen inget emot att resan går en aning för fort.

 I år har vi inget hus som oroar, jag menar med all snö på taken och den risk det innebär, eller dåligt samvete för att andra ta ansvar för huset. Vi har inte heller någon lägenhet att hålla koll på, utan det är bara vi och husbilen åtminstone under den här resan och det känns helt underbart. Dessutom har jag definitivt nekat till jobb kommande sommar, känns också toppenskönt. Nu när jag alltså heltidspensionär … en riktig smaskig karamell att suga på vill jag påstå