..han då svurit in sig som president i Amerika, Donald J Trump. Vilken människa är egentligen Trump? Är han den narcissistiska clown som man har fått intryck av? I så fall är han förmodligen den mäktigaste och tillika farligaste clownen i nuläge, möjligen i hård konkurens med Nordkoreas diktator, som nog är ett strå vasar vad det gäller narcissism men han har troligen mindre möjligheter att påverka globalt.  Vad jag har kunnat utläsa av det han har lovat Amerikas befolkning är att Amerika ska bli stort igen, att Amerika ska i det stora hela bli självförsörjande och därmed oberoende av import från vissa länder, men att detta naturligtvis påverkar exporten negativt, det har jag inte hört honom nämna med ett ord. Bidrag till miljö och human hjälp i världen är inget som ligger honom varmt om hjärtat så det bör med det snaraste avvecklas, så även delar av den inhemska välfärden, alltså Obamacare, har han väl troligen redan satt tänderna i, den ska ju ersättas av något annat, men   av vad? Vad man vet så finns det inget konkret i den vägen.  Nato-allierade här i Europa har han också synpunkter på och ser det inte självklart att Nato ska bistå i händelse av att ett Nato-land blir kränkt eller hotat av annan makt. I klartext har väl alltid annan makt varit Ryssland eller gamla Sovjet men där sitter ju en i princip lika stor narcissistisk clown, Putin, skillnaden mellan dessa två maktens clowner är Putin lömskt jobbar mer i tysthet och basunerar inte ut hur förträfflig och kompetent han är. Man får hoppas att Trump har mycket kompetenta medarbetare och medbestämmande för då Trump redan har visat att han är imponerad av Putin och smått beundrar honom så kan nog han, Trump, vara en enkel munsbit för Putin att få med på sin sida när det gäller frågor som Putin vill få igenom, för som den narcissist Trump verkar vara så är han nog ytterst mottaglig för smicker och speciellt om det kommer från någon som han beundrar.

Vad kan då vi och våra politiker bidra med, ja det vanliga, pengar. Trump hann inte ens svära in sig så stod våra politiker upp och meddelade att nu måste Sverige mobilisera andra länder för at  de och vi tillsammans måste fylla igen luckorna som uppstår när Amerika drar sig ur de olika bistånden de lovat medverka ekonomiskt till. Varför ska våra politiker alltid vara först på arenan och lova bistånd och pengar, pengar som vi uppenbarligen inte har. Varför hör man aldrig våra makthavare stå upp och säga nu ska vi fylla igen ”luckan” i sjukvården, skolan, äldrevården och omsorgen. Nej till det finns det inga pengar. Skandalerna inom den svenska så kallade välfärden börjar dugga tätt nu, vi ligger långt efter de flesta länder i Europa när det gäller sjukvård för äldre och t.ex. beskattningen av pensionen är bland den högsta i Europa om inte högst. Vi kunde för ett antal veckor sedan läsa om att BB-avdelningen i Sollefteå ska läggas ned, vilket innebär att närmaste BB-avd finns i Örnsköldsvik eller Sundsvall och dit är det ca 12 mil. Nu bor ju inte alla blivande mammor i Sollefteå så att det kan bli betydligt längre, 20 mil och ibland mer. Detta kan vara nog så spännande på sommarvägar men nu är det inte sommar året om utan åtminstone sex av årets månader är vintervägar och inte alltid nyplogade när den blivande mamman känner att nu är det dags. För att kompensera nedläggningen av BB-avd. så drar ABF igång en studiecirkel i ”bilförlossning”. Men visst måste man ställa sig frågan ”vart är vi på väg”, ja inte är det frågan om ett underhållningsprogram på tv när jag ställer den frågan även om det låter som ett skämt. Har vi inte, som enligt våra styrande är ett rikt land, råd till att i första hand täppa igen luckorna i vår egen välfärd, den välfärd som vi blivit lovad och som vi med eget ansvar och arbete jobbat ihop till, vi är troligen inte det rika land som makthavarna vill visa den övriga världen och vi är absolut inte en stormakt, vi var kanske det en gång för flera hundra år sedan, vi var ett av Europas rikare länder ett antal år efter de två krigen då vi med hjälp av en viss neutralitet inte blev indragen i det direkta kriget, men vi är i nuläge både upphunna och omåkta av ett antal länder, så varför fortsätta och se Sverige som en stormakt, är det inte dags att skaka av sig det dåliga samvetet som ”vi” drog på oss för vad vi gjorde och inte gjorde under de senaste två krigen.

..utan snö, vilken besvikelse. Men, säger då en vän av ordning, vad är det vi firar den 24 december? Är det snön? Nej inte vad jag vet, i alla fall. Nej i mitt fall har julen haft olika innebörd allt efter min ålder. Under min tidiga barndom, eller åtminstone när jag fick förmågan att ta in information och ålder nog för söndagsskola, så var det Jesus födelse vi firade, dock i hård konkurens med Jultomten, och det är där vännen av ordning kommer in med sin fråga, vad har egentligen snön med dessa två personer att göra? Att den plats som vi hävdar är Jesus födelseplats var snöfri det kan vi till 100 % utgå från, eller åtminstone nästan för det finns inget dokumenterat om att det skulle ha varit snö på marken. Ja men tomten då, knappast eftersom han enligt myterna har sitt ursprung i byn Myra i södra Turkiet. Men jultomten då, tveksamt eftersom han är ett hopplock från bland annat Tyskland och USA, visst kan det förekomma snö där på många platser, men jag är tveksam till det där med att snön är ett måste. Våra infödda tomtar då de har då i alla fall snöanknytning, jo visst, men de tomtarna var inte speciellt snälla, de ställde, vad jag har läst mig till, ganska höga krav på sin ”hyresvärd”, och inte var de heller rödklädda men vitt skägg och en ordentlig ”kula”, nej vad jag har förstått så var de ganska små, grå och vresiga.

Nej den moderna tomten, alltså jultomten, han som kommer med julklappar till snälla barn, som egentligen snälla föräldrar betalat, han har tydligen sitt ursprung i något sydligare land och som är mindre snörikt än Sverige. Men det är i alla fall nu, med den moderna tomten, som snön kommer in i bilden och blir ett med Jultomten….han har nämligen emigrerat till Finland, noga räknat till Rovaniemi i norra Finland, och där finns det i alla fall stor chans till snö och därmed en vit jul.

Min relation till julen då, ja jag har nog gått genom alla faser, varit övertygad både om Jesus födelse och jultomtens existens, för att så småningom övergå i en mer realistisk syn på julhelgen som innebar ledighet, julstress med bak och matlagning och julklappsinslagning för att så mynna i en julafton med nära och kära där jag som dagens ansvariga ”tomtemor” snällt somnar i soffhörnan efter julklappsutdelningen.

Nu har även den perioden passerat, barnen har skaffat egna familjer med eget ansvar för stressen och barnbarnen är nöjd med att man skickar en slant till en julklapp, själv sitter jag i Spanien och njuter av lugnet och vetskapen om att barnen och barnbarn har det bra.  Den julklappen och min personliga julklapp, som gör mig otroligt lycklig, är att jag har fått uppleva ytterligare en julafton, att jag kan se tillbaks på ett år med samvaro och kontakt med barn och barnbarn, många glada minnen med besök av släkt och vänner här nere i Spanien och dessutom fått knyta nya vänner till min kontaktlista, så att nu få lägga ytterligare ett år, och dessutom numera enligt önskemål, ett helt snöfritt år, till mina drygt 70 tidigare, ja vad kan man egentligen mer önska sig .

GOD JUL  OCH GOTT NYTT ÅR!

..tur till Murcia och Ikeas köttbullar med efterföljande mjukglass. Nä, denna gång stämmer det inte riktigt, visst det blev den sedvanliga mjukglassen för mig men Runes efterrätt blev en helt vanlig varmkorv med bröd, friterad lök och saltgurka!!!! Förrätten bestod som vanligt för hans del av köttbullar med mos och för min del slopade jag som vanlig köttbullarna för en tallrik kycklingsallad, men vad vi missade var ”JULTALLRIKEN”, gravad lax, julskinka, sill och någon form av tunnbrödsrullar, ägg och en typ av potatis/grönsakskroketter. Detta såg vi först när vi var på väg ut, alltså efter köttbullarna, kycklingsalladen, varmkorven och mjukglassen, gissa om det sved att vi inte sett det tidigare och gissa om jag allvarligt övervägde att ta ett par rundor till i varuhuset för att sedan testa om det möjligen skulle gå att tränga ner innehållet på en jultallrik. Men tyvärr, jag insåg att det kanske skulle gå men att det inte skulle bli särskilt angenämt och troligen inte heller så delikat som jag inbillade mig. Men Rune kom med den fantastiska lösningen på dilemman, han konstaterade att det bara var den 3 december och att vi hade alla möjligheter att hinna hit en gång till före jul. Visst är han smart Rune, kanske kan det bli redan nästa helg, kan mycket väl ordna så att vi behöva mer värmeljus och servetter, om jag använder värmeljusen som enda värmekällan och servetterna kan jag nog ordna så att de är försvinnande odryga.

För övrigt är livet sig likt på campingen…nästan åtminstone, det känns lite konstigt att inte ha några familjemedlemmar här och inte heller några ”gamla” vänner kvar här för närvarande då Gunilla och Tommy åkte hem över jul och nyår. Visst har vi boulen, både tisdagar och torsdagar med i huvudsak svenska spelare och så Europaligan alla dagar utom söndagar så visst finns det möjlighet att fylla dagarna med aktivitet, dessutom ska man ju hinna äta, handla och helst också hinna ta siesta, faktiskt ett av de genuint spanska sederna som har varit otroligt lätt att ta till sig.

Dessutom har jag fått en stor och präktig ugn, visserligen efter en del tjat och påpekanden som t.ex., ”om jag hade en ugn skulle jag kunna baka lite bullar eller grädde pannkaka eller ugnssteka fisk”. Så nu är det upp till bevis, då jag nu har fått den, vilket också tar sin tid, tiden går fort här nere men det gör inte jag så jag behöver inte så mycket arbete för att fylla dagen.

..vad tiden rusar iväg. Borde det inte gå att lägga in en seriös protest mot tiden jäkt. Det måste vara orättvist att det ska vara så, för som gammal….gammal??? Jag??? Visst, men inte så gammal, nä det får räcka med att jag är en äldre person och tillika pensionär, och som sådan har jag slagit av på takten, inte för att jag egentligen vill utan det har bara blivit så, men tiden den bara fortsätter att skena, hur orättvist och okontrollerbart som helst. Vi kom hit till vårt vinterkvarter i slutet av augusti och nu är det slutet av november och dessutom första advent i helgen….vart har tiden däremellan tagit vägen, det här innebär ju att det är jul, inte i morgon och inte ens nästa vecka men med tanke på så fort dagarna går så är det inte många dagar kvar enligt min tideräkning där veckan börjar som sig bör med en måndag därefter är det torsdag, för då byter Lidl extraprisblad och så är det helg, däremellan är det inga egentliga dagar. Visserligen har man en viss struktur på veckans dagar om man hänger med på alla europaligans boulspel, för då är det bara den spellediga söndagen som man kan tappa bort, men den dagen har sedan barnsben varit ledig både vad det gäller skola och även för många vad det gäller jobb, dock inte för mig. Men söndagen har jag i alla fall alltid förknippat med fridag, det var den dagen man först gick i söndagsskola för att senare på eftermiddagen eventuellt, om man skött sig, fick biopengar för att gå på matiné på den lokala biografen, och som jag sa var söndagen den enda skollediga dagen under mina nio år i grundskolan.

Att tiden har rusat iväg här nere kan väl delvis bero på att vi har haft rätt många angenäma besök. Det började med att min svägerska och bror kom för ett fjortondagars besök i slutet av september och början av oktober och efter bara någon vecka kom Yvonne, som under många år varit vår campingvän och granne på campingarna, tyvärr kunde inte Gunnar vara med denna gång men vi hoppas att det kan bli besök här av honom vid något senare tillfälle. Runes dotter med familj kom så hit i början av november, för det som mer eller mindre blivit en glädjande hösttradition, och dessutom fick vi även hit Gunilla och Tommy redan nu under hösten i stället som tidigare först under vårmånaderna. Men nu är det bara Gunilla och Tommy som är kvar här men de flyger hem den första december och sedan är det väl bara tomten som vi kan vänta besök av….eller inte eftersom jag sedan många år har sagt upp bekantskapen med honom, jag tycker att han ställer stora krav på mig både vad det gäller jobb och ekonomiska krav.

Men vad som gör mig, om inte glad, så i alla fall nöjd är att jag har insett vad tydligen svenska politiker också har fattat eller ska jag kanske säga, att de hittat en nisch där de äntligen kan bli den stormakt som de så länge tjatat om att bli….nämligen det land i världen som har de flesta och absolut mest udda och totalt ogenomtänkta skatterna och skatteförslagen. Att föreslå och lägga skatt på tjänster, varor och för landet bl. a nödvändiga transporter ger möjligen lite mer i skattekassan men kostar desto mer i förlorade arbetstillfällen. Men visst vi blir en skatternas stormakt och tillika en dumheternas stormakt.

….eller noga räknat till natten, kommer min bror och svägerska hit för ett fjortondagars besök. Så nu är ordningen återställd, Det blev lite oordning i rutinerna då besöket uteblev förra året. Visserligen blir besöket lite tidigare nu än tidigare år, men hur det egentligen är med det beror väl på hur man ser det, jag ser det som tidigare på året efter som mitt år är uppdelat i före och efter månaderna i Sverige. Det innebär att egentligen har jag nyår någon gång i augusti eller i alla fall innan vi åker ner hit igen. I min skalle åker jag från en begynnande höst till en varm och blommande period, alltså mot sommaren. Visst har jag sedan i december både jul och nyår här i Spanien och även någon form av vinter, men den är kort och i regel med mer eller mindre sommarvarm dagar, även om nätterna kan vara svala, eller i mitt tycke kalla, men vem bryr sig för då sover jag. Vintern övergår i en helt ok vår efter ett par månader för att innan vi, i ”sakta mak” börjar dra oss hemöver mot Sverige i maj någon gång, det hunnit vara sommar under de sista månaderna vi är här. De ca 300 milen brukar ta ca 45-50 timmar, om vi inte gör något längre stopp, t. ex . i Moseldalen, innan vi är hemma i Sverige till sensommaren, hösten och nyår.

För att göra det hela enkelt så kan man dela upp mitt år i följande årstidsperioder, de tre månader i Sverige, juni, juli, augusti kallar jag sensommar och höst, då infaller som av en händelse också nyår, det är det nyåret som jag daterar händelser efter, alltså det som hände före detta nyår är förra året . September, oktober och november, då vi kommer hit till Spanien är sommarmånader, december är vinter med advent, jul och nyår, januari och delar av februari kan man väl också kalla vinter om man känner för det, men därefter kommer våren för att i mars övergå i försommar och full sommar i april, maj innan vi återvänder till Sverige och, just det….sensommar, höst och nyår. Denna indelning passar mig perfekt, flera somrar, en kort mild, snöfri vinter, en solig och varm och blomrik vår och en i regel rätt så angenäm sensommar och höst

Så alltså kommer min bror och svägerska i år under det som i min tideräkning är den första sommaren, normalt har de kommit under den senare sommaren eller i alla fall, det jag kallar försommaren. Nu hoppas jag att vi kan njuta av sköna bad i ett varmt medelhav, sköna strandpromenader i solen och varma kvällar, som vi har haft sen vi kom hit, då fleecejackan absolut inte har varit ett behov.

..är hösten här och vi får åka ner till Spanien igen. Nej, det är väl hellre så att de för min del gärna fått vara sommar några månader till. Visst längtar jag till Spanien men det är utan tvekan en ”hit” att få vara här hemma också. Att som vi bor nu, på gammalt hederligt sätt, i ”undantagsstuga” hos barnen är en ren vinstlott. Man har sitt eget boende men man har också tryggheten att de finns om det skulle hända ”gamlen” något lika väl som vi finns där vid deras behov.

Barnbarnen är ju som bekant ”grädde på moset” och om jag är moset så har mitt yngsta barnbarn under de senaste två månaderna ”skvätt” grädde på mig varje dag och de två gräddsniporna, Amanda och Timothy som bor kvar uppe i Skellefteå, har också med sina besök förstärkt moset med grädde. All denna grädde, eller mer troligt glassen, har inte varit positivt för formen…fel, det har varit positivt för formen, den har blivit klart rundare, men absolut negativt för självkänslan, men min doktor på hälsocentralen sa att jag var ”pigg”.

Men nu är det alltså snart september och vi är i princip klar för avfärd. Det har varit en udda sommar får man väl säga, inte vad det gäller vädret, det har väl varit i princip bra, lite kallt ibland men rätt så solig och väldigt lite regn, åtminstone här i Torestorp. Nej det udda har vi stått för själva, vi hade ju beslutat att sälja huset och husbilen om det var möjligt Vi kontaktade samma mäklare som varit engagerad när vi köpte eftersom de kunde man anta var rätt uppdaterad på husets plus och minus. Det var alltså en enkel sak, de kom konstaterade att vi gjord en hel del förbättringar, gav ett vettigt prisförslag och sände sin ”flygande” kameraman…ja det vill säga, mannen flög inte men väl kameran, för att föreviga huset både från backen och luften .

Under våren nere i Spanien hade vi kikat på olika bilalternativ om vi skulle göra oss av med husbilen som vi egentligen bara använde som transportmedel mellan Spanien och Sverige, onödigt dyrt.  Dessutom innebar det att vi hade tre bilar, husbilen, en spanskregad vanlig bil i Spanien och en dito svenskregad här hemma.   Vi sökte i hela Sverige, i första hand på nätet, efter en bilfirma som hade en bil som vi tyckte uppfyllde våra behov, alltså hade kula, fick dra minst 2000 kg, hyfsat ny, inte gått alltför mycket och var rimlig i pris. Det optimala för oss var ju om de också sysslade med husbilar, och vi hittade både bilen och firman bara ca 20 mil från oss i Fågelfors.

Så på bara lite mer än en vecka hade vi alltså sålt den lilla bilen, kontaktat mäklare och startat en försäljning av huset, bytt husbilen mot en vanlig ”gubbvolvo” och…. lagt in Rune på Oskarshamns lasarett. Börjar likna, ja va då? Rune avslutade vintern i Spanien med fjorton dagars inläggning på lasarettet i Torrevieja bara en månad innan slitjobbet med att riva och packa ihop vårt boende där och startade sommaren hemma med tio dagar på Oskarshamns lasarett ca fjorton dagar efter hemkomst. Så under tiden han var inlagd sålde jag huset, lovade utflyttning till ca en månad efter att köpet blev klart, hämtade hem konvalescenten och startade jobbet med att…packa och få huset i det skick som jag själv gärna sett att det varit när vi flyttade in, vilket det absolut inte var, fattar egentligen inte att vi inte då vände i dörren. Rune placerade sig i garaget för att sortera skruvmejslar. Nej så var det naturligtvis inte han tillbringade visserligen tiden i huvudsak i garaget men där fanns betydligt mycket mer än skruvmejslar att ordna med. Frågan han med vånda och sorg var tvungen att ställa sig och ta beslut om var… bli kvar i huset, kastas eller följa med oss. Enligt min bedömning så fanns det varken plats eller behov av dessa verktyg….åtminstone inte för mig.

Så vi flyttade ut den sista juni och drog sex mil söderut till Torestorp och min dotter och hennes familj. Rune har under sommaren etablerat ett förhållande med en kvinna i Oskarshamn som han ganska frekvent har träffat. Jag har också fått träffa denna kvinna och jag måste faktiskt erkänna att även jag gillar henne skarpt, hon är väldigt positiv och glad, vi kallar henne ”hjärtsyrran”.

För min del har det konstaterats att jag behöver hörapparat men att jag bevisligen inte kommer att få en denna sommar. Däremot bestämde jag mig för att få nya glasögon, så det har jag…men vad jag också har hade var på tok för högt tryck i höger öga, så då började karusellen för mig med upprepade besök för koll av ögontrycket och därefter flera besök på Kalmar lasaretts ögonmottagning. Nu droppar jag i ögonen varje dag och trycket är ok, så både Rune och jag har fått klartecken att dra till Spanien.

Så nu Spanien kastar vi loss och drar ner till Er.

…i maktens korridorer få mod nog att sätta klackarna i backen och ifrågasätta vad som egentligen händer i vårt land. Vem eller vilka grupper det är som är ansvariga, våga tala öppet om flyktingfrågan om tiggeriet att våga var öppen om att det faktiskt är ett problem även om det innebär att de då blir kallad för rasister Sverige var ett bra land att leva och bo i, ett land som jag gärna delar med andra som kommer från krig och terror. Men alla har inte kommit på grund av krig, nej tyvärr kan det också handla om att Sverige har mer eller mindre saluförts som landet där man kan ”tälja guld med smörkniv” och det utan att bidra med eget arbete. Detta har medfört att många som kommit hit inte uppfyller kravet för att ha flyktingstatus, visst kommer de flesta från länder som är oroliga och som inte heller har den demokrati och sociala trygghet som vi har, eller ska jag säga, har haft, men de har inte heller flytt från ett land med inbördeskrig.

Att alla dessa bilbränder, sextrakasserier knivskärningar och skjutningar är handlingar som till stor del utförs av våra nyanlända ungdomar varken kan jag eller vill jag påstå, men då man från polis och andra myndigheter lägger locket på så blir resultatet naturligtvis att det blir dessa ungdomar som blir bovarna i gemene mans ögon. Detta mörkande och nedtonande av nationalitet på förövarna gagnar definitivt inte det förmodligen större antalet helt vanliga ungdomar, med utländsk bakgrund, som aldrig deltagit i några kriminella handlingar, de kommer tyvärr också drabbas av den negativa stämpel som på grund av myndigheternas tystnad faller tungt på alla utländska ”flyktingpojkar”.

Som jag sa så är Sverige fortfarande ett underbart land även om det under de senaste åren förlorat mycket av det som vi lärt oss ta för givet. Det är inte längre självklart att flickor och pojkar, kvinnor och män kan samsas i ett badhus, nej nu planeras på fullt allvar på många badinrättningar att införa olika badtider för kvinnor/flickor och män/pojkar. Man planerar att redan i förskolan separera flickgrupper från pojkgrupper, men varför??? Vad ger det för information till, dels våra i Sverige födda barn som är uppväxt med att här är alla likvärdiga och därför är en ”hen” och dels måste det väl bara bekräfta för barnen som kommer från ett land där kvinnor har en underordnad betydelse i samhället att det ska vara så även här. Vad hjälper det då att man från samhällets sida verbalt talar om människors samma rättigheter oberoende av kön när man i verkligheten gör exakt som de har blivit uppfostrade och har med sig från sitt hemland

Jag har ingenting emot andra religioner och jag anser att alla har rätt till sin tro men vad jag kräver är att oberoende av religion så är det något som den troende, eventuellt med likasinnade, utövar på ett sådants sätt och på sådana platser att inte andra ska bli lidande eller känna obehag av detta. Att man inom den egna religionen acceptera att det finns olikheter i religionsutövandet. Jag har haft nöjet att resa en del till olika länder och vad jag då har ansett vara min skyldighet som gäst där har varit att ta rätt på en del traditioner och förbud som jag av okunnighet annars kunde ”överträda” och inte minst viktigt, hur man på ett respektfullt sätt bör uppträda i det direkta mötet med de som bor i landet och vars seder det är min skyldighet att respektera. Kanske är det denna grundmurade respekt för andra människors seder och traditioner som gör att jag blir, inte bara ledsen utan rent ut förbannad när jag ser hur det svenska samhället, de svenska traditionerna och kvinnor och mäns samma värde och rättigheter i samhället, med politikernas hjälp snabbt skrotas

Jag säger gärna välkommen till de som flytt kriget, men jag gör aldrig avkall på vad jag anser vara mina rättigheter när det gäller att hålla våra traditioner vid liv, jag gör inte heller avkall på att flickor och pojkar, kvinnor och män ska behandlas lika, ha samma rättigheter och skyldigheter i samhället inte heller gör jag avkall på att lagen ska gälla lika för alla som vistas eller bor i Sverige. De som inte har asylrätt i Sverige ska i princip omgående, eller åtminstone så fort det blir uppenbart att det är så, avvisas ut ur landet. Det minsta vi kan kräva är väl i alla fall ärlighet från makthavarna, att de inser att deras ovilja att vara öppen om vilka som bär skulden till mycket av våldet och kriminaliteten som blivit ett vanligt inslag i den svenska vardagen mer eller mindre per automatik läggs på ensamkommande flyktingpojkar och att makthavarnas tystnad bara gör att främlingsfientlighet och rasism verkligen får eskalera.

.. har det blivit så här? Och när smög sig förändringarna på frånvaron av krav på vanlig normal respekt för andras liv och ägodelar in? Alla dessa knivskärningar och alla dessa bränder av bilar…varför?

En förklaring som olika myndigheter har kommit fram till är…tristess och sysslolöshet. Jaha, men jag kan inte se det som en förmildrande orsak till dessa minst sagt brottliga och starkt kriminella handlingar. Ta t.ex. när en femtonåring med berått mod sticker kniven i en annan person så kan vederbörande femtonåring inte frihetsberövas på grund av att han är ”minderårig”???? Men förlåt en som anser att är jag kapabel nog att sticka kniven i någon så är jag vuxen nog för att frihetsberövas och dömas till någon form av anstaltsvård. Jag kan till och med gå så långt som att påstå att om man inte tar tag i den femtonåringen på ett radikalt sätt så sviker man honom, för vad ger det för signaler till honom, och även till andra s.k. ”minderåringar om handlingar av den typen och även andra kriminella och olagliga handlingar aldrig bestraffas på något sätt?

Att sedan påstå att alla, eller mycket av de kriminella handlingar som utförs av de som myndigheterna kallar ”minderåriga” sker på grund av sysslolöshet och tristess . Ren och skär bullshit vill jag påstå, för jag kan inte se att livet var så mycket intressantare under min uppväxt, nej egentligen borde det varit vi, den generationen som led av tristess, vi hade inte dessa ungdomars ekonomiska möjligheter, ingen TV, ingen surfplatta, ingen mobil, ingen ungdomsgård, nej vi fick på ett tidigt stadium lära oss att den aktivitet vi ville utöva på fritiden den fick vi själva utforma, och jag lovar att bränna bilar eller sticka kniven i någon fanns absolut inte i ens tankesvär.  Skillnaden nu och då ser man i princip över allt i samhället, vi lärde oss mycket tidigt att respektera andra människor, visst var det bråk och s.k. slagsmål mellan ungarna även då, men att sparka en som låg på marken tror jag inte någon skulle kunna göra, och visst busades det även då, men inte på det kriminella sätt som det sker i dag. I skolan gällde lärarens ord, och jag kan nog påstå att de flesta av oss inte tagit någon skada av det men nu, redan i de lägre klasserna, lär sig ungarna att mer eller mindre strunta i vad läraren säger eller att acceptera de krav som man kan tycka är normala i en skola.

Visst har vi fortfarande lagar som gäller i Sverige och som om man inte följer dessa ger påföljd…eller har jag fel där? Är det lagar som bara gäller för svenska medborgare över 18 år övriga, svenskar eller andra, boende i vårt land, lever i ett laglöst land där kriminella handlingar inte bestraffas, och detta tyvärr med myndigheternas vetskap och godkännande.

Nej, nu är det ”baske mej” dags att någon med ork och kurage tar tag i det tilltagande problemet, ge de som är drivande i våldet och kriminaliteten ett kännbart straff, t.ex. omedelbar utvisning för icke svenska medborgare och någon form av frihetsberövande för de s.k. gängledarna en typ av gamla tiders ”uppfostringsanstalt” är kanske något att överväga. Det skulle också, med ordentliga insatser från samhället, troligen rädda många ungdomar som befinner sig i gränslandet och jag är säker på att det på sikt skulle vara väl investerade pengar och en ren vinst för de flesta samhällen för att inte säga för hela Sverige.

Visst ni får gärna kalla mig gammal och trångsynt men vad jag inte kan acceptera är att samhället överger ungdomarna och svär sig fri från ansvar med motiveringen att de är ”minderåriga”.

..äntligen fatta att hem är inte längre Fågelfors i Högsby utan för närvarande är hem Torestorp utanför Nybro. För ca två år sedan var hem i min tankevärld Skellefteå då det egentligen vid det laget var Fågelfors som var mitt hem i Sverige. För att ytterligare förvilla mig så pratar vi om hem när det gäller Spanien också, och egentligen så är det väl Spanien som vi borde kalla hem eftersom vi tillbringar större delen av året där. Men nu funkar det inte riktigt så, eller åtminstone för mig blir det fel. Visst när vi är i Spanien så går vi hem till vårt boende om vi är utanför tomten och husvagnen, vi går hem till vårt spanska boende. Men HEM det är nog och förblir Sverige och det även om vi som nu inte äger eller hyr en egen bostad utan är inhyst hos dottern och hennes familj, visserligen i eget boende men på deras tomt.

När vi beslutade att sälja huset i Fågelfors tänkte vi att om vi har maximal tur så kanske vi får en seriös köpare ganska omgående.  Visst det fick vi, så långt var allt optimalt. Vidare hade vi tänkt oss att den köparen naturligtvis hade en lägenhet med tre månaders uppsägning vilket skulle ge oss möjlighet att bo kvar tills vi ska åka till Spanien i slutet av augusti och att vi skulle ha gott om tid att flytta ut. Men det var nu som planeringen totalsprack! Två dagar efter att mäklarannonsen fanns på Hemnet var huset sålt. Det var i slutet av maj och för att riktigt ”stöka till det” var Rune inlagd på lasarettet i Oskarshamn då. Nu ordnade det sig i alla fall för han blev hemsläppt samma dag som köpet skulle skrivas. Köparen då?…Ja någon lägenhet som skulle sägas upp fanns inte. Nej, köparen är en tysk yngre kvinna som inte gärna ville vänta till i augusti för att få tillgång till huset.

Vi, Rune och jag, hade lite löst pratat om att om den som köpte huset var intresserad av att överta en del möbler och trädgårdsredskap så skulle vi inte vara hutlösa på priset. Som vi planerar så hoppas vi på att vi inte har något behov av dessa saker under ett antal kommande år, så många som möjligt, som det känns nu i alla fall. Möbler finns det gott om, vi har ju Ikea, och gräsklippare, trimmer och andra trädgårdsredskap hoppas jag att vi inte kommer att behöva. Jag hade tänkt att jag lite försynt skulle kolla om hon var intresserad av detta, men nu kom jag aldrig så långt för hon var snabbare än jag med sin fråga. Kunde vi möjligen tänka oss att sälja en del?

Om vi kunde!!!…. Hon köpte rubbet förutom de personliga saker som jag naturligtvis ville behöll, de och min gamla hushållsassistent, symaskinen och sängen. Naturligtvis underlättade det utflyttningen, och tur var väl det eftersom vi kom överens om att hon skulle få tillgång till huset den första juli…..men jag tycker fortfarande att Rune kallade på tok för mycket av det som fanns i garaget för ”personliga saker” och bra att ha saker, för min del tycker jag nog att mycket av det var onödiga med tanke på hur mycket onödiga prylar som han har kvar i Spanien.

Alltså vi fick en månad på oss att sätta punkt för vårt boende i Fågelfors. Gissa om jag var uppe i varv den månaden, tokstressad rent av. Rune var inte mycket att hoppas på eftersom han vid det sista vårdtillfället förutom problem med vätska i lungorna, hade överansträngt hjärta och hjärtflimmer dessa problem behandlades med ganska så mycket medicin så han var rätt spak och totalt utan ork, naturligtvis också rädd att hjärtat skulle ta ännu mer stryk. Med Rune mer eller mindre som konvalescent låg merparten av arbete på mig att få huset i det skick jag ville ha det när vi skulle lämna över det. Rune, han höll mest till i garaget och sorterade verktyg…..onödigheter alltså. I ärlighetens namn måste jag väl erkänna att jag troligen inte var den allra ”raraste” gumman att umgås med under den månaden, i samma takt som orken tröt hos mig fram emot eftermiddagen blev jag något ”grinig och argsint”. Till mitt försvar måste jag få anföra, att min ilska var ett sätt att orka lite mer än vad kroppen och orken ville medge.

Nu bor vi alltså sedan snart en månad inhysta hos familjen Brenander i Torestorp, alltså hos min dotter Kali, Andre och mitt yngsta barnbarn Cornelia, och där gör vi inte ett dugg vad det gäller arbete alltså, vi bara njuter mår bra och relaxar … de har en pool att relaxa vid och ett spa men det är tidvid till och med för varmt för mig……och jag lovar då är det varmt!!!

Så i nuläge mår vi bra både Rune och jag… ja enligt min doktor vid HC i Högsby så kom han fram till vid mitt årliga läkarbesök att jag rent av var ”pigg”, det ni.

..finns i gamla Sverige än…. jaha det är möjligt, men varför i hela världen gömmer de sig då? Kliv fram ni morske kvinnor och män om ni nu finns, kliv fram och ta för er makten att leda det i nuläge rätt så nedrustade Sverige tillbaks till den välfärd som vi hade och som somliga, i första hand politiker och besuttna svenska medborgare, påstår att vi fortfarande har. Politiker pratar sig varma i sina försök att övertyga oss ”gräsrötter” om att vi har det bästa landet i världen vad det gäller skola, sjukvård/omsorg och sociala förmåner. Varför, kan man fråga sig…? Ja, jag anser nog att det till stor del bottnar i att vilja ha makt och dessutom bidrar nog den icke föraktliga lönen och inte mycket sämre pensionsvillkoren som denna position i maktens korridorer innebär, och utan att ha gjort en enkätundersökning har jag indikation på att vi är många som i nuläge inte vill ge våra makthavare godkänt. Naturligtvis kommer inte heller de som gör stora vinster på t. ex privatiseringen av skolor och sjukvård och även på det omotiverat dyra flykting/asylboendet att klaga så länge makthavarna inte stampar bromsen i botten och stänger dammluckorna och ser till att skattemedlen inte längre kan ”forsa” ut mer eller mindre okontrollerat.

Det pratas mycket om utanförskap, diskriminering och kvinnoförnedring i vårt s.k. välfärdssamhälle, och utan tvekan finns det mycket att göra åt dessa missförhållanden, men vem är det då som är diskriminerad, jag vill nog påstå att det är inte bara de som politikerna anser. Jag är svensk medborgare av födsel men jag tillhör de, enligt makthavarna, kostnadskrävande pensionärerna, och som pensionär känner jag mig också diskriminerad. Tyvärr har jag inte haft den goda smaken att lugnt och stilla avlida i samband med pensioneringen, (vilket jag är mycket glad för) utan helt kallt begärt min lagliga rätt till pension. Naturligtvis är mitt frånfälle vid uppnådd pensionsålder inget ”krav” som någon politiker ens vågar viska om.  Men icke desto mindre har naturligtvis våra makthavare sett till att vi på något sätt skall straffas för vår ovilja att hörsamma vad som egentligen vore bäst för Sverige, nämligen genom att se till att vi pensionärer betalar högre skatt än vad en vanlig inkomsttagare betalar. Återigen måste jag fråga mig varför? Jag är inte benägen att ”köpa” påstående som någon, mins inte vem, i den tidigare alliansregeringen ville påstå, nämligen att pensionärers behov inte är som övriga svenska medborgares behov, att det därför var helt ok att lägga en högre skattetyngd på oss pensionärer.

Nej, att vi inte har samma behov som yngre personer som är mitt i livet, och som troligen har kostnader för barn och familj, kan jag väl hålla med om, men vi har i stället andra rätt så dyra och kostsamma behov och dessutom i de flesta fall en betydligt lägre inkomst, majoriteten av svenska pensionärer har troligen inte en inkomst som överstigen 17–20000 brutto och många av oss är tyvärr det som man kan kalla ”fattigpensionär”.  Visst, vi kan få t ex bostadsbidrag, men det får även många barnfamiljer. Vad vi inte får bidrag till eller helt gratis är läkarvård, sjukhusvård, mediciner, glasögon och tandvård, vilket barn och ungdom har helt gratis eller bara en mycket liten kostnad för, dessutom så är behovet att dessa tjänster betydligt högre i vår ålder. Nej, vi har av naturliga själ inte samma kostnad för fritidsaktiviteter för barn längre, men där har väl föräldrar en viss möjlighet att styra kostnaderna, en möjlighet som man egentligen inte har när det gäller sjukvård och mediciner, trots det så är det ingen nyhet att många pensionärer avstår t.ex. tandvård och vissa mediciner just på grund av att de faktiskt inte har de ekonomiska förutsättningarna för detta.

Diskriminerad…ja jag känner mig nog så och jag kan också förstå om många ungdomar också känner sig diskriminerade, de som verkligen försöker starta ett eget liv och eget boende men som i vårt Sverige inte har en chans att få banklån till de lägenheter som finns där jobben är, och som ofta är omotiverat dyra lägenheterna, om de inte har just det, alltså ett fast jobb, eller sjukskrivna, som trots att de lider av ohälsa, inte beviljas sjukersättning utan av försäkringskassan efter stipulerad tid förklaras fullt arbetsför, trots läkardiagnos och läkarintyg som klart säger annat, det måste jag faktiskt se som en diskriminering av både den sjuke och av läkarkåren.

Vi har just avslutat Almedalsveckan och ”nöjet” att få höra och se våra partitoppar profilera sig på våra, skattebetalares, pengar. Deras, i mitt tycke, ”svammel”,   halvsanningar och tidvis rena lögner är inga billiga minuter för oss skattebetalare, det blir man varse när man ser denna veckas nota med bl. a ersättningskrav från politikerna, för att inte tala om vad kostnaderna för säkerheten för dessa våra makthavare kostar…..tycker nog att utbytet är tämligen magert .