Ainas blogg

…..gamla stan, borgen och det i dag öppna museet. Vi ställer sig samma fråga som tidigare, hur i hela friden har man kunnat bygga dessa borgar som byggdes och hur mycket kostade det i människor och djur, kan tänka mig åsnor var de djur som fick slita  mest. Att gå omkring inne i borgen och föreställa sig hur det varit att bo där var i och för sig intressant och dessutom var det uppsatt information utanför många av rummen och salarna men informationen naturligtvis inte på svenska men den fanns även på engelska så en del kunde man väl läsa sig till. Tyvärr fanns det ingen bra karta över borgen eller åtminstoen inte en karta som jag skulle vilja ha. Får jag tag i en sådan så får det bli ett besök till med den i handen dessutom ska jag försöka hitta med information om vilka som ursprungligen byggde borgen, om en av de senare härskarna, Papa de Luna Benedictus XIII, finns en hel del att läsa men vad jag förstår så har han inte så mycket med själva byggandet att göra, nej ursprungsbyggherrarn var nog tempelriddarna men jag får söka vidare, även då söka efter en karta av själva borgen. Kan väl säga att mycket trappor var det och vissa var ytterst smala men med höga trappsteg,  några bredare madammer och herrar hade nog svår att ta sig uppför dom men å andra sidan med den motion de måste ha fått för att kila runt i de trapporna så är de väl riskfritt att de blev breda över baken. Även om det ser ut som jag fastnat i trappen eller går på alla fyra så är det fel jag började nämligen misstänka att trappen skulle sluta mot en vägg och jag ville bara kolla att det inte var så genom att sträcka mig fram , nu gjorde den inte det denna gång men det har hänt tidigare. De som en gång i tiden bodde i borgen kan då inte klaga på utsikten även om de naturligtvis inte såg det vi nu ser, nämligen både gamla stans gytter av tak och den nyare delen längs stranden och upp mot bergen. Att ta sig runt i borgen tog ett par timmar dessutom skulle vi förbi den ”kinesaffären” för att köpa två proppar till diskhoarna, en till oss och en till marockofararna. Vi gick från husbilen vid elva-tiden utan att äta lunch och nu började klockan vara fram emot två så vi beslutade oss för att äta på Pensionista, men, snopet det var stängt. Det fick bli en helt igenom kinesisk suport i dag först kinaaffären och sen kinarestaurangen. 

Våra unga campinggrannar, marockofararnas två barn brukar komma och prata en stund ibland, så även i dag. Tösen visade stolt upp den nya skorna hon fått i dag och dessutom solglasögonen som hon fick i går, de med speglande glas, även grabben hade fått nya solglasögon men med vanligt glas för som han sa, solglasögon behöver man, de nya rosa foppaskorna han fått tror jag han var mindre stolt över. Barn har tack och lov inte samma behov av bekvämligheter i sin vardag som vi gråskallar det är då säkert för han kunde inte riktigt förstå varför Rune köpte en husbil i stället för en bil som man kunde köra i lera med, det hade i alla fall hans pappa köpt och testat, jag hörde inte vad Rune svarade men tydligen hade det något med ålder att göra och jag kan gissa vad, men grabben var i alla fall nöjd och kommenterade endast svaret med ”jaha”.

 ….kanske man kan kalla det liv vi lever nu, visst är vi här vid medelhavet och njuter av ledighet, tillgång till samma sol som det äkta jet set-folket har vi men sen är nog likheten slut. Inga häftiga partyn, krogsvängar och sena nätter för oss,  nej här är det i säng på kvällen och upp på morgonen, vi lagar vår mat och tvättar vår tvätt själv men den absolut största skillnaden är nog innehållet i våra och deras börsar, och det faktum att jag är pensionär och absolut inte skulle orka med några krogsvängar och det tror jag inte Rune skulle göra heller, nej vi är nog nöjda med det stillsamma jet set-liv vi lever. 

I dag har alltså denna jet set:are, utifrån väderutsikterna,  tvättat på förmiddagen, liksom många av campingens damer gjort (med benäget bistånd av herrarna). Jag tror att jag nästan är unik här eftersom jag varken har tvättmaskin eller centrifug vilket de flesta verkar ha. Tvättmaskinen finns av två typer vad jag har förstått, en som är manuell och en som är elektrisk. Den manuella består av en trumma som man fyller med önskad vattenmängd och kläder varefter man snurrar trumman runt under en ganska lång tid, troligen beroende på vad man tvättar. Det är här mannen kommer in i bilden, han skall i olika kärl, hinkar eller större vattenflaskor hämta varmt vatten i servicehuset dessutom är han att räkna som den som skall driva trumman runt. Den andra typen har en elektrisk motor som driver trumman men även här är mannen varmvattenleverantör eftersom ingen av maskinerna värmer vatten själv, ofta transporteras vattnet av cyklande herrar så i dag har det varit mycket cykeltrafik förbi oss. Själv handtvättar jag alltså och det tycker jag fungerar utmärkt, det som ska tvättas och jag transporterar oss till varmvattnet och tvättbaljorna i servicehuset, som centrifug använder jag Rune, vi tar i var sin ända på t ex påslakan och så vrider vi med förenade krafter ur vattnet, vanliga kläder klarar jag faktiskt själv. Eftermiddagen har som vi gjort de senaste dagarna tillbringats i solen, en helt underbar dag i dag igen, plus 22-23 grader i skuggan och vind som fläktade lagom så att tvätten torkade och så att vi orkade sitta i solen. Nu kl 20.00 är det fortfarande 17,5 grader. Enligt lokala väderrapportörer här på campingen så kommer dagens väder att bestå åtminstone veckan ut, hörs bra tycker jag.

…..testa mitt tålamod. I kväll bestämde sig min dator för att min bloggsida bara inte gick att hitta, den meddelade artigt att den var så sorry, but the page coulden´t be found. Till råga på allt kunde jag inte heller logga ut från internet trots att jag normalt ofta kastas ut. Nu provade jag först med att stänga inloggningssidan, men nej,  jag var fortfarande inne, då provade jag med att starta om datorn, men ingalunda, jag var fortfarande kvar på internet. Nu blev jag smått desperat, stängde av datorn och lät den vara avstängd ett tag, liksom för att låta den kallna som man ibland var tvungen göra med bilar som var misslagomt varm och därför inte ville starta (jag har varit ägare till en sådan nyckfull bil). Naturligtvis hjälpte det inte, till saken hör att jag  inte heller kunde läsa dotterns blogg, jag fick samma information då, alltså sorry, but the page…. osv.  Eftersom jag inte heller kunde komma ut från internet så irrade jag omkring på olika sidor där och på facebook och då minsann beslutade min dator sig för att sluta trilskas så nu är jag här i alla fall.

Hur har då min dag varit, ja eftersom det är måndag så var aktiviteterna givna, marknaden, som är ett måste, och Consum. Även om vi inte var i behov av några akuta inköp så  blir det i alla fall en längre promenad än bara runt campingen och närliggande kvarter. Det är otroligt vad man kan handla när man egentligen inget behöver, tänk då när man handlar både det man behöver och det man inte behöver, inte undra på att det då drar i väg och blir kostsamt. Måste i det här sammanhanget säga att vi prisar uppfinnaren av ”dramaten” matbagen på hjul. På marknaden blev det i alla fall bara en melon. Naturligtvis han vi också med en stund i solstolen när vi kom hem igen. Jag har också upptäckt att paltkoma är inte det enda matrelaterade koma som finns, nej det finns också soppkoma, detta kan jag meddela efter en middag på kycklingsoppa. För att komma ur soppkomat fick det bli en tur runt på campingen trots tidigare promenerande så med gårdagens klättrande runt på gatorna uppe bland lyxvillorna.

I dag blir det inga kort, inte för att jag saknar material, nej långt i från det men jag är på inlärning av bildhantering och redigering, jag har fått ett program av dottern så nu ska, om allt går enligt ritningarna,  mina bilder inte ta så stor plats (hennes förhoppning antar jag).

….den längre promenaden, vi tänkte oss in till centrala Peniscola för att kolla om det finns någon affär som säljer cd-skivor så vi kan bränna in en del kort. Rune har som jag sagt problem med sin dator som tömmer allt när han stänger den, det gör att han inte kan tömma kameran på kort men också att alla korten laddas in varje gång han tar nya och laddar över dom till datorn. Det börjar vid det här laget vara en ansenlig mängd kort som åker in och ut ur datorn. Någon sådan affär hittade vi inte men av någon konstig anledning hamnade vi klättrande uppför berget. Nu var det väl inte riktigt så det handlade om bergsbestigning utan vi höll oss till gator men nog så branta sådana som slingrade sig uppför berget. Jag skulle nog vilja kalla den sidan av berget för gräddhyllan utifrån de lyxvillor som finns där. Förutom dessa lyxvillor så tycker jag nog att de som bor där borde betala extra för utsikten och att de troligen aldrig behöver fundera över isiga vägbanor som gör det problematiskt att ta sig upp. Efter att vi skuttat runt som stengetter, dreglat över lyxvillor och utsikt tog vi oss ner till vår normala statusnivå och tillbaks till campingen och husbilen.  I solen utanför bilen insåg vi att egentligen är vi rätt nöjd som det är för vem vill ha ansvar för och kostnaderna för en lyxvilla när man njuter fullt ut lika mycket sittande i solen utanför en rätt ordinär husbil.

Kan också med glädje berätta att nu har även mamma och grabben som blev intagen på sjukhus efter feber och kramper kommit hit till campingen och killen är helt ok som det ser ut och hörs,  men som jag sagt tidigare så är det inte enfamilj som man stoppar in i ett normalt Svenssonfack men tro inte för den skull att de inte är ansvarsfulla och normalt oroliga föräldra när det gäller barnen. För att jag aldrig skulle komma på tanken att göra en så pass äventyrlig och mindre bekväm resa innebär ju inte att det är fel vad de gör, snarare är det väl att betrakta mig som rädd för att gå utanför vardagens inrutningar och bekvämligheter. T ex har jag väl aldrig i min vildaste fantasi tänkt tanken att inta lunch på biltaket, nu har jag ju aldrig haft den typen av bil som de har, men även om varit så är det väl tveksamt. Nej själv intog Rune och jag lunchen prydligt sittande vid bordet och kaffet därefter utomhus i solstolen. Men tack ungdomar för att ni låter oss se andra möjligheter för resandet även om jag nog inte skulle vilja byta med er troligen inte heller våga eller klara av det.

……….nu saknas bara Rusta och Ö&B av de affärer jag brukar besöker mest när jag är hemma. De nya bekantskaperna Lidl och Carryforth, är väl att byta mot Maxi då. Må vara hur det vill med det så har vi idag varit till Vinaros och nyss nämnda Carryforth, men hör och häpna jag var aldrig in där, nej jag var på Rusta, Rune skulle köpa en limpistol, vi var också in på byggvaruhuset i samma byggnad där jag gjorde en stor investering i två stickkontakter med flera uttag blev också svart ”silvertejp”. Vi har ju problem med en backspegel som blev skadad av isduschen vi fick från en tradare på vägen ner, för närvarande sitter den väl hjälpligt ihop så tejpen och limpistolen köptes uti falla att något skulle hända. Från Jysk och Vinaros körde vi till Lidl i Benicarlo för att handla mat och därefter hem till Peniscola, tre städer på ca 2,5 mil. Nu ska jag väl ärligt säga att vi aldrig var in i Vinaros för Carryforth ligger visserligen i Vinaros men på gränsen till Benicarlo. De tre städerna avlöser varandra som på ett pärlband så man har dålig pejl på i vilken stad man egentligen är. Efter en snabblunch vid hemkomsten blev det klädbyte till något mindre heltäckande och ut i solen för en skön och slapp eftermiddag och för att ytterligare spä på den röda färgen på våra näsor. Naturligtvis kom jag inte ihåg att köpa solstift i dag heller. Eftersom julen är över och förbipasserande grannar har en tendens att nynna på ”Rudolf med röda mulen” anar jag vad det är som inspirerar dom.

Våra nya grannar och tillika campingens samtalsämne har nu fått sin grabb friskförklarad och utskriven från lasarettet men de har i alla fall beslutat sig för att göra ett uppehåll i resan och bli kvar här åtminstone ett tag till. Nu kunde det väl tyckas vara nog funderingar vad det gäller dessa ungdomar men nej, detta är ingen familj inordnad i fyrkantigheter, för i afton tog familjen en cykeltur och far i huset/bilen företog turen på enhjuling, jag såg inte själv avfärden men har fått den berättas. Jag kan inte säga annat än att har man den färdigheten så är enhjuling ett perfekt fortskaffningsmedel när man har små transportutrymmen.

Har också fått hälsningar från mina fd arbetskamrater genom Catrine, nu är jag pensionär med ett rymligt samvete så jag mår bara bra av att ”flänga” runt har inga problem med dåligt samvete, men jag skulle verkligen vilja unna alla som vill, att få uppleva det jag gör nu med sol och värme och slippa snö och kyla. Men tack till er alla och hör gärna av er med kommentarer, det är väl försent för solstolen nu men i morgon, då sitter jag i den lediga stolen  och njuter i solen. (om det inte regnar som det pratas om).

…..campingen i dag står ett yngre svenskt par med två minderåriga barn för. ”Dramat” började i går afton när de kom körande med en gammal Land Rover, parkerade och började lasta ur bilen ett antal lådor spände upp en lina och hängde ut sängkläder och en del kläder. Med i bilen var barnen, en flicka på fyra år och en grabb sex år gammal, flicka studsade runt som en normal pigg fyraåring men sexåringen satt kvar i bilen. Jag var och diskade när de kom och eftersom de parkerade alldeles bredvid så såg jag  även den lilla pojken, och jag tyckte inte att han såg riktigt så pigg ut. Nu blev de inte kvar så länge utan drog i väg men lämnade kvar det som de lastat ur bilen. Redan då började naturligtvis funderingarna om vad och vilka de var. Nu hade de inte återvänt i morse när campingen vaknade till liv och nu satte verkligen spekulationerna igång. På omvägar fick vi höra att det bland tyskarna spekulerades om de möjligen smitit och att de på något sätt tagit sig in utan lov. Visst var funderingarna bland oss andra också många men vi trodde att det möjligen hänt något med en eventuell husvagn eller min teori om att kanske grabben var sjuk, sjuksköterskesyndromet ni vet. Pappan och flickan kom tillbaks under dagen men med var inte pojken och mamman. Vi satt utanför husbilen och tittade lite förstrött på deras bil när Rune observerar att insuget till motorn var draget upp på taket och utifrån det utgick han från att de kört i ökenmiljö. Vilken tur för detta antagande gav mig möjlighet att stilla min, och andras, nyfikenhet. Jag gick helt kallt över till dom och frågade om de varit i Afrika. Kort resumé av vad jag fick veta, de var på väg till Marocko men grabben hade fått hög feber och börjat krampa så nu låg han på lasarett för observation, trolig utskrivning i morgon men han skall på ca en vecka genomgå ytterligare undersökning med magnetröntgen. Jag kunde efter denna information läcka den vidare för att spridas på campingen. Medge att det är tufft att åka på en ca tre månader lång resa, fyra personer i den bilen, även om man kan förutsätta att de har tält med. Vi är två i en drygt sju meter lång husbil med alla bekvämligheter egentligen och vi funderar om vi inte skulle behöva lite mer ”svängrum”!!!!!

Nu tillbaks till vardagslivet och min lilla värld, fortfarande rätt lat men i dag fick det i alla fall bli en promenad, kortvarianten den med alla gatorna på campingens båda sidor och därefter runt fotbollsplan, tennisplanerna och polisens uppställningsplats för beslagtagna fordon. Vädret slog om mitt på dagen och det tog till att blåsa men blev ordentligt varmt, 21 grader i skuggan, så promenaden blev bitvis i ordentlig motvind, vilket måste räknas som en ökning av prestationen eller jämnar det ut sig på grund av medvind ibland.

… tror jag att jag är på väg att bli. Redan vid 18-tiden börjar jag titta mot sängen och kolla klockan om det inte snart är dax att komma sig i säng, och då har jag redan gått och gäspat i ett par timmar. Det är skamligt att erkänna men jag har inget emot en grå och regnig dag snart så jag bara får ”dröna” bort dagen, ändå så gör jag inget betungande när det är sol heller. Promenaderna på minst en timma som jag ansåg så viktig i början har en tendens att krympa i tid. Jag skäms att säga det men jag kan nog vissa dagar söka anledning att helt slippa röra på mig, men tyvärr finns det egentligen ingen accepterbar anledning. Så inte heller i dag har jag trots intensiva försök hittat någon så det är bara att tillstå att det är av ren lättja som det inte blir någon utflykt i dag. På förmiddagen har jag möjligen kunnat mobilisera kraft nog, jag föreslog lite tamt att vi skulle ta en promenad, visst sa Rune men vi väntar till i eftermiddag, jag tog tacksamt emot förslaget. Nu har det varit eftermiddag ett bra tag och tanken på en promenad känns i nuläge som ett straff. Efter det betungande ”hushållsarbetet”, laga dagens måltider, kaffe macka på morgonen, yoghurt till lunch så fick det bli stekt kalkon, grönsaker och potatismos till middag och naturligtvis kaffe (uppvärmt sådant) ,  dessutom all disk och inte att förglömma att jag bäddade i morse så visst förstår ni att det finns anledning till att jag är helt slut. Nu är det väl inte bara fysiskt jag tröttat ut mig nej även har min hjärna fått jobba i dag, jag har suttit ute i solen med ett korsord, nu höll jag väl mest i tidningen för där jag satt fick jag upprepade nära sova upplevelser. Till mitt försvar måste jag säga att jag njöt till 100% och kommer troligen att göra om det många gånger, kan utan att ljuga säga att det gäller även Rune.I morse, när jag kom ut från servicehuset, efter att jag duschat såg himlen över ”mitt Eden” ut här.  Vackert eller hur, jag var bara tvungen att hämta kameran och fota.

…  i Penicola började lite grått och dystert vad det gäller vädret, men hyfsat varmt i alla fall. Visst kämpade solen sig fram mitt på dagen men det var bara för att vi skulle bli påminda om att ”hon” fanns där uppe det var också tillräckligt länge för att Rune skulle hinna ta fram solstolar och dynor, då kom regnet. Nu blev det väl inte många droppar men himlen var fortsatt mörk och grå. Ja vad gör man då om man har tid över och det inte är läge att sitta ute i solen och det inte är aktuellt att äta för det har man nyss gjort, enkelt man vilar middag, inte helt fel ska jag säga, är man pensionär så är man.

Eftersom trettondagen är en stor högtid i Spanien så visste Rune sedan tidigare att det brukar vara någon form av procession genom staden, nu var han inte säker på om det var i trettondagsafton eller trettondagen. I receptionen var de inte riktigt säker heller på vilken av dagarna det brukar vara men att det var något som hon kallade tre konungars procession det visste hon. Vi chansade på att skulle bli i kväll och hur som helst skulle vi göra den där promenaden som vi struntade i förra dagen.  Liksom när det gäller tomteparaden så kom vi i precis rätt ögonblick nu med. Även denna gång kastades godis i stora mängder ut till barnen och vad man kunde se så var barnen inte ovetande om godisregnet för de flesta hade försett sig med kassar och jag lovar att många hade garanterat en normal tilldelning av lördagsgodis för många lördagar framöver.

…verkligen inte gjort det gud haver skapat, mest suttit i solen och njutit. Visserligen duschade jag i morse, fixat lite mat och diskat. Efter middagen tog vi dagens promenad, kortvarianten runt på campingen, alla gator på båda sidor och sedan på utsidan runt campingen och fotbollsplan. Vi har nu haft ett antal dagar när solen varit oss huld och trogen och det har resulterat i åtminstone två rejält röda näsor här på campingen, Runes och min. Jag trodde att jag fått med mig solstiftet eller solkrämen men icke det så nu är frågan om man måste göra en strut att sätta på näsan ifall det blir sol även i morgon. Nu är väl det en fråga om jag kommer mig upp medans solen är uppe, jag som normalt är morgonpigg kan tydligen sova hur länge som helst på morgonen nu, i morse vaknade jag först kl halv nio och då kom jag mig nog i säng före elva kvällen före.  Bevisligen är det ytterst betungande att vara pensionär med rätt att göra vad man vill, alltså ingenting, möjligen blir vi lite aktivare i morgon har vi tänkt. Men man kan ju alltid ändra sig vad det gäller det, vara aktiv alltså.

…är tydligen inte så bra om man menar ett webbhotell eller webbdomän eller vad det heter. För min blogg har jag fått låna plats på hennes hotell och jag har tydligen lyckats med det hon inte har tillnärmelsevis fixat på 11 år, nämligen att fylla hotellet. Av hennes 350 meg har hon efter 11 års bloggande en storlek på  bloggen på bara 90 meg  men jag  har på drygt 1,5 månader lyckats med bedriften att få mitt bloggande till en storlek av 170 meg. Att vara ägare till ett hotell här innebär inte att man blir lycklig om det är fullbelagt, vilket gör vanliga hotellägare saliga av lycka. Med dotterns, hotellägaren, hjälp är nu mitt bloggande förpassat till en mer hanterbar storlek nämligen 34 meg men även det är stort för den korta tid jag bloggat. Det hela lär bero på att jag inte har det minsta hum om hur man redigerar bilder, de bilder jag laddat upp har tydligen både fel upplösning och för mycket pixlar. Tur att hon kan gå in och ”städa” bland mina bilder.

I dag var det återigen allmän tvättdag på campingen, även för mig, helt perfekt torkväder med sol och lagom med vind. Eftersom de tär måndag har det återigen blivit ett marknadsbesök  och naturligtvis fick även Consum en påhälsning. Stadssvängen avslutades inte på Consum som varit brukligt tidigare utan i dag fortsatte vi ner till Pensionista, ett matställe nere vid hamnen, och ett samlingsställe för turistande långcampare från norden och övriga Europa. Jag kan verkligen rekommendera stället, det finns en hel del spännande mat och man sätter själv ihop sin meny genom helt enkelt peka på det man vill ha bland de smårätter som ligger bakom glas i diskar. Vi åt grillad kycklingklubba med grönsaker och potatismos, bröd och ett glas öl, smakmässigt klart i klass med de flesta restauranger och prismässigt klart under de flesta restauranger, vi betalade för oss två ca 11 euro tillsammans. Mätta och belåtna gick vi hem för att slappa i solen, ta in den nu torkade tvätten och därefter fortsätta det betungande jobbet att må bra i solen, kolla in boulespelande grannar, tyskar, nyanländande husbilsåkare och prata med förbipasserande grannar. Måste säga att det är hur lätt som helst att bli utarbetat av att göra i stort sett ingenting, tur att vi i alla fall måste ta rundan ner till Consum, det blir väl i alla fall en 45 minuter. Till mitt försvar måste jag nog få säga att vi ofta är ute på promenad/strövtåg i flera timmar per dag, gamla stan som ni vet, där jag kan gå hur länge som helst känns det som.